Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


528. Herman Rasch

skodsborg 21[11 1923][1]

resans uppskjutande tyvärr omögligt då biljetter redan inköpts[2] stop önskar ni därför anlita annan författare vilket jag alltjämt livligt tillråder utber jag mig telegrafisk underrättelse för papparnas återsändande = bergman[3] 

Telegram. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.

Affärsmannen och civilingenjören Herman Rasch (1879–1957) hade under tsartiden gjort sig en betydande förmögenhet inom pappersindustrin i Ryssland. Han blev senare känd för sin förnämliga och dyrbara konstsamling. Som vice ordförande i det nybildade AB Historisk Film såg han som sin uppgift att producera nationellt präglad film. I första hand gällde det att göra en film om krigarkungen Karl XII med stark betoning av militärhistoriska fakta. I anslutning till att första delen av filmen var inspelad, hyllade Herman Rasch Karl XII ”den hjältemodige härföraren”, liksom hans käcka karoliner i ett brev till kung Haakon av Norge: ”Det är sådana män, våra militärer skola fostra, och må för dem Karl XII:s gestalt alltid stå levande såsom sinnebilden av beslutsamhet och orubblig nordisk kraft.” Ledningen för bolaget hade inspirerats till denna satsning av den av Arzén von Cserépy, (1881–1946), regisserade tyska filmen Fridericus Rex. Ein Königsschicksal / En stormakts födelse (1922–1923) – en storslagen patriotisk manifestation kring den segerrike militärkungen Fredrik den store av Preussen, som väckte stark anklang i det av nederlaget efter Första världskriget präglade Tyskland. Bakom satsningen på Karl XII-filmen låg en motsvarande intention. Detta äreminne över Sverige som militär stormakt tillkom på initiativ av försvarsvänner under en period då försvarsfrågan utgjorde ett hett politiskt debattämne. Under Hjalmar Brantings andra ministär ledde detta fram till 1925 års försvarsordning som innebar en radikal nedskärning av det svenska försvaret, bl.a. drogs 16 arméförband in – varför beslutet gemenligen gick under benämningen ”den stora regementsdöden”. När väl Karl XII-filmen förelåg färdig, återfanns också de mest negativa omdömena i Social-Demokraten, även om man där inte vidrörde dess samtidsanknytning


[1]Ankomststämplat i Stockholm den 21/11 1923. Telegrammet är adresserat till ingeniör rasch floragatan 4 stockholm

[2] Rasch hade bett Bergman uppskjuta sin USA-resa ”ett par veckor” för att slutföra manuskriptet.

[3] Inledningsvis hade AB Historisk Film kontaktat det tyska filmbolaget Ufa för ett samarbete kring en tilltänkt film om Karl XII bl.a. med tanke på de gynnsamma valutaförhållandena. Man ville i första hand ta del av bolagets inspelningstekniska erfarenheter och låna dess historiska dräkter. De provfilmningar som gjordes i Tyskland gav dock inte ett tillfredsställande resultat. Ledningen med bokförläggare Lars Hökerberg (1884–1960) som verkställande direktör samt kaptenen Hugo Uddgren (1876–1955) och historikern Carl Grimberg (1875–1941) som experter insåg då att det krävdes en svensk författare med bred erfarenhet av film som kunde stå för ett genomarbetat manus. Valet föll naturligt på Hjalmar Bergman och under sommaren 1923 tog man kontakt med honom på Segelholmen. Denne var dock inte från början alltför road av förslaget. Han var i färd med det arbetskrävande uppdraget att skriva fyra filmmanuskript för Bonnierfilm, som helst skulle vara klara före hans planerade USA-resa. Bergman lät sig dock övertalas, men planerna måste skjutas något på framtiden. I brev den 8/9 1923 uttrycker Rasch sin tillfredsställelse med att Bergman var villig att åtaga sig ”utarbetandet av ett filmmanuskript ’Karl XII´ antingen helt nytt eller med något utnyttjande av scener i ’Karolinerna’.” Bergman lovade John W. Brunius (1884–1937), som skulle regissera filmen, att han skulle utarbeta manuskriptet under den stundande amerikavistelsen. Rasch försökte i brev den 19/11 1923 övertala Bergman att skjuta på sin resa ”ett par veckor för att därigenom möjliggöra manuskriptets slutgiltiga utformande”. Det är på denna begäran Bergman telegrafiskt svarar avböjande. Av telegrammet framgår även hur villig han är att bli kvitt uppdraget med Karl XII-filmen.

Personer:

Branting, Hjalmar (6)
Brunius, John W. (25)
Cserépy, Arzén von (1)
Fredrik den store, preussisk kung (1)
Grimberg, Carl (4)
Hökerberg, Lars (3)
Karl XII, sv.kung (7)
Rasch, Herman (38)
Uddgren, Hugo E. (8)

Verk:

Karl XII, del 1, film (32)

Adressat:

Rasch, Herman (24)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA