Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


512. Henning Berger

Segholmen den 4/9 XXIII

   Käre Henning Berger, jag skriver till Er på maskin, därför att jag har någonting allvarligt att säga Er och min handstil tyder icke ens jag själv. När jag fick Era böcker tänkte jag: Visserligen har jag dem redan men det är vänligheten som är det roliga; kanske har han också skrivit något vänligt i dem. Slog upp första sidan och fann, att Ni högaktar mig. Då blev jag ledsen. Jag grubblade över saken och då jag på en sta-resa träffade fru Wägner[1] sa jag: Om ni skickar en bok till en människa och skriver högaktningsfullt, är ni då arg på den människan? Fru Wägner, som är mycket samvetsgrann, tänkte noga efter och svarade: Ja, skriver jag högaktningsfull så är [jag] nog arg. Jag kom till stan och träffade Tor Bonnier. Jag sa: Henning Berger har varit vänlig och sändt mig en bok och på den har han skrivit högaktningsfullt. Tror du, att han är arg på mig? Tor, som är mera lättsinnig än fru Wägner, svarade ögonblickligen: Det kan du ge dig fan på! Skriver Henning Berger högaktningsfullt så är han fly förbannad!

Där ser Ni. Varför är Ni arg på mig? Jag kan inte räkna ut något annat än det, att Ni tycker att jag är en dålig granne. Och jag är en dålig granne, jag är en urusel granne. Men jag har redan förut sagt Er, att jag i sommar av vissa orsaker är uruslare än vanligt. Nu skall jag förklara sammanhanget. Jag skriver en bok[2] i vilken jag meddelar några självbiografiska facta. Ja, det är inte alls någon självbiografi men där förekommer några självbiografiska detaljer. För mig, som är alldeles ovan vid att inte få ljuga fritt från hjärtat, är detta någonting förskräckligt. Jag kvävs! Om Ni visste, hur svårt jag verkligen har det, skulle Ni ägna mig en medlidsam suck och någon högaktning skulle det aldrig kunna bli tal om.

Jag skulle önska, att Ni bodde kvar i Köpenhamn. Ty om och när det här älendet tar slut och manus inlämnats, tror jag att jag störtar huvudstupa dit ned. Eller till Amerika och då skulle det vara bra värdefullt att få råd och upplysningar av Er.[3] Tror Ni verkligen att Ni kan bo i Stockholm?[4] Sen Ni sluppit så många år. Om jag får slut på älendet snart – och det beror mycket på vädret; för är hon västlig så kan jag arbeta men är hon ostlig kan jag inte – ska jag försöka att få min snurra i gång och snurra ner till Er. Dels för att begära en förklaring av högaktningsfullt. Dels för att avråda Er från Stockholm, vars klimat ofta är tråkigt. Till dess, käre Henning Berger, får Ni väl vara arg på mig. Eftersom jag inte ser mig i stånd att hindra det.

Er tillgivne

Hjalmar Bergman

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.


[1] Författaren Elin Wägner (1882–1949), som Bergman träffat i samband med utarbetandet av ett filmmanus, baserat på hennes roman Norrtullsligan. Se brev 481 till Tor Bonnier den 27/12 1922, not 2.        

[2] Åsyftar den självbiografiska romanen Jag, Ljung och Medardus som var i det närmaste färdigskriven vid denna tid.

[3] Henning Berger hade emigrerat till USA, där han vistades under åren 1892–1899.

[4] Bergman var vid denna tid beredd att bryta upp från Stockholm. Han älskade knappast den svenska huvudstaden men trivdes desto bättre i den danska.

Personer:

Berger, Henning (5)
Bonnier, Tor (348)
Wägner, Elin (8)

Verk:

Jag, Ljung och Medardus, roman (12)
Norrtullsligan, film (16)

Adressat:

Berger, Henning (3)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA