Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


569. Gustaf Muck Linden

villa Skodsborg, SKODSBORG 30/11 XXIV

Käre Muck, hjärtligt tack för ditt brev, som jag skyndar att besvara. Det var Martin Lamm[1] som på sin tid förmådde mig att sända Svedenhielms till Dramaten – en institution för vilken jag hyser en så att säga hjärtligt respektlös respekt. Jag har sedan havt alla skäl att ångra mig, på grund av Svenbergs[2] ytterligt fördomsfria sätt att bryta löften. Följaktligen skulle det snarast bereda mig ett nöje att frångå min första tanke: urpremiär i Stockholm. Emellertid – sedan Svenberg muntligen ”antagit” stycket – varvid han gav mig bestämda löften dels att uppföra stycket senast denna höst, dels att själv utföra huvudrollen – föreslog han mig vid ett senare sammanträffande att vi skulle skriva ett kontrakt, vilket ock skedde. Olyckligtvis har jag icke detta kontrakt tillgängligt men jag kan knappast tro att det innehåller någon punkt rörande ”urpremiär”. Har du möjligen tillgång till teaterns kontrakt eller kan du kanske fråga Svenberg? Möter intet rättsligt hinder, har jag ingenting emot en urpremiär i Göteborg. Men jag förstår icke riktigt, vad du menar med att Lorensberg vill ha prioritetsrätt?[3] Naturligtvis kan jag ej fråntaga Dramaten rätt att uppföra stycket när den behagar (inom denna säsong) alltså ev. före Lorensberg. Men jag antar att du med prioritetsrätt åsyftar just samma rätt för Lorensberg och i så fall är jag med. Vad den ekonomiska sidan beträffar så vill jag visst ej vara obillig. Men då teatern som affärsargument framför att den är fattig så vill jag med ett ytterst tjockt streck understryka, att jag också är fattig! Givetvis bleve jag dig mycket tacksam om du med din stora erfarenhet rörande dessa ting ville påtaga dig obehaget att avväga, vad som kan vara skäligt. Beträffande rollbesättningen har jag tyvärr inga önskningar att uttala, då jag ytterst ofullständigt känner truppen. Emellertid skulle jag vilja föreslå Blickenberg[4] till Svedenhielm sen.

Och nu Muck kommer jag till ett stort bekymmer: rollbesättningen på Dramaten. Vid pjäsens antagande gav mig Svenberg som sagdt ett bestämdt löfte att han själv skulle göra Svedenhielm. Sedan han utan vidare brutit detta löfte, har han föreslagit Bror Olson,[5] mot vilken jag ställt och ställer mitt absoluta veto. Jag åter har föreslagit De Wahl,[6] vartill Svenberg genmält att DW ej skulle vilja spela en så gammal man och att han – även om han lovade att utföra rollen – skulle i oändlighet förhala styckets uppförande. Kanske har han rätt, det vet jag inte. Han lovade mig dock, då vi sist träffades, att tala med DW. Antagligen har det väl gått med detta löfte som med de andra. Vidare har jag föreslagit Personne.[7] Svenberg svarar: Han skulle absolut ej kunna instudera en så stor ny roll – jag måste taga upp de gamla preciöserna för att alls kunna ge honom något att göra. För den oinvigde är ju svaret avgörande. Nu vill jag göra dig ett annat förslag (varom jag ej talat med S.) som du kanske kommer att rygga för men som jag dock ber dig taga i noggrant övervägande – Winnerstrand.[8] Jag medger genast att han icke har den eloquentia corporis,[9] som rollen kräver, ej heller stämmans lyrik (De Wahl!) men om jag undantager dem, som Svenberg undantagit, vet jag ingen, som skulle göra rollen bättre. Som Julia såge jag hälst Bosse[10] – ja, jag skulle verkligen bli mycket glad om hon ville intressera sig för den rollen. Svedenhielm jun. är en farlig och svårbesatt roll. Jag skulle hälst se att den icke gjordes av någon bland de äldre. Kunde du rulla över Henning[11] på det komiska planet, tror jag att han skulle bli bra – men den rullningen blir dig kanske för tung. Kåge[12] vore väl inte heller omöjlig – förutsatt att du spelar rollen.[13] (Ja du förstår, vad jag menar.) Slutligen kan jag tänka mig Nilsson[14] men endast om vi lägga stycket mycket nära fars-gränsen – eljes blir han avgjordt för tung. Likaså är Henning för tung för Bo – här har jag ingen att föreslå, eftersom teaterns yngsta manliga garde är mig okändt. Däremot tyckes mig lilla Mortenson[15] kunna passa som Astrid. Och jag håller mycket styvt på Schildknekt[16] som Boman. Så har vi Eriksson. Då jag nyss lämnat in stycket försökte jag intressera vännen Lasse[17] för procentareyrket men jag vet inte om jag lyckades. Troligen finner han och teatern det vara oekonomiskt att sätta in honom i en så pass liten roll. Är Lasse utesluten kommer man väl närmast att tänka på Brovallius.[18] Laga bara, att han får de rätta handrörelserna – därpå hänger hela rollen. (Det är ändå fan – när man har en roll som passar en viss skådespelare så briljant som Erikson passar Lasse, då ska man stöta på högfärd och en hel del andra fördomar.) Slutligen – Pedersen.[19] Någon – jag tror Bo Bergman[20] – har påstått att han verkar alltför mycket farsfigur. Själv tror jag, att om han spelas lika troskyldigt som han är skriven, riskerar man ingenting på den punkten – tvärtom! Men rollen är svårbesatt och jag har ingen att föreslå. Kanske förfogar du över unga krafter som jag inte känner till.

Nåja, käre Muck, jag tror uppriktigt sagdt att det blir knepigt för dig att skrapa ihop en god rollbesättning. Kunde du bara lösa problemet Svedenhielm sen. och vidare förmå Bosse att icke blott taga utan även intressera sig för Julia, skulle jag bli glad. Framförallt är jag glad och trygg i medvetandet att ha dig till regissör!!

Än en gång ska du ha tack för det rekommendationsbrev, du gav vår tyske pojke![21] Reinhardt tycks ha tagit mycket vänligt emot honom och skickat honom till en skola, där visserligen ej R. själv undervisar men som står under Gregoris[22] ledning. Vidare utrustades han med fribiljetter på de främsta teatrarna. Ja, sen får man ju se vad grabben själv kan få ut ur det hela.

Kommer Ni inte ner till Köpenhamn något? Det tycker jag, att Ni borde göra! Vi stanna här åtminstone till jul. Kunne väl vara trevligt att sitta i något lunt hjörne og snacke![23]

Hälsa Olga! Stina hälsar!

Din

HjB

[Handskrivet tillägg på sista, i övrigt tomma, sidan i brevet:] Låt mig veta vad du tänker om rollbesättningen!

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Musik- och teaterbiblioteket.


[1] Bergman hade i Taormina våren 1923 läst upp det nyskrivna dramat Swedenhielms för professorn i litteraturhistoria vid Stockholms högskola, Martin Lamm, som då uppmanat honom att sända in pjäsen till nationalscenen. Lamm var vid denna tid medlem av Dramatens styrelse. Se brev 506 till Victor Sjöström den 11/6 1923, not 9.

[2] Skådespelaren Tore Svennberg (1858–1941), chef för Dramaten under åren 1922–1928.

[3] Linden var vid denna tid inte bara verksam som regissör vid Dramaten utan också Bergmans teateragent i Skandinavien. I denna senare funktion har han tydligen förhandlat med Lorensbergsteatern, där han under åren 1918–1919 varit teaterchef, om uppföranderättigheten till Swedenhielms, vilket också lyckades honom. Premiär ägde i själva verket rum samma dag på Dramaten och Lorensbergsteatern – den 25/2 1925.

[4] Den framträdande skådespelaren Georg Blickenberg (1878–1940) var verksam vid Lorensbergsteatern. Han kom inte att spela rollen.

[5] Bror Olsson (1860–1945) fick spela rollen som procentaren Eriksson på Dramaten. De skådespelare som nämns i följande noter var samtliga verksamma vid Dramaten.

[6] Anders de Wahl (1869–1956) blev till sist den som kom att kreera huvudrollen – Rolf Swedenhielm senior.

[7] Nils Personne (1850–1928), känd karaktärsskådespelare och teaterchef vid Gamla Dramaten runt sekelskiftet, sedermera även teaterhistoriker. Han var vid denna tid så gammal, att han inte förmådde memorera nya roller, men älskade ännu att spela Molière, t.ex. De löjliga preciöserna.

[8] Olof Winnerstrand (1875–1956) spelade rollen som löjtnant Bo Swedenhielm.

[9] lat., kroppens uttrycksfullhet/vältalighet.

[10] Den framträdande skådespelerskan Harriet Bosse (1878–1961). Valet av henne är något oväntat med tanke på det starka missnöje som Bergman 1915 uttryckt med hennes tolkning av Parisina, huvudrollen i det historiska skådespelet med samma namn. Hon kom aldrig att framträda i Swedenhielms. Rollen som Julia Koerner spelades av Tyra Zanderholm-Sundström (1884–1955).

[11] Uno Henning (1895–1970) deltog aldrig i uppsättningen.

[12] Ivar Kåge (1882–1951) tilldelades rollen som Rolf Swedenhielm junior.

[13] Bergman menar att Linden i detta fall måste komma att ge ingående personinstruktioner – ”spela rollen” – för att Kåge skulle kunna genomföra tolkningen.

[14] Ivar Nilsson (1877–1929) blev aldrig aktuell.

[15] Mona Mårtensson (1902–1956) en skådespelerska som Bergman vid flera tillfällen uttalat sin förtjusning i, kom inte att framträda i rollen som Astrid, löjtnantens fästmö. Den besattes med Karin Molander (1889–1978).

[16] Maria Schildknecht (1881–1977) deltog inte i uppsättningen. Rollen som Marta Boman gestaltades av Hilda Borgström (1871–1953), som blev starkt uppskattad för sin tolkning.

[17] Lars Hanson (1886–1965) deltog inte i uppsättningen.

[18] Carl Browallius (1868–1944) deltog inte i uppsättningen.

[19] Rollen som journalisten Pedersen besattes med Torsten Winge (1886–1969).

[20] Författaren och teaterkritikern Bo Bergman (1869–1967) fungerade vid denna tid som lektör vid Dramaten. Dennes utlåtande om Swedenhielms den 10/3 1923 var klart positivt. Han fann att manuskriptet ”gör vid läsningen ett friskt och medryckande intryck”, även om händelseförloppet inte alltid var helt illusoriskt. ”Författarens kapriciösa fantasi svävar över verkligheten ibland. Men fart och humör är det, och det hela roar och rör.” Bo Bergman tror därför ”på pjäsens sceniska möjligheter”. Han har dock en allvarlig anmärkning mot skådespelet som han återkommer till i utlåtandet. Scenerna med ”de omöjliga journalist-intervjuerna [- - -] kan bli tråkig fars och borde retuscheras”. Tidningskritikerna gav honom rätt i sak efter Dramatens premiär den 25/2 1925.

[21] Werner Fütterer, Bergmans tyske ”fosterson”, hade genom Lindens förmedling antagits som elev hos Max Reinhardt. Se brev 560 till Gustaf Muck Linden den 16/8 1924, not 4.

[22] Ferdinand Gregori (1870–1928), tysk skådespelare, regissör och sedan 1923 professor i teaterteori vid Berlins universitet.

[23] da., lugn, behaglig hörna.

Personer:

Bergman, Bo (12)
Bergman, Stina (287)
Blickenberg, Georg (1)
Borgström, Hilda (4)
Bosse, Harriet (5)
Browallius, Carl (2)
de Wahl, Anders (25)
Fütterer, Werner (47)
Gregori, Ferdinand (2)
Hanson, Lars (11)
Henning, Uno (3)
Kåge, Ivar (6)
Lamm, Martin (19)
Linden, Gustaf Muck (98)
Molander, Karin (5)
Molière, Jean Baptiste (2)
Mårtenson, Mona (3)
Nilsson, Ivar (2)
Olsson, Bror (8)
Personne, Nils (5)
Raphael-Linden, Olga (34)
Reinhardt, Max (13)
Schildknecht, Maria (2)
Sjöström, Victor (118)
Svennberg, Tore (16)
Winge, Torsten (2)
Winnerstrand, Olof (3)
ZanderholmSundström, Tyra (3)

Verk:

Swedenhielms, drama (64)

Adressat:

Linden, Gustaf Muck (51)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA