Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


322. Sverker Ek

 [Segelholmen/Dalarö sensommaren/hösten 1917] [1]

F. i Örebro den 19/9 83,[2] tillhör en gammal skånsk släkt, föräldrar bankkamrer Claes Bergman & Frederique Elgérus. Genomgått Karol. Läroverket i Ö. åren 92–99, student i Västerås maj 1900. Sommaren 98 en resa genom södra Norige. Sommaren 99 resa i Rhenländerna.[3] Sommaren 1900 en resa Dresden-München-södra Bayern, (spelen i Oberammergau!) – Wien – Prag. Vintern 1900–01 estetiska och filosofiska studier i Upsala (lärare av verklig betydenhet d.v. docenten Hans Larsson). Vintern 1901–02 historiska, estetiska och teaterstudier i Italien, särskildt Rom och Florens. (P. Villari[4] väckte mitt intresse för det lorenzinska Florens[5] och Savonarola, gjorde redan nu förstudier till mitt arbete S.). Måste vintern 1902–03 avbryta mina studier på grund av en svårartad, långvarig ögonsjukdom. Gjorde delvis på grund av hälsoskäl jan.–maj 1904 en resa genom västra Tyskland, Schweiz och norra Italien, ett par månader i Florens där studierna återupptogos. Fortsattes i Stockholm vintern 1904–05. Hösten 1904 skrevs mitt debutarbete Maria, Jesu Moder, drama, utkom hos Bonnier våren 05. (värdefull rec. av Sven Söderman)[6] hösten 04 skrevs även den senare tryckta komedin Familjens Renhet.[7] Våren 05 skrevs romanen Solivro, refuserad av Bonnier.[8] Sept.–nov. 05 en resa genom södra Italien, Sicilien och Tunis. Dec. 05–06 mars, studier i Florens, mellersta Italiens småstäder och Rom, avslutade förarbetena till Savonarola. I april 06 utkom Solivro hos Ljus. Jag vistades då i Paris och kände mig rätt benägen att på allvar slå mig ned i utlandet, men pressens genomgående vänliga hållning, (särskildt Levertin, Böök, Vetterlund, Göteborgstidningarna m.fl.[)] samt min nya förläggares uppmuntran förmådde mig att efter någon tids vistelse i Rhenländerna återvända hem. En del av sommaren 06 tillbragte jag i August Lindbergs[9] sällskap på Gottland, en samvaro, som ytterligare befäste mitt intresse för scenen. Hösten 06 skrevs berättelsen Blå Blommor (i nära inre sammanhang med Solivro) samt skådespelet Det underbara leendet. Blå Blommor utkom hos Ljus, våren 07. Januari–februari–mars 07 vistades jag i Ferrara och Florens, där jag påbörjade Savonarola, samt skrev skådespelet Fru Wendlas Kedja, vilket jag insände till dir. Michaelsson[10] och fick antaget. Mars–maj gjorde jag en studieresa genom Grekland, Smyrna, Konstantinopel, Budapest, Wien, Berlin. Teaterstudier i de tre sistnämda. Hösten 07 skrevs ungdomsberättelsen Junker Erik (Skoglunds ungdomsbibliotek)[11] samt fortsattes Savonarola. Samma höst utkom hos Ljus Det underbara leendet och Familjens Renhet, vilken sistnämda realistiska komedi mångenstädes mötte en nästan hätsk kritik. Samma öde fick – och i ännu högre grad – Fru Wendlas Kedja som i februari 08 gavs som andra svenska program på Dram. teatern, upplevde, vill jag minnas, fem föreställningar.[12] Våren och sommaren 08 avslutades Savonarola. 10/8 08 gifte jag mig med Stina Lindberg, dotter av August Lindberg och hans hustru skådespelerskan Augusta Lindberg. Vi bosatte oss utanför Linde. Hösten 08 skrevs skådespelet Parisina,[13] jämte ett par outgivna dram. arbeten. Våren 09 utkom Savonarola hos Bonnier (bl. rec. Landquist i Sv.D. Castrén,[14] samt norsk och dansk press som jag tyvärr ej har tillgänglig.) Hösten 09 flyttade vi till Rom där vi bodde till hösten 1911. Hösten 09 skrevs Hans Nåds Testamente, Bonnier 1910, billigh.uppl. 17, tysk upplaga Frankfurt 1911.[15] Våren 1910 skrevs Amourer, Bonnier hösten 1910, tysk upplaga Frankfurt 1911. Samma höst fick jag ett Bonnier-stipendium.[16] Våren 11 omskrevs Parisina, sändes till A. Lindberg,[17] fick ett synnerligen ogynsamt mottagande och gömdes i säcken. Samtidigt skrevs skådespelet Snödroppar, som nu i ett halvt decennium vilat i herr Ranfts skattkammare, omöjligt att utbekomma.[18] Sommaren 11 tillbragtes i Zürich och Rhenländerna. Hösten 11 bosatte vi oss i Helsingborg. Skrevs Vi Bookar Rothar och Krokar, Bonnier våren 1912, hösten 12 skrevs Loewen-historier, Bonnier våren 13. Samma vår sände[s] Parisina till Hedberg.[19] Skrevs skådespelet Lönngången, Bonnier 13. Sommaren 13 vistades jag i Schweiz, översatte och utgav Machiavellis Fursten (Bonniers Klassiker-bibl.) Vintern 13-14 sysslade jag bl.a. med förarbeten till mina Bergslagskomedier.

(Beträffande mitt förhållande till Bergslagen kan jag nämna: Min far hade som affärsman och chef för Örebro Sparbank livliga förbindelser med Bergslagen och åtskilliga dess män, både fattiga och rika. Bl.a. ålåg det honom att inspektera bankens många avdelningskontor, som icke sköttes av bankens tjänstemän utan av någon ortens framstående män. På dessa resor – alltid med skjuts – fick jag som 8-15 års pojke ofta medfölja. Vad jag därunder inhämtat har således delvis varit mitt material, men ännu mer min fars berättelser från sin egen ungdom. Likaså en hel del äldre personers hågkomster. Emellertid skulle jag nu själv knappt kunna avgöra, hur mycket som härflutit ur dessa källor och hur mycket ur andra. Jag är överhuvudtaget ytterligt lite bunden av förebilder.)

Våren 1914 flyttade jag till Håknarp ett par mil utanför Jönköping. Här skrevs Komedier i Bergslagen I (Bonnier hösten 14) samt delvis II. Våren 15 gavs Parisina på Dram.teatern, 12 förest. Samma vår flyttade vi till Örebro, där vi bodde ett år. Här skrevs Komedier II – Dansen på Frötjärn – samt Marionett-spel.[20] Våren 16 flyttade vi till Stockholm, där skrev[s] Kommedier III – Knutsmässo-marknad, Bonnier 16. Våren 17 gavs Marionett-spel å Dramaten, i det väsentliga god press men pjesen föll efter fem förest.[21] I höst ger jag hos Bonnier ut en längre berättelse, Mor i Sutre, som utan att vara någon forts. på komedier, dock även den tilldrar sig i Bergslagen.

Till den periodiska pressen har jag lämnat en massa bidrag – bl.a. till Hv.8 D. – av vilka ett flertal översatts till tyska av Marie Franzos och R. Sternberg samt publicerats i tyska och österrikiska tidskrifter. Ävenså har jag skrivit en del sagor för Folkskolans Barntidnings julpublikationer. Några av dessa utgåvos julen 16 hos Bonnier med teckningar av Annika Öhman.

Bland litterära ”påverkare” kan jag endast nämna en av djup och varaktig betydelse – Dostojewski.

[Handskrivet tillägg:] Ett Bonnier-stip 1915.[22]

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Göteborgs universitetsbibliotek.

Sverker Ek (1887–1981) docent, sedermera professor i litteraturhistoria med poetik vid Göteborgs högskola. Sverker Eks forskning är framför allt inriktad på svenska folkvisor samt Lars Wivallius och Johan Henrik Kellgrens diktning. Ek fungerade vid denna tid som litterär kritiker i Ord och Bild.


[1] Utifrån vad Bergman här säger om romanen Mor i Sutre, som enligt almanackan skrevs under perioden den 18/7–8/10 1917, bör dessa självbiografiska anteckningar ha tillkommit vid denna tid. Ett par av Bergmans övriga dateringar har senare visat sig felaktiga.

[2] Den självbiografiska skissen gjordes med anledning av en artikel om Hjalmar Bergman, som Sverker Ek skrev för Svenskt biografiskt lexikon. Utifrån detta uppdrag som syftade till att ge en överblick över Bergmans dittills- varande produktion kom Sverker Ek som kritiker i Ord och Bild att recensera de två närmast följande verken. Romanen En döds memoarer, 1918, får honom att utbrista: ”Hans livssyn är rent fatalistisk och djupt tungsint. Det finns ingen gräns för de olyckor och lidanden Hjalmar Bergman kan låta gå ut över sina människor, men de resa sig knappast till motstånd och verka därför ofta enbart marionetter ledda av ett blindt och obevekligt öde. Den ödesstämning som behärskar boken verkar som en sugande virvel, som rycker alla med sig i rasande fart. Sceneriet växlar ständigt men är blott ett rörligt skuggspel.” (Ord och Bild, årg. 28, 1918, s. 273). När Markurells i Wadköping kom ut året därpå, fick den kritikern att intressera sig främst för romanens struktur. ”Det är tydligt, att Bergman aldrig bygger upp sina böcker under en omsorgsfull förberedelse. Han finner dem i skrivande stund, då inspirationen kommer över honom. Man bokstavligen ser, hur berättelsen växer fram under författarens händer. En scen kan vara ganska enkel, men plötsligt rullar den upp sig och föder så ur sig en ny. I detta pärlband av scener leva hans diktade människor, gungande upp och ner på händelseförloppets vilda tummelplats men utan tyngdpunkt i sig själva.” (Ord och Bild, årg. 29, 1919, s. 237).

[3] Sommaren 99 och resten av meningen tillfogat i maskinskrift ovanför raden.

[4] Syftar på den italienske historikern Pasquale Villaris (1827–1917) verk La storia di Girolamo Savonarola, I-II, 1859-60, som Bergman ägde.

[5] Med lorenzinska Florens avses stadsstaten Florens blomstringstid under senare delen av 1400-talet, Cosimo och Lorenzo de´ Medicis epok.

[6] Sven Söderman (1866–1930), kritiker i Stockholms Dagblad. Recensionen var införd den 9/4 1905.

[7] Dateringen av dramat Familjens renhet är felaktig. Det skrevs sensommaren/hösten 1906 (alltså inte 1904). Se brev 242 till Anders Österling den 27/7 1914, not 1.

[8] Våren 05 och resten av meningen tillfogat i maskinskrift ovanför raden.

[9] Den framträdande karaktärsskådespelaren August Lindberg, Bergmans svärfar. Se korrespondensen med August Lindberg.

[10] Knut Michaelson (1841–1915), Dramatenchef 1908–1910.

[11] Fr. Skoglunds förlag, som ofta gav ut sina titlar i serieform, leddes vid denna tid av Fredrik och Nils Skoglund.

[12] Premiären den 25 februari 1908 på Fru Vendlas kedja skedde i samband med den nya Dramatenbyggnadens invigning. Pjäsen gick fem gånger.

[13] Det historiska dramat Parisina är här felaktigt daterat. Det tillkom i Rom i januari 1910. Se brev 109, 113 och 114 till August Lindberg den 23/1 1910, den 16/2 1910 och mars 1910.

[14] Kritikern John Landquist (1881–1974) skrev inte mindre än två artiklar kring Savonarolagestalten i Dagens Nyheter den 20 och den 22 juli 1909. Dåvarande docenten i litteraturhistoria Gunnar Castrén (1878–1959) skrev i den finlandssvenska tidskriften Nya Argus, Helsingfors, den 16/5 1909: ”I varje fall är Savonarola icke längre ett löfte utan ett verk som kan stå ensamt för sig.”

[15] Den tyska upplagan Das Testament Sr. Gnaden utkom i översättning av Marie Franzos på bokförlaget Rütten & Loening, 1912, (alltså ej 1911) samtidigt med Amouren med samma översättare och på samma förlag i Frankfurt am Main.

[16] Här missminner sig Bergman. Det var redan 1910 som han erhöll ett första Bonnierstipendium. Se brev 140 till Per Hallström den 26/12 1910, not 1.

[17] Omskrivningen av Parisina skedde först tre år senare enligt brev 240 till Tor Bonnier den 1/7 1914, not 4. Det historiska skådespelet iscensattes av regissör Gustaf Muck Linden på Dramaten och hade premiär den 28/4 1915. Uppsättningen gick tolv gånger.

[18] Om det i Albert Ranfts arkiv återfunna manuskriptet till Snödropparna se Johannes Edfelts kommentar i Samlade Skrifter: Snödropparna, Marionettspel och annan dramatik.

[19] Dramat inlämnades dock inte förrän den 14/10 1913 enligt almanackan.

[20] I fråga om Marionettspel, enbart Dödens Arlekin.

[21] I Karl Hedbergs lama regi presenterade Dramaten de bägge marionettspelen En skugga och Dödens Arlekin. Uppsättningen, som hade premiär den 2/3 1917 och gick sex gånger, var tänkt som ett svar på den kritik som riktats mot Nationalscenen för att man alltför sällan spelade nyskriven svensk dramatik.

[22] Bergman fick Bonnierstipendier såväl 1910 som 1913 och 1915. Se brev 141 till Karl Otto Bonnier den 26/12 1910, brev 140 till Per Hallström den 26/12 1910 samt brev 224 och 281 till Karl Otto Bonnier den 26/12 1913 resp. den 22/12 1915. Bergman skulle även 1917 erhålla ett stipendium.

Personer:

Bergman, Claes (45)
Bergman, Fredrique (54)
Bergman, Stina (287)
Bonnier, Karl Otto (87)
Bonnier, Tor (348)
Böök, Fredrik (28)
Castrén, Gunnar (1)
Dostojevskij, Fjodor (4)
Edfelt, Johannes (46)
Ek, Sverker (9)
Franzos, Marie Mizi (66)
Hallström, Per (11)
Hedberg, Karl (8)
Hedberg, Tor (36)
Kellgren, Johan Henrik (2)
Landquist, John (22)
Larsson, Hans (47)
Levertin, Oscar (10)
Lindberg, August (63)
Lindberg, Augusta (97)
Lindberg-Öman, Annicka (4)
Linden, Gustaf Muck (98)
Machiavelli, Nicolò (12)
Michaelson, Knut (5)
Ranft, Albert (11)
Savonarola, Girolamo (6)
Skoglund, Fredrik (1)
Skoglund, Nils (1)
Sternberg, R. (1)
Söderman, Sven (9)
Vetterlund, Fredrik (2)
Villari, Pasquale (5)
Wivallius, Lars (1)
Österling, Anders (48)

Verk:

Amourer, novellsamling (30)
Blå blommor, roman (10)
Dansen på Frötjärn/Komedier i Bergslagen II, roman (13)
Det underbara leendet, drama (8)
Dödens Arlekin, drama (9)
En skugga, drama (16)
Familjens renhet, drama (27)
Fru Vendlas kedja, drama (6)
Hans Nåds testamente, roman (42)
Il Principe/Fursten, översättning (10)
Junker Erik, roman (1)
Knutsmässo marknad/Komedier i Bergslagen III, roman (18)
Komedier i Bergslagen I–III, romantrilogi (7)
Loewenhistorier, roman (19)
Lönngången, drama (14)
Maria, Jesu moder, drama (28)
Marionettspel, dramasamling (5)
Mor i Sutre, roman (11)
Parisina Malatesta, drama (27)
Savonarola. En munkhistoria berättad av Messer Guidantonio Vespucci, roman (19)
Snödropparna, drama (9)
Solivro. Prins av Aeretanien, roman (39)
Vi Bookar, Krokar och Rothar. Ur en stadskrönika, roman (28)

Adressat:

Ek, Sverker (1)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA