Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


232. August Lindberg

[Helsingborg] 18/4 XIV

Kära Farbror! I dag är det jag som tackar å Stinas – och egna! – vägnar. Vi vänta nämligen en gäst, min syster, och följaktligen har hos Stina husmodern slagit ihjäl de mera upphöjda känslorna, teater-dotterns och författare-hustruns.

Härhos alltså Socialens rec. Tyvärr har jag icke lyckats uppleta Södermans, eljest kunde vi ha bibragt Arhén den hugnesamma uppfattningen, att författaren hyllas af alla partier. Men Farbror – hur tacksam jag än är! – sök icke upp Arhén,[1] låt ödet föra honom i Farbrors väg och om Farbror då ännu har några sympatier för ovärdige undertecknad, så slå honom, Arhén, på axeln och säg: Jag vet en roll, som skulle kunna göra er lycka, unge man – På turnén i höst har de ju Pygmalion,[2] som väl näppeligen ger plats för annat program.

Hvad vår lilla Betty[3] beträffar så – ingenting ondt om henne. Enligt den välkända sentensen: De mortuis nihil nisi bene.[4] Hon creerade hufvudrollen i en tragedi af Bergström,[5] och som premieren och författarens begrafning voro ungefär samtidiga, gick stycket förträffligt. (Att författaren Bergman trots tvåårig professorsbehandling, icke ännu kommit i nämnvärd beröring med begrafningsentreprenören, är ett nytt utslag af denne författares tröghet och otur.) Nåväl, stycket gick bra och Betty hade naturligtvis sitt goda gäst-gage per kväll, men har icke förty, enl. Politiken, måst öfverlämna rollen åt någon annan. Alltså är hon klen, och var hennes skäl, ett svepskäl så var det åtminstone ett solidt och anständigt sådant.

Farbror anser, att jag bör ge Hedberg[6] en påstötning? Om jag törs, ja! Mina känslor vis- á-vis Hedberg är friarens, som ej vågar fria af fruktan att aldrig bli gift. Jag föreställer mig, att hans ordförråd består af en väldig massa NEJ och ett lite, litet fåtal Ja. Och mitt hopp är, att han tillbragt detta trekvarts år med att leta efter ett litet ja. Men i den förrättningen vågar jag ju icke störa honom.

Om Farbror visste, hvad det betyder för en svensk författare, att ha ett stycke, som ”möjligen skall komma upp”! Har han det, så är han ju icke decrepitus, icke stendöd, han kan säga sig själf, sin hustru sina föräldrar, att framtidens alla portar ännu stå öppna. Med sådan hafre i krubban lefver den svenske författaren och drar lasset. Finge han mindre skulle han svälta ihjäl. Finge han mer, sloge han bakut, krossade skacklarna och löpte vill på steppen.

Så nog är det vist inrättadt.

Farbrors tillgifne

Hjalmar Bergman

Tänk Farbror, af tusen ex. ”Familjen” har förlaget (Ljus) i närvarande stund kvar – fyra. Hvad sägs om det?

Stina frågar, hvarför jag ogärna ser, att Farbror uppsöker mr Arhén. Jo, det skall jag säga. Under vår Linde-tid var Farbror så vänlig och ville göra något för farsen ”Eva”, [7] salig i åminnelse. Till den ändan stämde Farbror möte med en underhuggare, som hade makten vid Södran (eller Vasan?). Farbror kom till mötet, underhuggaren uteblef. Det glömmer jag icke. Jag hyser för den idéella rangrullan lika stor vördnad som någonsin en gammal kammarherre för den kungliga. Ponera det fall, att H.Mjt Konungen stämde möte med t.ex. grosshandlare Sachs,[8] ponera att H.Mjt Konungen finge vanka af och an på Norrbro i fåfäng väntan. Skulle icke den gamle kammarherren må bra illa? Antagligen vida sämre än H. Mjt Konungen. Och antag, att H. Mjt Konungens ärende varit att skaffa d.g. kammarherren kredit hos Nord. Komp.!

Allvarsamt sagdt, så tror jag visserligen att Arhén beträffande karraktär och uppfostran är något helt annat än underhuggaren vid Södran. Men i alla fall. Jag är ju si så där väldigt högdragen af mig – denna gång dock uteslutande för min Svärfars räkning.

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.


[1] Skådespelaren Nils Arehn (1877–1928), var anställd i Albert Ranfts teaterimperium.

[2] Den irländske författaren Bernard Shaws (1856–1950) komedi Pygmalion från 1913.

[3] Den danska skådespelerskan Betty Hennings (1850–1939), som nyligen avsagt sig den kvinnliga huvudrollen i Lönngången. Se brev 229 till August Lindberg den 7/4 1914, not 3.

[4] lat., Om de döda ingenting annat än gott.

[5] Den danske dramatikern Hjalmar Bergstrøm (1868–1914). Namnet stavas såväl i danska som svenska källor i vissa fall Bergström.

[6] Dramatenchefen Tor Hedberg. Den påstötning Bergman tvekar inför gäller en aktualisering av Hedbergs löfte att uppföra dramat Parisina. Se brev 229 till August Lindberg den 7/4 1914, not 6.

[7] Komedin Eva skrevs vid årsskiftet 1907–1908 och erbjöds Dramaten, som dock refuserade pjäsen i brev den 8/4 1908 med motiveringen, att Dramaten ”ej vore den lämpligaste platsen för dess framförande. Därtill verkar stycket för mycket fars.” Se brev 100 till August Lindberg den 16/5 1909, not 1.

[8] Josef Sachs, verkställande direktör för Nordiska Kompaniet i Stockholm.

Personer:

Ahrén, Nils (1)
Bergstrøm, Hjalmar (5)
Hedberg, Tor (36)
Hennings, Betty (6)
Lindberg, August (63)
Sachs, Josef (1)
Shaw, Bernard (3)
Söderman, Sven (9)

Verk:

Eva, drama (4)
Familjens renhet, drama (27)
Lönngången, drama (14)
Parisina Malatesta, drama (27)

Adressat:

Lindberg, August (17)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA