Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


29. Augusta Lindberg

Örebro den 2/6 1904

Bästa Tante!

Tack vare en ny och opröfvad färgrulles något matta debut blir min skrift lite ojämn; men det, tänker jag, Tante ursäktar?

Icke heller är jag säker på, att detta bref kommer Tante tillhanda, då Ni måhända redan dragit till Dalarö eller annan plats. Likvisst hoppas jag det bästa; Kongl. Postverk. och Försynen verka underliga ting, då de arbeta i endräkt och sämja.

Ja; nu får jag ännu en gång upprepa min tacksägelse för Tantes långa och ståtliga bref till min ljufliga stad Firenze! Tantes vänliga uppmaning att låta höra af mig under resan, har jag ej kunnat efterkomma

  1. emedan jag ej kunde skrifva;
  2. ”           ”      ”  hade något att skrifva om.

Ty det skedde, att den lille Lärde i Heidelberg[1] strängeligen förbjöd mig min Hollands-resa. Hvad skulle jag göra? Att resa uppror mot denna och till kommande världars furstar, det är på det hela taget en rätt enkel sak; att göra det mot vetenskapens heliga ande – bort det!

Jag fogade mig och tillbragte en odräglig tid i Wiesbaden.[2] Sen for jag hem; men för att icke göra förlusten alltför kännbar för Wilhelms rike, skickade jag min synnerligen hesa Pappa per omgående till Ems. Efter en månads förlopp har jag nu i nåder täckts återtaga båda mina föräldrar.

Undertiden har jag haft det tråkigt nog. Min gamla Farmor[3] har legat i lungkatarr, och jag har varit hennes vårdare. Hon ville icke veta af någon annan, och i den punkten voro vi helt öfverens. Vi hade haft många gamla affärer tillsamman, och balansen, som var svår på min sida, måste på något sätt jämnas ut.

Föröfrigt gjorde jag en upptäckt. Jag fann, hur oändligt falskt Ibsen skildrat mor Åses död.[4] Det gjorde mig ledsen, ty jag har älskat det där stället ganska orimligt. Och gör det väl fortfarande. Men falskt är det, det såg jag. Här hade jag nu framför mig en sådan liten gumma med samma vana och begär att lefva i fantasier och sagor. Så kommer döden och sköljer bort all fantasi och lämnar endast kvar ett skarpt kyligt medvetande. Det är någonting obehagligt verkligt med döden, man ljuger icke bort den. Det borde Ibsen ha vetat, då han skref Per Gynt. Han var gammal nog till det.

Ja, från det ena till det andra, så har jag nu på fullt allvar tagit Maria[5] under behandling och skall före augusti månads utgång allt vara om icke fullkomligt! så dock slutadt. Jaha.

Auspicierna hafva icke varit lyckosamma. Så har t.ex. icke DET STORA LUGN, som enligt åtskilliga framstående författares vittnesbörd är oskiljaktligt från alla mera betydande tilldragelser! behagat infinna sig. Hur som helst så är mitt beslut fattadt, och jag förbereder Tante på, att min Ande i prydlig skrifmaskinsstil en vacker sommardag kommer och faller öfver Tante. Sen skall Anden fortast möjligast skickas till ett tryckeri – eller också DÖ!!! O!O!O!

Var snäll och fråga Greta,[6] om Hon hade det STORA LUGNET öfver sig då hon tog examen. Ja, jag tar för gifvet, hon tagit den? Hon har tillräcklig energi att trots sitt goda hufvud ta hvilken examen som helst.

Har Farbror försökt med svält emot den där herr Forssell?[7] Det lär tämja äfven de vildaste. Jag svalt en vecka tack vare ett tillfälligt illamående, och jag blef  spak, så!

Hur mår Dramatiska teatern?

Med många hälsningar från de mina till Tante och Tantes familj

tillgifne

Hjalmar Bergman!

Som murklorna börjat här i trakten har jag tagit mig friheten att sända en liten burk.

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.

Brevet är skrivet på papper med sorgkant. [8]


[1] Bergman hade besökt en ögonläkare Leber i Heidelberg för sina ögonbesvär. Se brev 24 till Augusta Lindberg den 10/3 1904, not 2.

[2] Den resa till Holland, som från början varit inplanerad, blev visserligen inte av men ersattes med en uppskattad Italienfärd. Efter denna vistades Bergman en kortare tid i Wiesbaden tillsammans med sin mor och far. Han vantrivdes uppenbarligen på kurorter, varför han snabbt lämnade kejsar Vilhelm II:s rike.

[3] Bergman var påtagligt fäst vid sin farmor Jeannette, som han gav smeknamnet Stassa av Kina. Eftersom föräldrarna befann sig i Tyskland, blev det han som fick ta hand om henne under hennes sista dagar. Hon gick bort den sista maj detta år.

[4] Farmodern hade tydligen i sitt dödsarbete visat andra sidor av sin personlighet än den blida sagoberätterskans som Bergman tidigare mött. Därför vänder han sig mot den fantasifyllda scenen i Ibsens Peer Gynt, där huvudgestalten, sonen Peer, genom sina vilda berättelser hjälper sin mor Åse över dödens tröskel. Kanske hade Bergman drömt om att själv få spela en likartad roll vid farmoderns dödsbädd. Se brev 37 till Herman Brulin, den 10/1 1905.

[5] Bibeldramat Maria, Jesu moder, 1905.

[6] Greta Lindberg, senare gift med Tor Bonnier, var den enda av flickorna Lindberg som tog studenten.

[7] Operasångaren John Forsell (1868–1941) var känd för sitt häftiga konstnärstemperament. August Lindberg var själv vid denna tid knuten till Kungliga Operan som regissör. Tydligen hade det uppstått någon kontrovers de bägge artisterna emellan.

[8] Bergmans morfar Daniel Julius Elgérus hade avlidit hösten 1903 och hans farmor Jeannette Bergman hade nyligen gått bort

Personer:

Bergman, Claes (45)
Bergman, Jeannette Stassa (6)
Bonnier, Greta (77)
Brulin, Herman (26)
Elgérus, Daniel Julius (4)
Forsell, John (2)
Ibsen, Henrik (17)
Leber, ty. ögonläkare (3)
Lindberg, August (63)
Lindberg, Augusta (97)
Vilhelm II, ty. kejsare (2)

Verk:

Maria, Jesu moder, drama (28)

Adressat:

Lindberg, Augusta (36)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA