Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


337. Marie Mizi Franzos

DALARÖ den 12/5 XVIII

Kära Fröken Franzos! Hjärtligt tack för Edert kärkomna brev av den 23/4! Som verkligen kom mig tillhanda! Desslikes har jag att tacka Er för en p.a. på Kr. 100 (resp. 300 ö.kr.)

Gläder mig, att Ni tyckte om Mor i Sutre. Med den torde jag åtminstone tillsvidare ha avslutat mina Bergslags-historier. Jag har inte skrivit en komedi utan två, men tyvärr har jag för ögonblicket ej några avskrifter. Den ena är antagen till spelning på Intiman[1] den andra ligger och väntar på Dramaten.[2] Så snart jag kommer över dem, skall jag skaffa avskrifter och sända Er. Samma dag jag fick Ert brev, skrev min danske översättare och bad mig för all del dramatisera Hans Nåd. Karlen, som själv är populär ”lyst-spil-forfatter” hotade att eljest göra det själv. Garanterade å andra sidan femtio fulla hus på Folkteatret i Kjöbenhavn. Ja, vad ska man saa sie? Femtio fulla hus är ju någonting, som en stackars författare ej kan motstå. Jag gjorde redan för åtskilliga år sedan – då Ni först uppmanade mig – ett utkast.[3] Vill Ni höra i all korthet? ”Händelsen” tilldrar sig några år tidigare än i boken. När ridån går upp, ligger H.N. i sin alkov och snarkar, Vickberg väcker honom med filbunke och post. Ett brev från en kvinna, som undertecknar sig med något ömhetens [oläsl.][4] nom de guerre,[5] försätter både herre och dräng i bryderi, ty damen ifråga annoncerar sin ankomst till Rogershus och – vad värre är – H.N. kan tyvärr icke erinra sig vem i hans säkerligen rätt ansenliga kvinliga bekantskapskrets, som tecknar sig så. Emellertid, vad man gärna önskar, det tror man gärna. H.N. har en gång uppvaktat en sångerska, som sedermera vunnit ryktbarhet – antagligen är det hon. Nyheten sprider sig: Domprostinnan skyndar till, i hög grad sedligt indignerad. Det celebra namnet gör dock sin verkan. Domprostinnan och hennes parti betänka, att sångerskan icke blott är ryktbar, hon åtnjuter även ett mycket högt beskydd. Hon är dessutom världsdam, hon skall kanske finna Rogershusarna kälkborgerliga. Inför detta perspektiv anlägger domprostinnan ej blott sin elegantaste toilette utan även en viss frihet i åskådningen. Hon är inte långt ifrån att gratulera sin kära bror till förbindelsen. Hon kallar traktens honoratiores till Rogershus och förbereder ett utomordentligt mottagande. H.N. själv kan inte låta bli att kråma sig en smula över detta galanta äventyr som bevisar en förbålt god smak. Nåväl, när nu förväntningarna äro som högst uppdrivna – inträder hjältinnan, inträder en stackars liten flicka, söt gubevars, förtjusande, men ack så enkel! En liten sömmerska, som någon gång havt den nåden att behaga Hans Nåd. Och ehuru själv till en början något flat blir det nu dennes lott att chevalereskt parera alla utfall av vrede mot detta oskyldigt skyldiga huvud. Vad säger Ni om idén? Den är enkel och därför tror jag på den. Ty på scenen mer än annorstädes gäller Salig Dumboms valspråk: ju enklare, ju simplare.[6] Alltså: jag skall verkligen ta och skriva den där komedien. Ofördröjligen. Och ger mig Köpenhamn femtio fulla hus, så ger mig Wien säkert hundra! Då får jag väl äntligen råd att[7] åka efter fyrspann till Gumpendorfferstrasse 25 för att kyssa Er vackra hand! Så lätt har jag för att realisera mina önskningar. Till dess liksom förut och efteråt Eder tillgivne

Hjalmar Bergman

Men tror Ni verkligen att jag har levat så länge utan att se Wien? Vilken förolämpning både mot mig och mot Donau! Jag har varit där tre gånger, 1900, 03 och 07. Sista gången gjorde jag Er ett besök. Men Ni var nog elak att befinna Er på sommarnöje. Sådant får icke upprepas!

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Österreichische Nationalbibliothek.


[1] Komedin Ett experiment. Se brev 336 till Mizi Franzos den 30/3 1918, not 3.

[2] Syftar på komedin Friarna på Rockesnäs, som skrevs i januari–februari 1918 och omgående sändes såväl till Lorensbergsteatern som till Dramaten. Ingen av teatrarna kom att iscensätta pjäsen, som för övrigt aldrig blev uppsatt under Bergmans levnad. Se brev 333 till Gustav Muck Linden den 22/2 1918, not 1.

[3] Syftar på den av Sverker R. Ek postumt utgivna komedin Hans Nåds maitresse, sannolikt skriven under senare hälften av 1914. Utgiven i Hjalmar Bergman Samfundets årsbok 1964. Se brev 254 till Mizi Franzos den 28/12 1914, not 6.

[4] Här har två à tre ord strukits över. Omöjliga att tyda.

[5] fr.,antaget författarnamn, pseudonym.

[6] Efter Johan Henrik Kellgrens (1751–1795) välkända dikt ”Dumboms Lefverne” från 1790.

[7] Ordet att är itererat.

Personer:

Ek, Sverker R. (7)
Franzos, Marie Mizi (66)
Kellgren, Johan Henrik (2)
Linden, Gustaf Muck (98)

Verk:

Ett experiment, drama (9)
Friarna på Rockesnäs, drama (3)
Hans Nåds maitresse, drama (3)
Mor i Sutre, roman (11)

Adressat:

Franzos, Marie Mizi (48)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA