377. Tor Bonnier Djupvik den 16/10 XIX Kära Tor! Tack för pengarna! Kvitto-blankett medföljde ej, varför jag sänder ett av eget fabrikat. Båda kunna ju sedermera utbytas mot ett slut-kvitto.[1] Det är väldigt hyggligt av Dig att vilja ge Söderlindh något arbete![2] (Fast anställning var det ju inte tal om.) Jag känner så hans fäderne som möderne i resp 2 och fyra led, idel godt gammal borgarevirke. Något borde kunna finnas kvar i den här. Här är vackert som alltid och vädret rätt hyggligt. Härom natten dock minus 7. Hälsa Greta att röjningen blir gjord. Men hur den blir gjord – tja! Stina hälsar Dig och tackar! Din HjB. Jag hör nu av Stina att hon icke nämt någonting närmre om S:s brott. Där fanns rätt betydligt förmildrande omständigheter: för omständiga att här berätta visserligen. Men då man presenterar pojken som en brottsling bör det också vara sagdt, tyckes mig. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1]Troligen utbetalning av honoraret för den nyskrivna romanen Markurells i Wadköping eller för ett nytryck av novellsamlingen Amourer i en billighetsserie. [2] Stina Bergman hade i ett hjärteknipande tiggarbrev i början av oktober bett Tor Bonnier att anställa en son till en vänfamilj till Claes och Fredrique Bergman i Örebro – Gunnar Söderlindh. Denne hade avskedats från sin tidigare tjänst p.g.a. ekonomiska oegentligheter. Tor Bonnier räknade i ett brev den 13/10 1919 med att kunna använda honom ”för lite arbete”. Någon fast anställning kunde han dock inte bereda honom p.g.a. eventuella negativa reaktioner från övrig personal. |
|