Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


531. Tor Bonnier

SKODSBORG, villa Skodsborg den 29/11 [1923]

Kära Tor, tack för brev och pängar! A-Cs öde[1] har gjort mig nedstämd ehuruväl jag knappt väntade mig annat – trots alla försök till optimism – efter körningen vid Kungsgatan. Sen jag något återhämta[t] mig efter ingressen, som formligen klubbade ned mig, satt jag bara och undrade vad fan utav detta jag hade skrivit. För att ta blott ett ex. Jag hade som upptakt till denna lilla vardagsfilm tagit morgon-brådska. Att framställa brådska hör till de mest tacksamma uppgifterna inom filmatisk komik och morgonbrådska är någonting som publiken väl känner och tycker om att se komiskt illustrerad. Fick du något intryck av brådska? Det är givet att detaljerna i en sådan bildföljd till stor del vilar på regissörens smak och – ej minst – inspelnings-slumpen. För att dock ge en fast detalj gav jag scenen med kaffekopp och skrivmaskin. Minsta barn borde ha kunnat förstå att jag därmed åsyftade en lätt chargerad komisk effekt – förrästen i samklang med Hasse Z-stilen. Vad gjordes därav? Eller badscenen med farbrors tillskyndande? Eller hundens kommande med flickans linne? Ja, det tjänar ingenting till att räkna upp sakerna. Dock vill jag fråga – var fanns Emanuel?

Nå allt det där är ju nu bara att svälja. Mitt hopp står till Norrtullsligan.[2] Lika lessen som jag var efter körningen av A.C. lika belåten var jag efter N.L. Delvis berodde det väl därpå att jag kom dit med små förväntningar – inte heller såg jag ju mer än cirka 2/3. De voro dock i mitt tycke förträffliga – med ett stort undantag: Eides[3] utseende. Herre gud, klipp åtminstone de värsta gorilla-närbilderna! Men klipp för all del ingenting av det rörande. Och klipp inte en centimeter av Asthers[4] scener (undantagandes en obegripligt osmaklig byx-pådragning). Hade jag havt en blåblek aning om att han skulle kunna göra en så komisk gestalt, skulle jag sannerligen inte snålat så med notariens scener.

Klippningen i Kalle Utters första del bör inte bli svår men jag tycker att regissören bör få välja mellan de dynamiska partierna och poängerna. Det skadar inte att tredje mans öga kommer till. Så fort jag kan ska jag sända en bild-följd [av] Kalle Utter-flickan – den kommer ju i varje fall ej att ändra något beträffande personal och dylikt. Var inte rädd för att Wallén[5] skulle bli för tarvlig! En tänkbar regissör vore väl ock Molander.[6] Hans styrka består visserligen i att stjäla från Stiller[7] och andra – men det är ju ingalunda någon föraktlig styrka. Kanske blir han filmens Shakespear.

Jag sänder dig nu det reviderade juvelsmycket.[8] Film är ett helvete. Jag har samvetsgrant opererat bort flickorna och deras adoratörer och jag har hela tiden tänkt: Detta är det galnaste du kan göra – tag i stället bort kungen! En hel del kungsscener äro också kapade, bl.a. couren. Pytissa-scenerna[9] behöll jag, ty sånt roar folk och kan göras bra på film men vill ni ta bort dem, så är det bara att häkta av. Apropos – varför tror ni att Kalle Utter skulle vara för stor? 400 av mina scener brukar bli cirka 500 Sjöströms-scener eller 2000 meter efter grovklippningen. Men omfånget är ju verkligen mycket svårt att bedöma allra hälst det mest beror på inspelning och klippning. Låter man en tråkig pojke röka cigarrett vid ett tråkigt skrivbord lika lång tid,[10] som åtgår för ett ordinärt mord – ja då blir varje film för lång.

Stina och jag roade oss häromkvällen med att göra en rollbesättning av G-filmen. Jag närsluter den fast den givetvis är ytterligt preliminär. Bara prat. Tillpåköpet saknas de båda viktigaste rollerna – Tinto och modern. Jag hade sagda kväl[l] en idé – möjligen alstrad under rusets inflytande – att Clara och Tinto skulle spelas av Bosse och Strindbergs dotter.[11] Kanske skulle det tillförsäkra filmen ett visst intresse inom Sverige. Till min ursäkt eller ytterligare nesa må jag tillägga att jag aldrig sett Strindbergs dotter.

Det var tråkigt att du inte kunde kvista ned ett slag så kunde vi ha fått dryfta en hel del saker. Men vägen är ju lång förståss. Och likvisst – vad är det mot den väg vi ha framför oss! Från New York till Los Angeles är det jämt 4 dygn!! Goldwyn har lovat att beställa biljetter och ska dessutom sända sitt New York-ombud till båten men det fät ska jag väl smita ifrån. I natt ha vi havt en ohygglig snöstorm och metereologerna spå för den närmaste framtiden stormar omväxlande med snötjock[a]. Trevligt. Är Kai[12] så hemtam i New York att han kan skaffa en fattig syndare det nödvändigaste?

Nej adjö nu. Varför Stina bett dig sända det andra manuset, det begriper jag inte. Ocg bryr mig inte heller om att fråga. Har du nånsin förstått en Lindberg? Mer än den gången då hon sa ja. Med denna fråga ur ett kvalt bröst lämnar jag dig ocg Europa.

Må godt!

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.


[1] Gäller den färdiginspelade filmen Anna-Clara och hennes bröder. Se brev 470 till Tor Bonnier den 20/10 1922, not 2.

[2] Gäller den färdiginspelade filmen Norrtullsligan. Se brev 481 till Tor Bonnier den 27/12 1922, not 2.

[3] Den norske filmskådespelaren och regissören Egil Eide (1868–1946).

[4] Den danskfödde filmskådespelaren Nils Asther (1897–1981), en av Bergmans ”fostersöner”.

[5] Skådespelaren och regissören Sigurd Wallén (1884–1947) var enligt brev från Tor Bonnier den 27/11 1923 ursprungligen tilltänkt som regissör för filmen. Han kom dock varken att få det uppdraget eller huvudrollen i filmen, som i stället tolkades av Anders de Wahl (1869–1956).

[6] Skådespelaren och filmregissören Gustaf Molander (1888–1973) tillfrågades aldrig. Det blev i stället Karin Swanström (1873–1942), svensk skådespelare, regissör och producent, som regisserade filmen. I ett brev den 9/4 1924 berättar Tor Bonnier för Bergman, att det enda fasta engagemang som dittills gjorts för filmen Kalle Utter var utseendet av Karin Swanström till regissör.

[7] Filmregissören Mauritz Stiller (1883–1928).

[8] Andra och sista versionen av filmmanuskriptet ”Gustaf III” som bygger på Almqvists roman Drottningens juvelsmycke. Se brev 527 till Tor Bonnier den 8/11 1923, not 3. Detta manuskript blev dock aldrig inspelat av Bonnierfilm. Det såldes senare till Herman Rasch, vars filmbolag Nordstjärnan dock tvekade att spela in manuskripet, varför det förblev oinspelat.

[9] Syftar på de scener där kungen besöker mamsell Arfvidson som i filmmanuskriptet betecknas som spåkvinna men i brevet anges som pytia/pytissa, den spåkunniga prästinnan vid oraklet i antikens Delfi.

[10] d infört för hand.

[11] Skådespelerskan Harriet Bosse (1878–1961) och troligen hennes och Strindbergs dotter Anne-Marie (1902–2007).

[12] Bokförläggare Kaj Bonnier, Tor Bonniers yngste bror.

Personer:

Almqvist, Carl Jonas Love (6)
Asther, Nils (18)
Bergman, Stina (287)
Bonnier, Kaj (20)
Bonnier, Tor (348)
Bosse, Harriet (5)
de Wahl, Anders (25)
Eide, Egil (2)
Molander, Gustaf (4)
Rasch, Herman (38)
Sjöström, Victor (118)
Stiller, Mauritz Moje (42)
Strindberg, Anne-Marie (1)
Swanström, Karin (9)
Wallén, Sigurd (1)
Zetterström, Hasse Z. (15)

Verk:

Anna-Clara och hennes bröder, film (14)
Gustaf III/Drottningens juvelsmycke, filmförslag (7)
Kalle Utter/Blanche-filmen, film (12)
Norrtullsligan, film (16)

Adressat:

Bonnier, Tor (239)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA