Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


1. Herman Brulin

Mellerud den 28 November 1900

Käre Herman!

Vördade Personlighet!

På grund af Tantes vänliga uppmaning, att skrifva och underrätta Dig om min dyrbara hälsas stadigvarande uppblomstring, har jag varit nog djärf att vilja besvära Dina lärdt utmattade ögon med min enkla skrift. I ljuft hopp om, att dessa dunkla tecken aldrig skola tydas af mänskligt öga skrifver jag sålunda.

Sannerligen, sannerligen denna världen är uppfylld af falskhet och flärd och dessliko gatsmuts thet hafver jag ofta förnummit, och har jag därför begraft mig i landsvägs-smutsen. Begrafven är jag och halfdöd. Tre ting fäster mig ännu kvar. 1) Min hufvud verk, som jag vill öfvervinna; men den är snart öfvervunnen; 2) mitt mundstycke, som jag vill röka in; men det är snart sönderslaget; 3) Nietzsche, som jag vill förarga mig öfver; det slutar jag aldrigt med. Har Du läst Nietzshce?[1] Vill Du se en jätte röra i grynvälling, så läs honom! Vill Du se en döende söka rubba jorden, så läs honom! Vill Du känna gallfeberns retelse, så läs honom! Vill Du intet af detta, så visa Din tacksamhet genom att öfva barmhärtighet mot lill-Jerker!

Många stenar hafva rullat, se’n jag såg Dig sist, men jag hoppas, att Din styrka och Ditt historiska tvifvel äro oförminskade. Jag skulle beklaga mig själf, om Du vore annorlunda, än Du är. Du är i sanning afundsvärd. Vid Din sida står den omutliga Rättvisan, Din väns kraftiga skägg-växt öfver-tygar Dig om Den Skapande Kraftens tillvaro, och en glansig luna säger Dig, att människan är naturens herre. Din hälsa är säker, ty under Dina vingars skugga blomstrar den medicinska vetenskapen; slutligen gifva Dig den Lilles litenhet och mina tankars dunkel, som visa Dig Din egen storhet och tankeskärpa, den grad af själf-förtroende, som är oundgänglig för denna världens store.

Jag ber Dig framföra min vördnad till Tante och Farbror, desslikes min vänskap till Fredrik och Harry och äfvenledes till Jerker[2] – ifall Du händelsevis skulle hitta honom.

När jag gjort detta, vill jag buga mig till jorden, kyssa Din klädefåll och med darrande hand nedskrifva de kroklinier, som betyda

Hjalmar Bergman

och sedan glädja mig åt att hafva talat med

En Stor Man!

Handskrivet brev. Originalet finns i Riksarkivet.

Herman Brulin (1875-1960). Fil.dr i historia 1905 och docent samma år på avhandlingen Sverige och Frankrike under Nordiska kriget 1700–1701. Brulin blev senare arkivråd vid Riksarkivet. Bergman lärde känna honom i det matlag han tillhörde under sin Uppsalavistelse 1900–1901. Detta var förlagt till Brulins föräldrahem. Brulin var i sin egenskap av något äldre student den ende av matlagskamraterna som Bergman höll kontakt med sedan han lämnat universitetsstaden.


[1] I sin boksamling hade Bergman flera olika arbeten av Friedrich Nietzsche (1844–1900). I hur hög utsträckning han läst dessa är osäkert.

[2] Fredrik Malm, Harry Ewert och Erik Schwartz, kamrater som Bergman träffade i matlaget och som han ofta med en lätt ironisk distans kommenterar i de följande breven. Se brev 6 till Herman Brulin den 16/10 1901.

Personer:

Brulin, Herman (26)
Ewert, Harry (6)
Malm, Fredrik (6)
Nietzsche, Friedrich (5)
Schwartz, Erik (6)

Adressat:

Brulin, Herman (16)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA