Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


378. Tor Bonnier

Djupvik den 19/10 XIX

Kära Tor, innan Du rymmer riket ber jag få göra följande framställning. Eftersomatt Förlaget i svaga ögonblick pådragit sig ett ej ringa antal av mina arbeten (visserligen förvärvade till verkliga baisse-priser, men ändå – –) och eftersomatt Sv. Bio tycks göra lite stoj om ”Hans Nåd” i diverse press-organ, så föreslår jag, att Ni i Eder spridda tidskrift ”Filmen” gör lite stoj om merbemälta arbeten i samband med premiären. Kunde Markurell komma ut ej alltför långt efter vore det kanske också bra.[1] 

Sen får vi ju hoppas att filmen inte gör fiasco – i vilket fall felet naturligtvis blir mitt. Jag hörde härförleden av en filmbekant, att den uslingen Sjöström[2] efter det jag konfirmerat manus inlagt en del främmande element. Bl.a. ett kissande barn. Nu vet jag ju inte precis hur ett sådant barn gör sig på filmen, men gör det sig fult så kommer han givetvis att skylla på mig att ungen gjorde på sig. Av denna och flera anledningar känner jag oro.

Likväl – tag min hemställan i välvilligt övervägande, innan Du far. Jag har gripits av en sjukligt våldsam längtan efter nya upplagor. Den angriper mig som bekant varje höst och gräver så småningom min grav. För barma Dig, ädle Gynnare, och res icke ett monument av gulnade rest-upplagor över min döda mull. Om det kan undvikas.

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.


[1]  Under tryckningsperioden av romanen Markurells i Wadköping lanserar Bergman här en intressant marknadsföringsidé, som möjligen kan ha haft en viss bidragande, tidigare icke uppmärksammad effekt på den stora försäljningsframgången med denna roman. Populärkulturen i form av ”Hans Nåds-filmen” skulle, menar han, bana väg för den aktuella romanen.

Publik- och kritikframgången med Markurells i Wadköping gjorde, att Svensk Bio genast insåg den filmiska möjligheten med denna roman och köpte filmrättigheterna till den i april 1920. Bergman påbörjade vid den tiden en filmbearbetning av romanen, som fick ett entusiastiskt mottagande av Victor Sjöström. I ett brev till modern, Fredrique Bergman, den 13/3 1920 citerar Bergman Sjöströms ord: ”Först läste jag Markurell-filmen och då fann jag att jag aldrig mer ska försöka skriva film. Sen läste jag film-förslaget [det ursprungliga förslaget bearbetades vid flera tillfällen] men det törs jag inte uttala mig om förrän jag läst det för Magnusson och Hemberg [Sv. Bios huvuddirektörer] ty själv är jag så ’i det blå’ av hänförelse att jag inte vågar lita på mitt omdöme.” Vid den här aktuella tiden blev filmen dock inte inspelad. Det skedde först 1930 med Victor Sjöström i huvudrollen, då i en av Sveriges första talfilmer.

[2] Filmregissören Victor Sjöström hade sommaren 1919 regisserat stumfilmen Hans Nåds testamente.

Personer:

Bergman, Fredrique (54)
Bonnier, Tor (348)
Hemberg, Oscar (7)
Magnusson, Charles (11)
Sjöström, Victor (118)

Verk:

Hans Nåds testamente, film (7)
Markurells i Wadköping, filmförslag (3)
Markurells i Wadköping, roman (31)

Adressat:

Bonnier, Tor (239)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA