Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


208. Klara Johanson

Karl X Gustgat. 66 Hlsbrg.

 3/6 13

HFröken

Klara Johanson.

Tack för Ert bref! Jag kan nog icke tala om mig själf med någon större och mera bestående uppriktighet.[1] Det blir attityd. Icke som skulle den ena attityden intressera mig mer än den andra. Men allt som samlas och sublimeras – blir attityd. Löken har många blad och på något sätt måste de hopfästas.

Eljest är jag ju författare ō den Söderbergska definitionen: en karl, som skall lefva af att skrifva ord på papper – träffar naturligtvis äfven mig. Frågar Ni åter, hvarför jag icke skrifver siffror eller akademiska ord eller annat samhällsnyttigt, så måste jag svara: därför att jag vill byta lif. Jag vill vara lika rik som Kolingens Rotschild[2] och byta ideligen, ideligen. Det är hemligheten med mig, och det är hemligheten med en massa, en massa människor. En egenskap som jag har antydt i sista boken.

Antydt – där har Ni ett annat blad. Förståelsen, som är så nyttig för en författares anseende och portmoné, är mig icke uteslutande angenäm. Det händer därför att jag halft omedvetet sträfvar efter en icke-förståelse och ofta nog lyckas jag briljant! Härigenom har jag icke beröfvat mänskligheten någonting värdefullt, och mänskligheten har icke beröfvat mig någonting alls. Detta är icke humoristiskt. Icke heller en svordom. Då och då har man ju kallat mig humorist, och som jag är i total afsaknad af titlar, tar jag med tacksamhet emot. Men jag försäkrar Er att hvilken annan titel som helst skulle vara mig lika kär – och erkebiskop mycket kärare. Förrästen, jag skämtar ibland, ofta, oftast kanske. Men jag är icke humorist. Dickens[3] och Reuter[4] tänker man ju på i första hand, när det blir tal om humorister. Procentare kunna också vara mycket humoristiska. Humor kräfver först ō främst människokärlek. Och det saknar jag.

Slutligen en not: det konstnärliga arbete som intresserar mig ojämförligt mest är dramatik. Men marknaden är flau.[5] Och [d]en Söderbergska definitionen ofrånkomlig.

Detta om mig, således. Var nu så god och kvittera! När vi båda två äro människoskygga så behöfva vi åtminstone ej inför hvarandra skämmas öfver denna gräsliga last. Jag vet om Er litet och ganska mycket. Jag vet, att Ni skref rec., som man läste. (Skref eller skrifver – det är nu något år sedan jag läste St.D.) Edra f.d. kolleger hrr Böök Landquist[6] etc äro mycket kunniga män, de äga kanske smak och alldeles säkert snille. Men – ack, lämna inte ut mitt hufvud på ett fat! – de äro tråkiga. Deras rec. – på ondt eller godt – äro att likna vid gråsås. Har Ni ätit gråsås? Nå inte jag heller, men namnet bör vara Er nog. Den, som blir recenserad, läser naturligtvis recentionen och hans pappa ō mamma, ō hustru ō systrar läsa och är det ett dundrande skäll, så ökas läsekretsen med något dussin konkurenter. Det är också allt. På den tiden, då Ni skref i St.D. läste jag med nöje beröm – öfver andra författare. Större artighet kan jag inte säga Er och den har den underbara egenskapen att vara sann.

Vore jag förläggare skulle jag en mörk afton låta bortföra Er för att i något behagligt fängelse tvinga Er att skrifva om svensk litteratur – godt eller ondt men roligt, som Ni kan skrifva.

Nå Ni kan vara lugn. Jag är ju endast författare ō tillpåköpet misantrop. Jag lägger armarna i kors och ägnar mig åt Buddha och Regeln.[7] Men gif mig åtminstone ett godt skäl, hvarför Ni har kastat oket![8]

Er

Hjalmar Bergman

Handskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.


[1] Detta brev är ett av de öppenhjärtiga men ändå garderade biktbrev som Bergman under olika perioder i sitt liv skrev till äldre kvinnor som Alma Hedberg och Ellen Key.

[2] Kolingens Rothschild – en ofta omtalad, stående figur i Albert Engströms (1869–1940) historier.

[3] Den engelske författaren Charles Dickens (1812–1870) känd inte minst för sin roman The Posthumous Papers of the Pickwick Club /Pickwick-klubben, 1836–37.

[4] Den tyske författaren Fritz Reuter (1810–1874), känd för sitt verk Ut mine Stromtid/Livet på landet, skriven på plattyska, 1862–64.

[5] ty., matt, svag.

[6] Litteraturkritikerna Fredrik Böök (1883–1961) och John Landquist (1881–1974).

[7] Regeln syftar på sammanfattningen av buddhismens filosofiska och psykologiska grunder i Abhi-dharma. Ordet dharma har i sanskrit en semantisk grundbetydelse av regel som i sitt buddhistiska sammanhang tolkas som universell norm och därmed betecknar läran.

[8] Bergman avser tydligen det faktum att Klara Johanson 1910 slutat skriva recensioner i Stockholms Dagblad.

Personer:

Buddha, Siddharta Gautama (4)
Böök, Fredrik (28)
Dickens, Charles (2)
Engström, Albert (7)
Hedberg, Alma (18)
Johanson, Klara (7)
Key, Ellen (32)
Landquist, John (22)
Reuter, Fritz (3)
Söderberg, Hjalmar (17)

Adressat:

Johanson, Klara (5)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA