498. Tor Bonnier

Taormina den 11/4 1923

Kära Tor, förlåt mig som nu åter kommer och lägger sten på börda – men skulle du vilja göra upp den lilla affär som beröres i närslutna brev? Det är fråga om en engelsk upplaga av novellen ”Vem dömer –?” och jag vet ju inte alls vad jag lämpligen kan begära. Men det vet kanske du? Emellertid vill jag säga att min finansiella ställning är sådan, att jag känner mig beredd att realisera även större värden än detta till mycket facila priser. Så mycket om säljaren: låtom oss hoppas att köparen är en kapitalstark och lättsinnig person. Jag är fräck nog att besvara Filmindustris brev med en hänvisning till dig, ”godtagande på förhand varje uppgörelse” etc, etc. Ty det är ondt om tid, ondt^[1] om pengar och ondt om allt undantagandes sol.

Därav ha vi överflöd, sol och blommor samt något vin. Synd att Ni inte kommo hit, jag skulle ha garanterat dig en veckas absolut vila och slöhet, en verklig död i skönhet. Jag med min otroliga energi har ju visserligen lyckats arbeta här så tämligen i ett sträck – 2 filmer, 1 komedi, 4 sagor^[2] samt vallning av Stiller^[3] vilket kanske var det mest ansträngande i varje fall det minst givande – men mera begåvade män sådana som Martin Lamm^[4] och Wilhelm Andersen^[5] ha förklarat det vara fullständigt otänkbart att lyfta ett arbetsamt lillfinger på denna ö. Så där ser du, vad du gått förlustig.

Jag har idagarna slutat en komedi ”Swedenhielms” och sändt den till Svenberg.^[6] Lamm, som hört mig läsa den, har medsändt efter eget påstående att döma ytterst livliga rekommendationer och då Svenberg så godt som beställt pjesen i brev på nyåret, hoppas jag att han inte har mage att refysera den. Fast det vet man ju aldrig –

Nu resa vi härifrån, antagligen i övermorgon. I går hade Lamms en avskedshippa för oss och idag ska vi ha en dito för kvarterets barn. Sedan Lamm användt min honesta och höggradigt förstorande zeiss^[7] till att betrakta ett badande skönt tscecko-slovakiskt eller möjligen serbo-kroatiskt nygift fruntimmer anser jag lämpligt att som protest för tillfället bryta detta umgänge, ehuru Martin bjudit mig 50 lire om jag (och kikaren) stannar ett par dagar. Men den sortens affärer gör jag inte och dessutom är ju 50 lire löjligt lågt bjudet. Om vårt övriga umgänge här är endast att förmäla att Schildt^[8] med hustru och grabb drucko te här för någon vecka sedan tillsamman med tvänne killingar, de senare inbjudna närmast för grabbens skull, vilket inte hindrade dem från att väta ned även våra stolar. Och nu fara vi alltså norrut, Rom ett par dagar, sedan Firenze. Har du någon förfärligt glädjande underrättelse om nya upplagor eller dylikt att skänka en försmäktande syndare, så är dess adress Firenze poste restante. I slutet av maj komma vi till Segholmen om Gud vill. Än en gång: förlåt det omak jag gör dig!

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.