147. Marie Mizi Franzos [Rom] 22/3 XI Bästa fröken Mizi Franzos! Tack för Edert vänliga bref ō för den glada underrättelsen! Det ska verkligen bli bra roligt att få se Bice[1] i Vossische ō i den säkerligen förtjusande tyska dräkt, Ni har gifvit henne! Jag hoppas, den kommer snart. Hur går det med porträttet? Är målaren den förträfflige mästaren från Gardasee, hvars konst och hvars drufvor täflade i skönhet. Men min bästa Fröken, Ni har sårat oss båda djupt med Eder maliciösa anspelning på vår fotografiska konsts stora nederlag vid Torbole. Var felet vårt? Är det vårt fel att sol och stjärnor icke trifvas samman? Musiken[2] har äfven jag odlat denna vinter ō har nu nått en färdighet, som förvånar mig själf. Litteraturen har det däremot varit skralt med. Jag har egentligen endast skrifvit ett skådespel,[3] som nu ligger hos Hedberg (Dramaten). Det är bra ō blir säkerligen icke uppfördt. Apropos – har Ni haft någon underrättelse från Düsseldorff? Våra sommartankar gå för närvarande till Genève eller trakten däromkring.[4] Men alltsamman är mycket obestämdt. Till Rom återvända vi icke i höst. Möjligen till Firenze. Eller till Belgien. Det är synnerligast Holland, vi skulle vilja se, men där lär vara mycket dyrt att lefva. Känner Ni till de båda länderna? Vi ha haft en kusligt kall vinter här i Rom. Min hustru har fått kylknölar på fingrar ō tår, ō jag har fått snufva. Men det är ju ingenting att dö af. Gardasee lockar oss nog. Men på sommaren är där för varmt. Och på hösten – veta vi icke, hvar vi hålla hus. Kommer Ni icke till Rom? Här gnos förtvifladt för att få utställningen[5] färdig. Natten mellan den 26te ō 27de ska det lossas trehundra (300) kanonskott från Gianicolo. Tänk då på oss, som inte få sofva! Och på Påfven! Var nu god och framför våra vördsamma hälsningar till Er fru Mor. Och var själf hjärtligen hälsad af Eder tillgifna Stina och Hjalmar Bergman Handskrivet brev. Originalet finns i Österreichische Nationalbibliothek. Skrivet på papper med Bergmans namn och Rom-adress i tryck. [1] Novellen ”Bice och Blåskägget” som sannolikt skrevs i slutet av mars–början av april 1910 i Rom och senare publicerades i novellsamlingen Amourer. Se brev 117 till Tor Bonnier den 7/4 1910, not 1, och brev 119 till Tor Bonnier den 22/4 1910, not 2. [2] Under hustruns ledning försökte sig Bergman på att spela piano för att ackompanjera hennes sång, även om det konstnärliga resultatet enligt hennes sentida åsikt var begränsat. [3] Det åsyftade dramat är sannolikt Snödropparna, som enligt Bergmans egna, ibland osäkra uppgifter, skulle ha skrivits i Rom våren 1911. Se biografiska uppgifter i brev 322 till dåvarande docenten Sverker Ek 1917. Denna datering har senare accepterats av Erik Hjalmar Linder och Johannes Edfelt. Skådespelet hade sänts till Dramatenchefen Tor Hedberg, som dock refuserade det med en motivering som irriterade Bergman. I brev 193 till Hans Larsson den 2/1 1913 ironiserar Bergman över Hedbergs repertoarpolicy i allmänhet. Mizi Franzos hade tydligen försökt placera ett av de två dramer hon översatt – Familjens renhet och Det underbara leendet – på en teater i Düsseldorf. [4] Bergmans hade planer på att eventuellt bosätta sig i Holland eller Belgien med tanke på det mindre heta sommarklimatet. [5] Syftar på invigningen av den stora utställning i Rom 1911, som arrangerades som en del i firandet av 50-års-jubileet av nationalstaten Italiens tillblivelse. |
|