Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


310. Tor Bonnier

 [Liljeholmsvägen 4] 22/12 XVI

Kära Tor, tack för Ditt brev.[1] Det har gjort mig gott så till vida, som det definitivt befriat mig från en plågsam misstanke. Jag har nämligen särskilt under de första åren av min förbindelse med Albert Bonnier tyckt mig märka en viss ovilja från dess sida. De små och stora symptomen härav har jag givetvis ej bokfört och kan således ej heller anföra dem, och kanske har jag med yrkesmannens vanliga självöverskattning och misstänksamhet helt enkelt sett fel. Ett exempel vill jag dock giva för att något visa, vad jag åsyftar. I det ur

reklam-synpunkt ganska värdefulla porträttgalleri av stora, små och småsmå profeter som Ni sommaren 09 utställde, hade jag icke fått plats. Saken tycktes och tycks Er kanske obetydlig, men för mig betydde det[2] mycket att se mig utesluten. Likaså omnämdes under de närmast följande åren mina arbeten med påfallande knapphet i Edra bok-notiser. Att annonseringen av mina första böcker ansågs ovanligt sparsam fick jag upprepade gånger höra även från ojävigt håll, bl.a. från en bokhandlare. Allt detta tydde jag som utslag av en bestämd motvilja och trodde uppriktigt sagt en tid att den emanerade särskilt från Dig. Det hände sig nämligen en sommardag 1908 då jag hjälpte Din faster Eva i hennes trädgård att hon sa: "Det vore bra roligt, om ni och Tor kunde bli sams igen." "Är vi osams vi då?" sa jag och blev ganska flat. Än i dag förstår jag inte, vad hon menade. Kände inte till någon orsak till osämja oss emellan, men tog för givet att Du hade någon. Nå, detta är ju gammal strunt och jag nämner det endast för att förklara, hur jag kunde komma på den tanken att förlaget av personliga skäl missgynnade mina arbeten. Senare – då jag helt förändrat min åsikt om Dig – har jag ibland trott att någon annan – mer underordnad – person av någon orsak petat mina böcker åt sidan. Alltsamman är väl till syvende och sist endast utslag av min sjukliga misstänksamhet. Dock – det vidhåller jag, att mina första böcker hos A.B. blevo mer än skäligt skralt annonserade och i bok-notiser o.d. rätt ofta negligerade.

Däremot har, det skall villigt och tacksamt erkännas, mina senare arbeten i allmänhet behandlats fullt ut som "mest gynnad nation" och att jag ibland skulle önskat en annan form för reklamen betyder i detta sammanhang ingenting. Återstår sista boken.[3] Den fick icke någon särskild utkomst-annons, nämdes endast i den stora "gemensamhets-graven". Den fick efter den briljanta Aftonbladsrec. annons först på begäran. Den fick sedan ingen annons alls. Efter mycket och långvarigt resonerande fram och tillbaka beslöt jag höra efter på förlaget, träffade Lagerkrans,[4] frågade först nog så hövligt (som vanligen min sed är) om förlaget inte hade tänkt annonsera den mera, fick ett synnerligen undvikande svar – och tappade koncepterna. Jag beklagar livligt och uppriktigt att mina ord och åthävor blevo så obehärskade. Men det är nu tyvärr så, att personer i förtvivlad belägenhet oftast förlora vad de bäst behövde – balansen. Och som min belägenhet onekligen är rätt hopplös får jag väl anföra det till min ursäkt.

När Du nu säger mig, att mina senare arbeten – ty jag antar att det är dem, Du syftar på – av Dig och förlaget behandlats med snarare större än mindre välvilja än flertalet skönlitterära alster, tror jag Dig givetvis och obetingat på Ditt ord och har alls inte något behov av att se svart på vitt. Det klena resultatet är således uteslutande mitt fel. Med detta faktum klart och tydligt för ögonen bör jag kunna återvinna tillräcklig besinning för att 1) aldrig mer dansa krigsdans med stackars Lagerkrans, 2) ja, 2an kan jag ta till tanke-thema under närmaste tiden.

Till sist, kära Tor – jag är uppriktigt ledsen att jag oroat Dig, hälst jag vet att Du för tillfället är trött och nervös. Och jag bleve ännu lessnare i min lessna skalle om den mystiska och förgätna osämjan skulle bli verklighet på grund av den stora holmgången[5] vid Mästersamuelsgatan. Du har då åtminstone ibland sagt att Du tycker om mina böcker. Och den glädjen har jag förbanne mig inte råd att mista. Nej inte jag.

Adjö och god jul.

Din tillgivne

Hjalmar Bergman

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.


[1] Av brev från Tor Bonnier den 21/12 1916 framgår det att Bergman gjort ett av sina beramade vildsinta besök på förlaget och tydligen också ringt upp dennes hustru Greta och beklagat sig över dålig annonsering av Knutsmässo marknad. Komedier i Bergslagen III. Brevet vittnar om en förläggares dilemma med överkänsliga författare och deras misshumör. Bonnier framhåller: ”Det är ledsamt att höra att du anser dig illa behandlad av oss och att du förebrår oss att dina böcker icke fått en större avsättning.” Han framhåller vidare med stor rättframhet Bergmans dåvarande situation: ”Du har haft att kämpa mot en ogunstig, ofta illvillig kritik på många håll, särskilt från Svenska Dagbladet; och Bööks artiklar ha fått en ganska avgörande betydelse för en god försäljning. Vi ha sökt att åstadkomma motvikt mot sådana recensioner även med annonser.” Han tillägger, att Bergman inte är ensam om att beklaga sig. ”Ludvig Nordström ringde på och beklagade sig över att firman i alla år särskilt arbetat för mina personliga vänners och släktingars böcker – det skulle vara Siwertz och dina – medan vi nonchalerat hans, och Elsa Siwertz framförde till Greta sin mans förargelse att vi icke annonserat hans bok i år jämförelsevis som vi gjort det med din (det var samma dag som den långa annonsen om din bok stod i Dagens Nyheter).” Tor Bonnier skriver slutligen: ”De medel som stod oss till buds har jag använt mer energiskt för dina böcker än för andra hos oss utkommande.” På Bergmans begäran om en fullständig redogörelse för försäljningssiffrorna för samtliga hans verk utgivna på Bonniers lämnade förlaget en detaljerad redovisning den 13/2 1917.

[2] det – tillskrivet för hand ovanför raden.

[3] Knutsmässo marknad. Komedier i Bergslagen III. Se brev 306 till Tor Bonnier den 2/12 1916.

[4] Erik Lagerkrans, anställd vid Bonniers förlag, bl.a. som redaktör för Bonniers Månadshäften.

[5] holmgång, fornnordisk tvekamp på liv och död, som ofta utkämpades på en holme.

Personer:

Bonnier, Eva (2)
Bonnier, Greta (77)
Bonnier, Tor (348)
Böök, Fredrik (28)
Lagerkrans, Erik (2)
Nordström, Ludvig (7)
Siwertz, Elsa (1)
Siwertz, Sigfrid (10)

Verk:

Knutsmässo marknad/Komedier i Bergslagen III, roman (18)

Adressat:

Bonnier, Tor (239)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA