Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


308. Ellen Key

Liljeholmen den 14/12 XVI[1]

Kära fröken Ellen Key,

vi tacka för Edert goda brev och Edra vänliga hälsningar. Och vi tacka Er, därför att Ni mitt bland Ombergs alla ljuvligheter sände oss en tanke. Kommer vi nånsin loss ur den Gudsförgätna stad,[2] där vi klivit ned oss och jämmerligen fastnat, kommer vi nånsin mer ut på ”luffens”, vem vet, om Ni då går säker? Kanske får Ni se ett par ruskiga figurer – liksom klippta ur Bergslags-Komedier – med fikna ögon glo in över Strands stängsel.

Ja, ja, bliv nu inte orolig. Den tid – den sorg. Och jag tror, att tiden görs mig lång.

Åter säger Ni mig, att mina gubbar äro fula. Jag har varken medel eller makt eller mod att jäva Er dom. Vi äro verkligen en smula fula, jag och mina gubbar. Och, i förtroende sagt, det pinar oss. Kanske är det den tyngsta bördan på våra skuldror, kanske är det den bördan, som gör vår krokiga stig så svåra – krokig. Det var rätt väl, att vi icke kommo dragande till Strand, då bokarna slogo ut, mjälla, silkesfina och glasklara. Vi skulle ha skyllt oss själva för frosten, som skövlade vår kära värdinnas skatter.

Dock – den som länge och intensivt lidit med i Fulhetens Komedi[3] blir till sist böjd att se något mildare på sina stackars comparser. Och snart sjunger Skara-munken sin gångarelåt i hans öra:

”Thy skall du ej mycket berömma

ej mycket häckla och döma.”[4]

Det är en kompromiss, ett svaghetstecken och en modus vivendi.[5] Fast tarvlig. Farligt är det att födas med stora pretentioner till denna världen, ännu mycket farligare att slå av på pretentionerna.

Hjalmar Bergman ler icke åt ”det gamla fruntimret”, åtminstone icke det leende, som Ni – rätt elakt förrästen – förutsätter. Han kysser den hand, vars ägarinna är alltför vis att obotligt misströsta, och alltför ung, levande, glödande ung – att vara obotligt vis.

Ler han, så är det snarast ett tacksamhetens leende vid minnet av den förtrollade och förtrollande strand, där elden brinner evigt all frost till trots.

Den Stranden[6] önska vi, Stina och jag, en helg, som är glad och god och helgdagsklar, korteligen – en helg som anstår Strandens Härskarinna.

Eder tillgivne

Hjalmar Bergman

 [Handskrivet tillägg:] För att möjligen visa att även jag någon gång har ljusare ögonblick, tar jag mig friheten sända Eder en liten anspråkslös sag[o]bok,[7] sammanplockad ur en flerårig produktion i Folkskolans Barntidnings jul-publikationer. D.S.

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.


[1] Orts- och datumangivelsen är handskriven.

[2] Bergmans hade i april detta år slagit sig ner i Stockholm i en våning på Liljeholmsvägen 4, men tillbringade stora delar av hösten och vintern i familjen Bonniers sommarvilla Djupvik på Dalarö.

[3] Fulhetens Komedi alluderar med sina versaler sannolikt på Honoré de Balzacs (1799–1850) övergripande beteckning på sina olika romaner Den mänskliga komedin, som i sin tur utgör en invertering av Dantes Den gudomliga komedin. Bergmans bevarade bibliotek vittnar om ett tidigt och brett innehav av Balzacs romaner.

[4] Skara-munken alluderar på Gustaf Frödings (1860–1911) kända dikt ”En fattig munk från Skara”. Bergman hade svårt för den livsattityd som de citerade raderna uttrycker. I sin sista roman, Clownen Jac, återkommer han till denna sin kritik av Frödings livssyn, även om han den gången utgår från en annan dikt – ”En syn”.

[5] modus vivendi lat.,ett sätt att samexistera – trots motstridiga åsikter.

[6] Syftar på Ellen Keys villa – Strand.

[7] Bergman samlade 1916 en del av de sagor, som han tidigare tryckt i olika publikationer på Stina Qvints (1859–1924) förlag, till en volym Sagor på Bonniers förlag med illustrationer av Annicka Öman.

Personer:

Balzac, Honoré de (2)
Bergman, Stina (287)
Dante Alighieri, florentinsk diktare (8)
Fröding, Gustaf (3)
Key, Ellen (32)
Lindberg-Öman, Annicka (4)
Quint, Stina (3)

Verk:

Clownen Jac, roman (10)
Komedier i Bergslagen I–III, romantrilogi (7)
Sagor (1916), sagosamling (2)

Adressat:

Key, Ellen (5)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA