Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


433. Victor Sjöström

Skodsborg den 5/11 XXI

Kära du, ändtligen haver jag funnit en kula åt mig och mitt tillbehör och då kan det vara på tiden, att jag tackar dig för sist! Sicket ett fästande! Och utan kopparslagare och bondånger – åtminstone för min part. Du såg allt lite bleknosig ut, då vi skildes – men vi kan ju skylla på ett hårdt och arbetsamt liv! Och sannerligen, nog är ”Trötte Teodor”[1] ett tungt stycke arbete! Det var roligt att se dig, men nog satt jag hela tiden och tänkte: Hur du än spelar, min gubbe lilla, så spelar du inte bort det faktum, att det är någonting annat, du borde spela. Förthy att Vår Herre satt alldeles säkert inte och tänkte på ”Trötte Teodor” då han knåpade till dig. Och du är sannerligen anspråkslös ända till vidskepelse, om du verkligen tror, att det är pjesen, som drar folk.

Jaha, där fick du en liten moralkaka att bättra upp aptiten med. Tack ska du nu vidare ha för rekomendationen till vännen Feddersen,[2] som visade sig vara en heders-prick. Fast lite underlig. Han offrade tid och möda på min bostadsfråga, han bjöd mig på mat och dryck och teater och mycket annat, men försöker jag bjuda honom på en slät kopp kaffe eller en halv skorpa, rusar han genast till teatern och betalar ut gager. Han betalar gager både natt och dag, då jag är i stan. Han tror att jag vill förgifta honom och han vill bestämdt inte lämna det här klotet, så länge du finns här. Ja, det må jag säga dig, att i honom har du en vän och beundrare! Han finner bara ett fel hos dig, men ett stort – ditt slöseri. Han burde dog ha vaeret en rig man nu, säger han och suckar. Och jag suckar och svarar: Det burde han ha vaeret men saa hadde han slett ikke vaeret den han er. Och så skrattar vi åt dig. På din bak.

I måndags hyrde jag i denna hålan, i tisdags for jag till Helsin[g]borg och mötte Stina, i onsdags måtte vi stanna där för orkanens skull (färjan gick inte), i torsdags foro vi till Köpenhamn, och sedan hit, i fredags for jag till Helsingborg och hämtade hunden, som passat på och springa bort i onsdags, i dag äro vi ändtligen installerade och efter frukosten ska jag ta i tu med novellen.[3] Den tar väl en 3 dagar och sen skulle jag väl börja på allvar – –

Vi bo trevligt och jag tror vi komma att trivas. Stilla och lugnt, nästan alla villor stängda, alla hotel. Och i hela Skodsborg finns endast en butik öppen.

Det är en spritaffär. Besynnerliga slump!

Ajöken gosse! Så snart jag får höra något, ska du få höra något. Damerna[4] hälsa och hälsa de dina.

Adressen: Pensionat Taustrup, Skodsborg

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.


[1]  Huvudrollen i farsen Trötte Teodor av författarfirman Max Neal och Max Ferner var en av Victor Sjöströms mest populära roller hos Allan Rydings turnerande sällskap. Se brev 432 till Victor Sjöström den 19/10 1921,

not 4.

[2] Valdemar Feddersen, kamrer vid Folketeatret i Köpenhamn och gammal vän till Sjöström. Han blev också under 20-talet nära vän och räddare i nöden till Bergman.

[3] Avser arbetet med den tryckta filmnovellen ”Vem dömer?”

[4] Damerna avser hustrun Stina och hunden Prisca.

Personer:

Bergman, Stina (287)
Feddersen, Valdemar (24)
Ferner, Max (2)
Neal, Max (2)
Ryding, Allan (2)
Sjöström, Victor (118)

Verk:

Vem dömer?, filmprogram (7)

Adressat:

Sjöström, Victor (68)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA