Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


37. Herman Brulin

Örebro 10 [januari] h.a. 1905[1]

Gode Broder!

Tack för Ditt bref! Dina samvetskval voro ingalunda obefogade, och Din sömn bör efter den 6 vara väsentligt lättare och angenämare; något, som jag hoppas skall befordra såväl Din som Din afhandlings hälsa och välstånd.

Hela hösten har jag varit i Stockholm, men motiga vindar ha städse förhindrat ett verkligen påtänkt Upsala besök. – Kanske Upsala stafvas med två p? Det tror jag dock icke. –

Som Du ser, skrifver jag fortfarande med maskin, och lär det alltjämt förblifva min lott. Under 10 månader ha mina ögon likväl icke märkbart försämrats. Och där det icke finns något positivt glädjeämne, får man ju vara tacksam för det negativa.

Således skall nu den siste och minste af de fyra beröfvas din kloka och vänliga uppsikt.[2] Våra förhållanden vissna och gifva oss rika ämnen till dödsbetraktelser. Men vi äro tackochlof inga präster.

Af de båda nyheter med prästerlig bismak, som Du meddelade mig, kände jag redan lille Larssons[3] förlofning af hörsägen. – Tidningar läser jag fortfarande icke, om icke för att upptäcka tryckfelen i mina egna artiklar. – I höstas träffade jag den lille Store i Stockholm. Jag kan icke påminna mig något onormalt i hans väsen; han var glad och lugn. Och likväl bör han redan då haft en tydlig förnimmelse af hvad, som så snart skulle inträffa.

Harrys förlofning förvånade mig. Den bevisar, att äfven jag kan misstaga mig, då det gäller psycologisk analys in reale. Men – jag – tröstar mig med att så många af mig okända faktorer finnas i denna produkt. Ty jag hoppas att den lille skrymtaren icke var förlofvad redan på min tid! Hur mycket mer förlofnings-erotisk ansåg och anser jag icke den lille Jerker vara! Och för sant! detta lilla djur skall icke länge gå fritt på vår jord.

Själf har jag en gång af ungdomlig dårskap förts till förlofningens brant. Men min sunda instinct kom mig till hjälp: jag kämpade, och i närvarande stund kan jag anse mig nästan helt och hållet oförlofvad. Jag kände likvisst en person, som fick mässlingen tre gånger; sista gången gaf han tapt och dog.

Emellertid önskar jag alla goda gåfvor öfver detta så välgjorda hufvud. Och som jag icke känner numret på dess nuvarande himmel, ber jag Dig framföra mina lyckönskningar, försåvidt det ännu har kommunikationer med de dödligas boningar.

Min jul har förflutit under stilla betraktelser i sällskap med vännerna Sainte-Beuve och Rochefoucauld.[4] Sätter Du värde på ett sundt, galliskt förstånd så vill jag recommendera Dig dessa herrar af stor förtjänst. Nu har arbetsåret börjat med korrekturläsning och en del andra saker. Örebroarna få tillsvidare blifva utan ästetik. Din tillämpning af Fröding är human och vacker, men i egenskap af empiriker och Örebrobarn måste jag tillbakavisa den, så länge Du icke medgifver ordens relativa valeur. Får jag någon tid på våren, hvilket jag icke tror, så kommer jag måhända att på uppmaning berätta några påfvehistorier. Dessa märkliga historiska fenomen ha något sysselsatt mig, och särskildt har Ranke[5] beredt mig stort nöje. Apropos, Historiker, jag har genom jämförelser såväl med Jaffe,[6] Müller, Lanfrey och Freighton som med Guicciardini, Macchiavelli och Villari[7] funnit vännen Ranke icke alltid lika tillförlitlig särskildt då beträffande ”theatinerpåfvarnes”[8] förhållande till den mediceiska aeran. Härvidlag måste dock kanske Guicciardini anses som part. Hvad säger Historikern?

Min hollandsresa förlidet år blef inställd tack vare Heidelbergerprofessorn och jag fick i stället återse mitt hjärtas allrakäraste Firenze. Äfven i år har jag några planer på H. men de äro mycket små.

Jag vet, att Tante intresserade sig för min lilla gamla Farmor. Vill Du säga Henne, att hon nu är död. Hon dog ett par veckor efter min hemkomst i våras. Mina föräldrar voro i Tyskland och hunno icke hem förrän dagen förut. Jag fick således sköta lilla Gumman, och därmed voro vi båda belåtna. Hon skiljdes ifrån oss, som man gör, då det är sent och man gärna går till hvila.

I vår kommer jag troligen icke till Stockholm – åtminstone icke på någon längre tid. Och sålunda icke heller till Upsala. När jag nu anförtror posten och Dig detta bref, så hoppas jag oförskräckt på en gengåfva inom en tidrymd, som ej alltförmycket öfverskrider ett år. Det kan icke anses oblygt.

Med vördsamma hälsningar till Dina Föräldrar,

Din vän

Hjalmar Bergman

Hälsa Jerker och Fillochorus Fillateleus!

[Tillskrivet upp och ned ovanför ingressen:] Kommer Du att vandra till St[o]ckh[o]lms eller annat bibliotek?

Har det unga förlofningssubjectet Harry tagit m.k.? Äter Fredrik det Kongliga brödet, och skall den minste gnagaren fnatta sig in i samma kornbod?[9]

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Riksarkivet.


[1] h.a., lat. förkortning av hoc anno – innevarande år. Av innehållsliga skäl daterat till januari.

[2] Herman Brulin – som var äldre än Bergman och de övriga tre matlagskamraterna – skulle nu lämna föräldrahemmet. Se brev 6 till Herman Brulin den 16/10 1901, not 9.

[3] Bergmans mentor, filosofiprofessorn Hans Larsson i Lund.

[4] Charles Augustin de Sainte-Beuve (1804–1869), fransk 1800-talsskald och kritiker, samt François de La Rochefoucauld (1613–1680), fransk maximförfattare.

[5] Den framträdande tyske historikern Leopold von Ranke (1795–1886), som bl.a. skrivit verket Die römischen Päpste, ihre Kirche und ihr Staat im 16. und 17. Jahrhundert, 1-3, 1834–1836.

[6] Philipp Jaffé (1819–1870), tysk historiker som bl.a. skrivit verket Regesta pontificum romanorum, 1851, Johannes von Müller (1752–1809), schweizisk historiker, författare till Reisen der Päpste, 1782, och Pierre Lanfrey (1828–1877), fransk 1800-talshistoriker.

[7] Francesco Guicciardini (1483–1540), italiensk jurist och historiker, författare till det aldrig avslutade storverket Storia d’Italia, (1561–1564). Niccolò Machiavelli (1469–1527), italiensk historiker och politiker, skrev verket

I storie fiorentini, 1532. Pasquale Villari (1827–1917), italiensk historiker och politiker, författare till verken Storia di Girolamo Savonarola e de´suoi tempi, 1-2, 1859–1861, och Niccolò Machiavelli e i suoi tempi, 1-3, 1877–1881. Ur de två sistnämnda verken hämtade Bergman huvudsakligen sitt stoff till romanen Savonarola, 1909.

[8] Teatinorden grundades 1524 av två högre kyrkliga dignitärer, protonotarien Cajetanus av Tiene (1480–1547) och kardinalen Giovanni Pietro Carafa (1476–1559), biskop av Teate, därav ordens namn. Den senare valdes 1555 till påve med namnet Paul IV. Inga fler påvar tillhörde denna orden, varför Bergmans pluralisform är felaktig.

[9] Syftar på Bergmans tre kamrater Harry, Fredrik och Jerker från matlaget i Uppsala. Den förste läste medicin, varför m.k.. torde avse medicine kandidatexamen. det Kongliga brödet – troligen skämtsam benämning på militärtjänst. Se f.ö. brev 6 till Herman Brulin den 16/10 1901, not 9.   

Personer:

Bergman, Claes (45)
Bergman, Fredrique (54)
Bergman, Jeannette Stassa (6)
Brulin, Herman (26)
Cajetanus av Tiene, protonotarie (1)
Carafa, Giovanni Pietro (1)
Ewert, Harry (6)
Fröding, Gustaf (3)
Guiccardini, Francesco (2)
Jaffé, Philipp (1)
La Rochefoucauld, François de (2)
Lanfrey, Pierre (1)
Larsson, Hans (47)
Leber, ty. ögonläkare (3)
Machiavelli, Nicolò (12)
Malm, Fredrik (6)
Müller, Johannes von (1)
Paul IV, påve (1)
Ranke, Leopold von (2)
Sainte-Beuve, Charles-Augustin (2)
Schwartz, Erik (6)
Villari, Pasquale (5)

Verk:

Savonarola. En munkhistoria berättad av Messer Guidantonio Vespucci, roman (19)

Adressat:

Brulin, Herman (16)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA