Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


495. Victor Sjöström

Taormina 5/3 23

Kära du ja! Just som jag började grumsa: Den där Victor är den falskaste bracka jag nånsin träffat på, inte ens ett vy ids han skicka mig – just då slår du mig på truten med ett helt brev. Så att nu får jag lov att skriva till Edith[1] och ta tillbaks allt ondt jag sagt om dig.

Ja, vad du ska vara sjuk efter mor och ungarna! Men snart så. Den femte reser vi – slungar Edith ut på ett brevkort utan att behaga ange månaden, men att döma efter tidigare uppgifter är det väl den femte juni. Och så är de väl hos dig omkring den 15? Men apropos: en sån postgång! Ditt brev var stämpladt i New York den 11/2 och i Taormina den 4/3! Nästan en månad! Man kan inte underhålla någon mera livlig konversation på det sättet. Replikförningen blir ovillkorligen en smula släpig –

Och så beskyller du mig för att ha tillrådt Amerikaresan. Ja då, det har jag visst gjort och det gör jag fortfarande. Men eftersom du också nämner någonting om, att jag borde reformera filmen, så vill jag föra dig i minnet ett annat mitt råd: att du och jag skulle gå ut tillsamman med en kamera. Det var också ett anbud men det var ett anbud från Hjalmar Bergman och inte från mr Goldwyn och det var det, som gjorde skillnan så stor. Nå nu är du emellertid hos mr Goldwyn U.S.A. och nu ska jag bara ge dig ett råd eller två till – –

Först och främst: Låt inte platta till dig om de så åker över dig med en ångvält! Du är ju en sån urbota idiot – och hur många gånger ska jag säga dig det? – att första kontorspojke, som säger dig att du inte begriper film, den tror du som om han vore din egen mormor. Det är så djävligt äckligt att höra dig berätta om mr den eller mr den, som sagt att det eller det i din produktion inte passar för Amerika. Det är inte äckligt, att de sagt det (för det begriper jag nog anledningen till) men det är äckligt att höra ditt andäktiga tonfall. Djäkla barnrumpa! Du tror alltså, att de bett dig komma till Amerika för att de ska få se lite närmre på dina vackra ögon? Begriper du inte, att du kan något som de vill lura av dig? Och så ska de hålla dig lämpligen nere tills det lyckats. Hålla dig nere medelst älskvärdhet, whisky, och försåtliga små stötar mot ditt självförtroende. Ack, varför for inte Caje[2] i stället för du, hon är i varje fall mindre barnslig.

Och manuskripten. Att du skulle kunna trumfa igenom något av mina, är väl knappt troligt. Lättast vore kanske ”Blindfilmen”[3] – fast det vet jag inte. Men å andra sidan – låt inte dem trumfa på dig någon vanlig amerikansk skit. Här är din enda verkligt farliga stötesten. Beträffande iscensättningen behöver du ju inte frukta någon rival men kommer du med en ”amerikansk” film (om än aldrig så briljant iscensatt) så blir domen ögonblickligen denna: Se där! Varför har det skrikits om svensken Sjöström? Han kan ju inte mer han! Hur allvarlig den sidan av saken är, vill jag belysa med ett tidningsklipp, som lilla Geijerstam[4] sändt oss. Det härstammar från en engelsmannen men hela svenska pressen – Argus[5] har sändt mig cirka 50 klipp om sista filmen – har satt upp detta frågetecken: Få se om han ska bli förstörd i Amerika? Magnusson lurade dig till det Omringade huset[6] och där gjorde han dig en stor otjänst. Låt inte tubba dig, pojke, det säger jag! Bra manus ska du ha[7] – varifrån du sen får dem – och så är du absolut på den säkra sidan!

För att nu övergå till sicilianska förhållanden så kan jag sluta så godt som strax. Inte roligare eller tråkigare än när jag skrev sist. (Har du fått det? Adr, Kreuger o Toll). Jo, det är sant. Stiller har ju varit här. Han kom inte den dan, han skulle komma och inte dan därpå och inte dan därpå men dan därpå fick jag tel att han skulle komma och då hade han kommit. Ja, han har ju sina vanor för sig. Som du vet, hade han bedt mig om ett manus över samma tema som behandlas i l´Homme qui assassinat.[8] Det fick han också. Vid första läsningen var han entusiastisk vid den andra hade han hundra invändningar och vid den tredje tusen förslag, efter den fjärde bad jag honom resa. Det gjorde han också, reste till Wiesbaden, där han påstår sig ska ”inscenera” mitt manus. Om mornarna ja! Men vad han vill – det är att jag ska filmatisera Gösta Berling.[9] Men det vill inte jag. Förrästen var kan kry, tyckte jag; påstod själv att han var gränslöst nervös men föreföll ganska lugn.

Och om någon vecka få vi åter besök: Bonniers, Tor och Greta, som komma från Afrika. Dit ha de också velat lura oss men jag har inte råd med nöjestrippar. Och att bli bjuden – som här var fallet – smakar mig inte, när jag inte kan bjuda igen. Alltså stannar jag här, skriver sagor, klättrar någon gång i bergen och dricker min cognacspjolter till 5 kr flaskan. (Den billigaste, som står att uppdriva.) När jag sitter i solen på min altan, kilar stora gröna ödlor över fötterna på mig. Och blir mitt hjärta lugnt, skall jag skriva en komedi.[10] I april.

Så länge tror jag nästan att vi stanna här. Och skulle herrn falla på den idén att skriva till mig så är min adress ROCCA CASTELLO I Taormina. Tänk på det, är du snäll. OCH LÅT INGEN DJÄVUL PLATTA TILL DIG!

Din gamle

HjB

[Handskrivet tillägg:] Landsortspressen över ”Eld ombord” var ännu bättre än Stockholmspressen samt föreföll ovanligt uppriktig ō en liten smula – rörd –

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.


[1] Skådespelerskan Edith Erastoff, Sjöströms hustru.

[2] En av Sjöströms döttrar. Namnet är tillskrivet för hand och täcker ett tidigare maskinskrivet.

[3] Se brev 458 till Victor Sjöström den 14/4 1922, not 1.

[4] Bergmans hade träffat Lisa af Geijerstam och hennes son på hotell Mariabrunn i Hungerburg bei Innsbruck i februari–mars 1922.

[5] Pressklippsfirma.

[6] Filmen Det omringade huset i Victor Sjöströms regi, som återgick på fransmannen Pierre Frondaies skådespel La maison cernée, hade premiär den 23/10 1922 men blev ingen framgång.

[7] Ordet ha är infogat för hand.

[8] Syftar på Claude Farrères (1876–1957) roman L´homme qui assassina från 1907, i svensk översättning Mannen som mördade, 1916. Bergman utarbetade 1923 ett filmmanus på ett likartat tema – ”En löjtnantsspoling” – som dock aldrig blev inspelat. Se brev 493 till Victor Sjöström den 17/2 1923, not 3.

[9] Filmregissören Mauritz Stiller (1883–1928), som haft framgång med Herr Arnes penningar, 1919, hade bett Bergman att skriva ett filmmanuskript på Selma Lagerlöfs debutroman Gösta Berlings saga, 1891. I almanackan för den 23/2 1923 står: ”Stiller kröp fram med Gösta Berling.” Denne kom emellertid senare själv att utarbeta manuskriptet, som förhöll sig tämligen fritt till förlagan, något som upprörde författarinnan. Filmen präglades av ”enskildheter av stor skönhet och attraktiv filmdramatik” och av ”dramatisk täthet och konsekvens”, menar Leif Furhammar. Det blev Stillers sista svenska film. Med den unga Greta Garbo, som debuterade i rollen som Elisabeth Dohna, och Lars Hanson i huvudrollen blev den en stor publikframgång och brukar räknas till en av den svenska filmens klassiker.

[10] Planerna på komedin Swedenhielms hade tydligen börjat ta fastare form. Pjäsen utarbetades i slutet av mars och början av april och förelåg i färdigt skick den 5/4 1923.

Personer:

Bonnier, Greta (77)
Bonnier, Tor (348)
Erastoff, Edith (47)
Farrère, Claude (1)
Frondaie, Pierre (1)
Furhammar, Leif (4)
Garbo, Greta (5)
Geijerstam, Lisa af (3)
Goldwyn, Samuel (2)
Hanson, Lars (11)
Lagerlöf, Selma (18)
Magnusson, Charles (11)
Sjöström, Cajje/Gujje (24)
Sjöström, Victor (118)
Stiller, Mauritz Moje (42)

Verk:

Blindfilmen/Kärleken och döden, filmförslag (8)
Eld ombord/Sjönovellen, film (25)
En löjtnantsspoling, filmförslag (3)
Swedenhielms, drama (64)

Adressat:

Sjöström, Victor (68)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA