Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


422. Victor Sjöström

Örebro den 25/5 XXI

Jaha, käre vän, här har du oss nu, mig och din kappsäck.[1] Båda en smula skamfilade, dock ej värre än att vi hänga ihop. Kom hit i morse och stannar ett par dar för att hälsa på min gamla mamma. Söndag till Stockholm.

Och du bygger, du![2]

Nu en samvetsfråga, som hållit mig vaken de sista nätterna: Har du supit upp min maj-ranson?[3] Den frågan jagade mig att resa kurir Paris-Berlin. Men i Berlin häktades vi för skuld, kvarhöllos på hotelet, tills förlaget efter åtskillig telegrafering och telefonering löste ut oss. Vi närma oss hastigt slutet (på månaden), och tanken förföljer mig: Var är min maj-ranson? Å ena sidan säger jag mig: Victor har en präktig karraktär: han faller icke för frestelsen. Å andra sidan: Den där bygger mycket, dricker mycket. Alla stora byggherrar ha havt nära till kruset.

Och du bygger och bygger.

Hur som hälst – har olyckan timat, skall jag veta att bära den. Du skall inte få höra några förebråelser. Jag skall trycka den hand, som slaktat mina majlitrar, lika hjärtligt ändå. Men Victor –

har du tack vare en moralisk kraftansträngning av osedvanliga mått, övervunnit frestelsen, så säg mig för all del, var och när jag ska få tag på motboken !!! Ty jag har bara måndagen och tisdagen på mig. Och det käns oroligt. Ring upp mig antingen fredagkväll eller lördagkväll, Örebro 2295 eller söndagkväll: Liljeholmen 103. Jag skulle ju kunna ringa upp dig, men jag aktar mig. Ty endera får jag tag på en av dina 700 jungfrur, och henne vill jag ingenting, eller också får jag tag på dig och blir snäst och snoppad, för det jag stör.

Store byggmästare, jag frågar inte, hur långt du är kommen, ty jag frågar ingenting. Jag är ett lite underdjur av hänsynsfullhet. Förrästen får jag av tidningarna upplysningar, som du aldrig skulle kunna ge mig. Jag har sålunda fått veta, att V.S. förnärvarande inspelar ett medeltida renässans-drama från antikens Italien i svensk miljö. Visste du det? Nu förstår jag, varför de satt munkorg på författaren!

Tack för ditt brev till Paris! Jaså, du vill se mitt kontrakt med bolaget?[4] Det skulle jag också vilja. Men sen bolaget väl fått mitt namn på kontrakten, har bolaget inte velat besvära mig. Varken med kontrakt eller med pengar. Bolaget förhåller sig till mig som jag till dig – vill inte störa. Med småsaker.

Men varken du eller bolaget eller något annat förnuftigt bolag eller någon annan oförnuftig människa vågar påstå, att en motbok är en småsak eller en månadsranson ett likgiltigt ting. Förthy haver jag stört dig, gamle gosse, och hoppas att du på ett eller annat sätt behagar störa mig igen. Till dess må godt, byggmästare!

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.


[1] Bergman hade för Sjöströms räkning köpt en resväska som ersättning för den han förlorat vid sin avresa från Italien.

[2] Victor Sjöström förbereder kulissbyggena för filmen Vem dömer – ute i Råsundaateljéerna.

[3] maj-ranson avser den månatliga tilldelning av spritdrycker – för män tre liter per månad – som det s.k. Brattsystemet medgav. Systemet med motbok infördes successivt under Första världskriget och innebar individuell försäljningskontroll. Sjöström hade uppenbarligen fått utnyttja Bergmans motbok under dennes utlandsvistelse.

[4] Avser filmbolaget Svensk Filmindustri.

Personer:

Bergman, Fredrique (54)
Sjöström, Victor (118)

Verk:

Vem dömer – /Gudsdomen, film (23)

Adressat:

Sjöström, Victor (68)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA