Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


353. Victor Sjöström

Liljeholmen den 18.12. [1918]

Skådespelaren H.Herr

Victor Sjöström

Stockholm.

I våras sände jag Er ett filmmanus, ”Gycklaren” kallad, med förfrågan om Ni ville läsa det och säga mig Er mening därom. Ni var nog vänlig att skriva och erkänna mottagandet. På samma gång underrättade Ni mig om att Er tid då var synnerligen upptagen men att Ni vid ett ledigt tillfälle skulle läsa stycket. Nu blott en fråga: Finns det något hopp om att det där underbara tillfället kan inträffa innom en för vanliga dödliga överskådlig framtid? [1]

Högaktningsfullt

Hjalmar Bergman[2]

Handskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.

Victor Sjöström (1879–1960) knöts redan 1911 till filmbolaget Svensk Bio, till en början enbart som skådespelare, men övertog snart ansvaret för regi. Under den svenska stumfilmens guldålder framträder hans konstnärliga profil allt mer i filmer som Terje Vigen, Berg-Ejvind och hans hustru och Ingmarsönerna I-II, vilka under slutet av 10-talet väckte internationell uppmärksamhet. Sjöström hade förmåga att inspirera skådespelarna till att ge rolltolkningen djup och psykologisk trovärdighet. Han mäktade också fånga lyrismen och ljusspelet i den nordiska naturen, något som gjorde bl.a. hans bearbetning av Selma Lagerlöfs roman Körkarlen till ett bejublat filmiskt mästerverk. Framgången medförde att han 1923 lockades till Hollywood, där han iscensatte flera subtila filmatiseringar av litterära verk som Leonid Andrejevs (1871–1919) Han som får örfilarna, 1924, och Nathaniel Hawthornes (1804–1864) Den röda bokstaven, 1926. År 1929 återvände han till Sverige, där han som första uppgift i en talfilm tolkade värdshusvärden Markurell.

Genom Stina Bergmans förmedling kom Victor Sjöström och Hjalmar Bergman snart att etablera ett nära och förståelsefullt samarbete. Deras vänskap byggde i lika mån på ett likartat konstnärligt program som på personligt samförstånd. Vid ett sista möte i Berlin i december 1930 gav Bergman Sjöström ett exemplar av romanen Clownen Jac med den talande dedikationen: ”Till min enda vän Victor”. Sjöström har berättat hur rörd han blev över detta Bergmans vänskapsbevis. Se Bengt Forslund, Victor Sjöström. Hans liv och verk, 1980.


[1] Detta brev – liksom det följande 357 till Sjöström den 26/12 1918 är skrivet i makens namn med Stina Bergmans handstil. Det var sannolikt hennes lidelse för alla former av dramatisk konst som drev Bergman att pröva det nya mediet film. Redan i ett brev den 10/3 1913 skriver Stina Bergman till modern med anledning av de svårigheter de haft att placera dramat Lönngången på någon teater: "Tja, nog får man ha tålamod när man skall ha med theater att göra.[- - -] Jag undrar hur det skulle vara att slå sig på filmförfattareskap. Om jag visste var det är man kan få lära sig hur det går till och hvad det är de vilja ha, de djuren. Och först och främst hvad de betala. Får man inte mer än 300 kr som [Betty] Nansen tog för Kommendörens Döttrar, då är det inte mödan lönt, men får man en 10.000en lapp om det är något rafflande man kommer med, ja då tål det tänka på.” Strax efter svärfaderns död och den förväntade konkursen återkom Stina till tanken och vände sig i brev den 26/2 1916 till Svensk Bio i Stockholm för att få reda på hur ett filmmanuskript borde utformas: ”Skrifs det som ett vanligt dramatiskt arbete eller som pantomim, med utförligt sceneri?” Som svar fick hon ett mindre häfte med titeln: ”Huru ett biografmanuskript bör utföras”. Formuleringarna i de två första breven till Sjöström är hennes, men de är undertecknade med Hjalmars namn. Den nya nöjesindustrin ansågs numera ge goda honorar. Bakom Bergmans första försök i filmgenren låg hans starka upplevelse av Victor Sjöströms film Terje Vigen, som hade premiär i januari 1917. Bergmans utarbetande av filmmanuskriptet till Gycklaren skedde i repriser under perioden den 8–11 januari, den 1–3 februari och den 7–8 februari 1917. Bergman tog först kontakt med filmregissören Gustaf Molander för en bedömning. Denne hade gjort sig känd som filmsakkunnig både i sin egenskap av skådespelare och manusförfattare till Terje Vigen, men den kontakten ledde inte till något. Stina Bergman sände till sist på försök våren 1918 manuskriptet till Sjöström, som efter påstötning i december samma år svarade avböjande, eftersom han fann manuskriptet ”alltför fantastiskt och konstigt” och huvudintrigen omöjlig, enligt en påskrift av Sjöströms hand direkt på baksidan av det mottagna brevet. Av dessa omdömen växte fram en myt om att Victor Sjöström skulle ha kommenterat manuskriptet till Gycklaren med orden: ”Kom ned på jorden, unge man, så ska vi talas vid.”

Det aktuella brevet blev inledningen till Bergmans mångåriga insatser inom den tidens populärkultur – stumfilmen. Han skrev ett 40-tal filmmanuskript, varav 13 blev inspelade, konstaterar Gösta Werner, som ägnat det omfattande och svåröverblickbara källmaterialet en lika sakkunnig och faktabaserad som grundlig kartläggning i boken Hjalmar Bergman som filmförfattare, 1987.

[2] Sjöström har vid ett senare tillfälle – troligen i samband med inlämnandet av breven till Kungliga biblioteket – bifogat följande kommentar på en lös lapp till brevet den 18/12 1918: ”Detta brev är tydligen skrivet av Stina Bergman, som visst tog initiativet till att Hjalmar skulle skriva film. – Min mening om det omskrivna manuset har jag tydligen nedskrivit på baksidan av Stinas brev. Jag minns att jag tyckte manuset var alltför fantastiskt och ’konstigt’. – Jag kommer ihåg, att jag i mitt svar frågade om det var med författaren Hj. Bergman, som jag hade äran att korrespondera.”

Personer:

Andrejev, Leonid (3)
Bergman, Claes (45)
Bergman, Stina (287)
Forslund, Bengt (1)
Lagerlöf, Selma (18)
Molander, Gustaf (4)
Nansen, Betty (5)
Sjöström, Victor (118)
Werner, Gösta (11)

Verk:

Clownen Jac, roman (10)
Gycklaren, filmförslag (3)
Lönngången, drama (14)

Adressat:

Sjöström, Victor (68)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA