Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


221. Marie Mizi Franzos

[Helsingborg] 21/11 13

Kära Fröken Franzos!

Tacka för att Ert bref gladde mig – nu som alltid! Skada bara att de komma så sparsamt. Men sparsamhet är väl en af glädjens konstituerande egenskaper.

Ni frågar, om jag håller på med något. Jo, det gör jag visst. Jag har t.o.m. hållit på med det ganska länge – i tankarna. Men jag får aldrig tid, vete gud hvarför eftersom jag ej hållit på med annat.

Stockholmsresan tog ju också sina modiga 3 veckor. Och en dylik resa upprör mig alltid till den grad, att jag sedan behöfver nya 3 veckor för att lugna mig. – Vidare har Tor Hedberg (chefen för Dramaten i Stockholm) förklarat att han gärna skulle vilja spela min ”Parisina”[1] (mins Ni den?) men han är rädd för den dyrbara uppsättning, särskildt som hösten gått med jämmerliga recetter. Alltså väntar han för att se, hur teaterns ekonomi skall ordna sig ō jag väntar för att se hur han, Hedberg, skall ordna sig. Och det är alltsamman mycket spännande ō ger föga arbetsro. Jag har också Svennberg[2] (om Ni känner honom, Svenska Teaterns store tragiker) som med en viss entousiasm arbetar för att få upp min ”Snödroppar” men den tjockhuden Ranft har så försumpat sig i tysk passé,[3] parisisk fars och Wieneroperetter

att – – –

Och publiken! Intima teaterns chef, Michaelsson,[4] skrifver ō uppmanar mig att göra en kommedi af ”Hans Nåd”. Gärna för mig – men det är inte det, jag nu skulle hålla på med! À la bon coeur sa’ Bräsig,[5] Ni ser, att det finns en del saker, som stör mig. Hvad Schweitz beträffar, så gjorde det nog sitt, ō jag hoppas få lefva tills Ni fått upp mig på åtminstone 10 tyska scener. Ack, fröken Franzos, då komma vi båda att bli så inlaggda i lager som två islandssillar – men med guld i stället för ättika. (Ja, jag hoppas, att Ni har ätit verklig Islandssill, så att Ni kan uppskatta det sköna i liknelsen?!)

Och så frågar Ni om min pappegoja ō min Hustru. Som min Hustru läser ō censurerar min korrespondans tar jag henne af höflighetsskäl först. Hon mår bra ō behandlar mig efter omständigheterna väl. För närvarande (ō under de sista tre veckorna) har hon så gärna velat skrifva till Er. Men förstår jag, att rätt bedöma världshändelserna, så sker det ej före jul. Hon är nämligen i besittning af en hel del släktingar, föräldrar, syskon etc. Bevars väl, mycket aktningsvärda personer allesamman, en ō annan t.o.m. snillrik, men som allesamman lida af det i mina ögon ganska svåra felet att för sin existens behöfva handsydda julklappar af min[6] hustru. Nå, jag är ju ingen tyrann, jag låter henne sy ō när jag sätter mig på synålar eller får silkestrådsändar i vrångstrupen är jag nästan lika öfvermänskligt lugn som Ragnar Lodbrok[7] i ormgropen eller som min namne, hjälten Hjalmar, den där satt ”på blomsterklädd kulle ō kvad”[8] med sju svåra sår på kroppen. Men det vill jag bara säga Er, att innan dessa gardiner, dessa bordlöpare, dessa broderade blousar, dessa spetsar, dessa garnityrer, dessa skärpspännen, dessa bokband blifvit färdiga – vänta intet lifstecken från min arma hustru. Skulle hon dö af öfveransträngning, så hoppas jag få se Er på begrafningen. Och skulle jag dö af nedsvalda synålar, så hoppas att Ni ställer igång en jättereklam i Tyskland ō i Dubbelmonarkin,[9] så att min änka åtminstone måtte få till en anständig sorgdräkt.

Ja, nu har jag talat så mycket om min Hustru, att min pappegoja ō min hund måste sitta öfver till nästa gång.

Nu endast några ord om indiern.[10] Ingen människa känner honom, men nu dyker alla möjliga små noveller ō tillställningar upp i tidningarna. Att döma honom efter dem vore säkert orättvist. Emellertid vill jag försäkra, att de tyska fantasierna angående slavisk påtryckning på Sv. Ackademien äro enbart löjliga. Vi svenskar ta verkligen inte emot dylika påtryckning[ar]. Men hvad vi i vår afkrok ō hvad särskildt den mest afkroka af alla afkrokar, Sv. A.,[överstruket][11] äro känsliga för, det är skenet af att följa med! Att ha blicken riktad ut öfver hela världen ō i Indien upptäcka ett snille – se där hvad som har smickrat ō lockat Ackademien! För öfrigt har den kanske för en gångs skull haft rätt – därom vet jag intet –

Nu till härnäst! Framför min uppriktiga vördnad för Er Fru Mor ō var själf hjärtligen hälsad af

Er

Hjalmar Bergman

Skrif vid tillfälle något närmre ang. förlaget, etc.

Handskrivet brev. Originalet finns i Österreichische Nationalbibliothek.


[1] Det i Rom 1910 skrivna historiska skådespelet Parisina kom dock inte att uppföras på Dramaten förrän våren 1915 i Gustaf Muck Lindens regi. Se brev 113, 114 och 116 till August Lindberg februari/mars 1910.

[2] Den ledande skådespelaren Tore Svennberg (1858–1941) bearbetade chefen för bl.a. Svenska teatern i Stockholm, Albert Ranft (1858–1938), i akt och mening att få honom att uppföra Snödropparna. Det lyckades dock inte.

[3] Exakt vad som avses med passé är oklart.

[4] Knut Michaelson (1841–1915), disponent och komediförfattare, var 1907–1910 Dramatenchef och därefter fram till sin död 1915 en av direktörerna för Nya Intima teatern. Hans begäran föranledde troligen Bergman att skriva komedin Hans Nåds maitresse, tillkommen den 16–23 november 1914 enligt almanackan. I brev till föräldrarna den 26/11 1914 berättar Bergman: ”Jag har just nu slutat en kommedi, där Hans Nåd, Vickberg och domprostinnan äro hufvudfigurerna. D.v.s. jag kommer nog att ge den ännu en öfverarbetning innan den får gå vidare. Jag tänker inte häller grymta om den, förrän Parisina havt sin premiär – det ena goda får inte förskjuta det andra.” Pjäsen blev aldrig uppförd under Bergmans livstid och publicerades först postumt av Sverker R. Ek i Hjalmar Bergman Samfundets årsbok 1964.

[5] Huvudgestalten i Fritz Reuters (1810–1874) humoristiska roman Ut mine Stromtid / Livet på landet, 1862–1864.

[6] min är understruket med dubbla streck.

[7] Ragnar Lodbrok, en nordisk vikingahjälte som återfinns i två isländska medeltidssagor samt i Saxo Grammaticus (ca 1150–ca 1220) Gesta Danorum/Danaernas bedrifter från slutet av 1100-talet. I den senare källan återges en episod som skildrar hur Ragnar Lodbrok på äldre dagar beslutar att visa sin mannakraft genom att med en liten trupp erövra England. Den engelske kungen Ella slår honom med en stor här och kastar honom i en ormgrop, där Lodbrok uttalar de kända orden: ”Grymta månde grisarna om de visste vad den gamle galten lider.” Därefter improviserade han ett kväde om sitt livs många bedrifter, detta som uttryck för en vikings övermänskliga lugn.

[8] ”På blomsterklädd kulle satt Hjalmar och kvad”, inledningsrad till ett av 1800-talets populäraste skillingtryck, ”Hjalmar och Hulda”. Till skillnad från flertalet skillingtryck, som publicerades anonymt, har denna tragiska visa en namngiven författare, Wilhelmina Stålberg (1803–1872). Texten publicerades f.f.g. 1839 i hennes roman Emmas hjerta och trycktes på nytt i hennes diktsamling Lyriska toner, 1843. Som skillingtryck utkom den första gången 1856 och upplevde sedan 95 upplagor. Berättelsen återger hur Hjalmar och Hulda svär trohetsed, innan Hjalmar drar ut i krig. När han återvänder hem firar Hulda bröllop med en annan. Hjalmar stöter vissserligen ned sin rival, men har dessförinnan redan själv fått dödsstöten. Tre dagar senare begravdes Hulda vid Hjalmars sida. ”Ett brudpar de blefvo i döden ändå!”

[9] Dubbelmonarkin Österrike–Ungern som upplöstes 1918 i slutskedet av Första världskriget.

[10] Syftar på den indiske författaren Rabindranath Tagore (1861–1941), 1913 års nobelpristagare i litteratur.

[11] Det överstrukna ordet förefaller att vara beträffar.

Personer:

Bergman, Claes (45)
Bergman, Fredrique (54)
Bergman, Stina (287)
Ek, Sverker R. (7)
Franzos, Marie Mizi (66)
Hedberg, Tor (36)
Lindberg, August (63)
Linden, Gustaf Muck (98)
Lodbrok, Ragnar (1)
Michaelson, Knut (5)
Ranft, Albert (11)
Reuter, Fritz (3)
Saxo, Grammaticus (1)
Stålberg, Wilhelmina (1)
Svennberg, Tore (16)
Tagore, Rabindranath (1)

Verk:

Hans Nåds maitresse, drama (3)
Parisina Malatesta, drama (27)
Snödropparna, drama (9)

Adressat:

Franzos, Marie Mizi (48)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA