533. Karl Otto Bonnier

Santa Monica, California 4/1 XXIV

Käre Karl Otto,^[1] tack för det vänliga nyårskortet! Men vad har de för sorts postväsende här i landet? Kortet var stämpladt i New York den 28 och anlände hit den 2! Alltså sex dygn med avsändnings- och mottagningsdagarna. Slö, långsam nation. Och nu befinna Ni er alltså i Florida och ha väl ungefär samma klimat som vi. Vinterknäppen kring årrskiftet lämnade en natt kvar en isskorpa på vår lilla fontän. Den besågs under morgontimmarna av traktens barn. Vår värdinna, som bott här i 15 år, hade redan sett fenomenet upprepas tvänne gånger. I Chicago lär emellertid kölden ha varit så sträng att folk frusit ihjäl. Mindre väl närda och ekiperade gentlemen torde vi få antaga. För det mesta ha vi det varmt och godt, understundom för varmt. Men när vi förfasa oss för en ev. sommarvistelses hetta, bli vi utskrattade. Här är aldrig annorlunda än nu, säger man. Och vår värdinna: de hetaste dagar jag havt här, voro några februari dagar.

I övermorgon flytta vi in i vår slutliga bostad, en liten bungalow på en kulle utanför staden och med utsikt över havet. A rathe[r] nice little home.^[2] Jag ber att få särskildt påpeka att detta residens rymmer ej mindre än två gästrum. Så att om inte högfärds-bacillen från S. Regis trängt herr och fru Bonnier allt för djupt i blodet, så vågar vi hoppas att sagda gästrum ej måtte stå ständigt tomma. Vid Los Angeles station skall Herrskapet mottagas av mig, min hustru och min Studebaker. (Högfärdsbacillen har tyvärr nått stor spridning, ack att det samma vore fallet med vissa böcker!) Resan hit är ju lång men ovanligt lite tröttsam. Hälst bör Ni väl söka få ett drawing-room men även i ett compartement blir resan lindrigt sagdt dräglig. Resan till Chicago intressant, i C. kan Ni mycket angenämt fördriva dagen med bilning utmed sjön, besök i Fields museum och konstmuseet där Ni bl.a. finner Milet[,] Corot, Renoir, Puvis de Chavannes, Delacroix (!) El Greco[,] Kalle Larsson och en förödmjukande men hedrad blaffa av Zorn.^[3] Andra dagsresan går över Kansas oändliga majsfält, imponerande genom sin monotonitet, tredje dagsresan Colorados öken med assyriska jättestäder^[4] i en underbar röd sandsten (även kalksten och lava) fjärde morgonen genom den ännu ödsligare Mojove-öknen,^[5] torka, död, vinter och efter en halvtimma sommar, apelsinskogar, blomsteröknar, palmlundar. Los Angeles.

Är här vackert? Mycket! Är här intressant? Ja. Trivs man? Nej. Varför? Vet inte. Är det värdt att resa hit? Jaha, fru Lisen, det är det! Och om ni lämnar this poor country^[6] utan att ha sett palmerna vid Pacific, så blir Ni mycket ledsen efteråt och får intet klart och storslaget begrepp om, hur Ni ska ordna trädgården vid Manilla – ^[7]

Förrästen finns här ju mycket annat att se på, fast vi tills datum ej havt mycken tid övrig för turisteri. Manuskriptnöden är stor och de avgörande herrarnas tvehågsenhet lika besvärlig här som hemma. Striden står mellan 70% filmerna och 30% filmerna d.v.s. mellan de icke-litterära och de litterära. Under sista åren har 30%-publiken blivit 40%-publik och det har gjort striden brännande.^[8]

Som Ni kanske sett i bladen (de ä nätta, de amerikanska bladen!) ha vi havt en ny star-skandal. Dess ekonomiska verkningar tycks gå vida, ty Sjöström fick i går telegrafisk anhållan från Svensk F.I^[9] om ett telegrafisk[t] – och givetvis fördelaktigt – utlåtande beträffande de små änglarnas moral. Orsaken? Katastrofal minskning i publikfrekvensen efter skandalen. Måtte nu Tor och Åke vara smarta och trumfa i den svenska publiken att den ska med fasa vända sig bort från dessa amerikanska Gomorra-töser ^[10] och uppfriska sina ögon och alla sinnen med anblicken av den Sanna Svenska Oskulden (Teje).^[11]

Goldwyns studio är rätt imponerande med sina kollossala uppbyggningar. Den har sju atelierer av vilken en har en golvyta på cirka 7500 kvm – troligen den största atelier i världen. För närvarande är emellertid driften rätt begränsad och tveksamheten stor. Jag har gjort synopsis på en Hal Cain bok, The Bondman^[12] – ett riktigt vrövel förrästen – men kostnadsberäkningen avskräcker dem. Den går på 270,000 d. utan författarräten! (Sjöström har redan gjort en Hall Cain-film vars författarrätt betalades med – 50,000 d! Denna gång skulle de emellertid sända this happy man en bulvan med uppgift att nedprässa priset hälst till en fjärdedel.) Nu säger firman att den skall göra inspelningen om Sjöström tror på boken och Sjöström säger att han ska göra den om jag tror på boken. Men jag tror inte.

Nej nu kan jag ha sladdrat nog mycket och för mycket om film och annan strunt. Men när Ni kommer hit ska vi – Stina mest förståss – vara så laddade med strunt och skvaller så att Ni ska få riktigt trevligt. Och kan inte det locka Er så ska Ni i stället få se colibri i blomstersnår. Det är värdt entrén.

Alltså – välkomna!

Er tillgivne

Hjalmar Bergman

[Handskrivet tillägg på sidan av brevtexten:] vår adr. Sumac Lane 429, Santa Monica Calif.

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.