Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


585. Tor Bonnier

Skodsborg den 9/1 XXV

Käre Tor! God fortsättning och tack skall du ha för ett mäktigt bokpaket, som vi fingo till julen!

Jag har havt Rasch[1] och hans Karl XII-expert, kapten Uddgren[2] här ett par dagar. R. nämde att han nyligen träffat dig och att han tagit G III-manus[3] till läsning. Som jag förut sagdt torde väl allt hänga på, hur denna första film utfaller. Han körde den här för Palladsteaterns chef [4] och han föreföll mig något förfärad. Det är en vidunderlig film, sa han, men hur ska jag kunna visa den för mina Köpenhamnare? Där är ju en hel liten avdelning som blott talar om hur ”juten” får smörj! Nå den skall givetvis helt eller delvis klippas för Danmark men det borde R. ha gjort före provkörseln med Sophus Madsen. Rs villkor för Palladsteatern (som jag meddelar begärande absolut tysthetslöfte – du är ju icke längre konkurrent på området och därför kan jag väl skvallra lite) voro 50,000 danska i handpänning och 50% av brutto varefter handpänningen ammorteras efter jag minns ej hur många – men i varje fall dess siffra överstigande – kassor. Häremot hade Madsen icke havt någonting principielt att invända. OCH DET FINNER JAG OLYCKSBÅDANDE. Vidare fann jag filmen i dess slutliga redigering väsentligt försvagad. Texterna ha försumpats av någon så kallad film-expert och klippningen är dålig. Emellertid finns det ju utomordentligt vackra saker i filmen och det kan ju hända att körningen i Palladsteaterns kollossala och dödstysta sal med fyra herrar som åskådare fråntog bilderna mycket av deras stämningsvärde. I en film, där man ser kanonerna dåna, karlarna slåss – så som endast svenska beväringar kan klå på svenska ham[n]busar (någonting absolut enastående i filmens historia) – trummor, pukor och trumpeter trakteras bomber springa etc etc verkar det ju kusligt att inte höra annat än fyra herrars andning och diskreta hostningar. Fästföreställningen[5] bör emellertid bli ståtlig om ej allt slår fel. (Jag har begärt biljetter för oss fyra samman men vet ännu ej om jag kommer.) H.M.[6] lär själv ha beställt dagen samt begärt att Rasch nästa tisdag skall infinna sig hos honom omedelbart efter Serafimerriddarna, varpå alla vidare mottagningar inställas. På mitt förslag skall Rasch anmoda prins Vilhelm att skriva och möjligen, uppläsa en prolog. En estrad skall uppbyggas för de kungliga (på vilken R. också ville placera mig – du tänke dig mina rysningar!) Den historiskt och militärt sakkunniga konkarongen tycks han ha i någon mån avväpnat genom att till privatföreställningar inbjuda en massa herrar bl. a. Grimberg, Hallendorf, Herrlitz, Munthe, Kylenstierna, generalerna Rosen, Åkerman, Toll, amiralerna Wachtmeister, Ankarkrona m.fl. mfl. vilka alla enl. R. exploderat av entusiasm. Wachtmeister som jag träffade i somras och fann vara en mycket sympatisk gammal herre hade endast opponerat mot att jag i en text angivit Hans Wachtmeister som svenska flottans skapare – rekonstruktör var det högsta han kunde gå med på. Svenskt! Nåja, nu återstår att se, om här blir ett Narva eller ett Poltava.[7] Jag gitter ej gissa. Dock vill jag berätta en ganska rörande episod. H.K.H. Kronprinsen infann sig häromdagen i Palladion begärde att få tala med chefen och frågade honom om han trodde att H.K.H. Kronprinsen och hans gumma[8] skulle bli inbjudna! Jag har förrästen rådt Rasch att filma kunglighetens och övriga celebriteters ankomst till föreställningen för att som reklam användas i journaler o.d.

Nåja, nu faller jag från dessa höga sferer ned till jorden och frågar om du har några pängar åt mig. Skulle du vilja vid lägligt tillfälle räkna över samt sända mig dem i ett resekred[itiv]? Kreditivavgiften bör givetvis falla på mina skuldror. Men jag tycker att vi båda kan ha nytta av denna betalningsform. Jag har ett ekonomiskt underlag och Ni förlora inte pluringarna förrän jag nödvändigtvis behöver dem – vilket gunås ej dröjer så värst länge.

Greta skrev häromdagen att de Wahl[9] ringt och sagt henne att min pjäs skulle komma upp i slutet av månaden. Dagen därpå såg jag i en Svennberg-intervju[10] att min pjes[11] möjligen skulle komma i slutet av april. I dag ser jag i D.N. att den bör komma efter Kameliadamen som skall ha premiär den 24 dennes. Om chefen för K.D.T [12] efter åtskilliga tidigare förhalningar ger en svensk författare sitt hedersord på att hans pjäs ska komma upp senast i januari 1925 och när han sedan söker komma från sitt hedersord genom att inskjuta Kameliadamen, anser du då att berörde författare kan och bör lave en lille ballade!

Tacksam för svar.

Din

HjB

[Handskrivet tillägg:] Apropos, du kunde gärna ringa Svenberg ō säga att Ni ämna trycka pjäsen ō vilja ha absolut bestämdt besked rörande premiärdatum. Då säger han: Naturligt[vis] kan jag inte säga så precis. – Då avbryter du med din karskaste ton ō säger: För oss är det nödvändigt att ha dagen bestämdt uppgiven och jag tar det som en oginhet av teaterchefen om ni vägrar oss den

ä [vi] hörs[,] du var snäll ō gör så

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.


[1] Herman Rasch, initiativtagaren bakom AB Historisk Film, som efter Bergmans manus spelade in Karl XII-filmens bägge delar. Se brev 528 till Herman Rasch den 21/11 1923 och följande brevsvit under 1924–1925.

[2] Kapten Hugo Uddgren 1876–1955), militärhistorisk sakkunnig vid inspelningen av Karl XII-filmen.

[3] Bergman skrev ursprungligen sin filmadaptation av C.J.L. Almqvists roman Drottningens juvelsmycke för Bonnierfilm hösten 1923. Se brev 527 och 531 till Tor Bonier den 8/11 1923, not 3, resp. den 29/11 1923, not 8. Rollen som Gustav III var tänkt att tolkas av Gösta Ekman. Detta manus kom dock aldrig att spelas in, eftersom bolagets verksamhet var under avveckling. Enligt en anteckning i almanackan den 11/2 1925 hade Tor Bonnier per telefon meddelat Bergman, att Rasch inköpt manuskriptet, men inte heller dennes nya filmbolag Nordstjärnan kom att spela in det. Ett fullt färdigt filmmanuskript finns bevarat och är utgivet av Gösta Werner i Hjalmar Bergman Samfundets volym Drottningens juvelsmycke och andra bearbetningar för film, 1992.

[4] Palladsteatrets chef Sophus Madsen (1871–1953), dansk filmproducent bl.a. av Carl Dreyers kända Jeanne d’Arc-film – En kvinnas martyrium – från 1928.

[5] Festföreställningen i samband med premiären på första delen av Karl XII-filmen med inbjuden publik ägde rum den 28 januari 1925 på Palladium, Stockholms största biograf. Som framgår av det aktuella brevet, skedde denna visning i närvaro av representanter för kungahuset, höga militärer och historiker av facket.

[6] H.M. – Hans Majestät Konungen – d.v.s. Gustv V.

[7] Karl XII upplevde i Narva den 20/11 1700 en lika betydande seger som det svidande nederlag han senare fick vidkännas vid Poltava den 26/6 1709.

[8] Kronprins Gustav Adolf – senare Gustav VI Adolf – och dåvarande kronprinsssan Louise, f. Mountbatten.

[9] Skådespelaren Anders de Wahl (1869–1956) gestaltade huvudrollen i Swedenhielms – Swedenhielm senior.

[10] Skådespelaren Tore Svennberg (1858–1941) var vid denna tid Dramatenchef.

[11] Komedin Swedenhielms, som hade premiär den 25/2 1925 såväl på Dramaten som på Lorensbergsteatern i Göteborg.

[12] Kungliga Dramatiska Teatern.

Personer:

Almqvist, Carl Jonas Love (6)
Bonnier, Greta (77)
Bonnier, Tor (348)
de Wahl, Anders (25)
Dreyer, Carl (1)
Ekman, Gösta (38)
Grimberg, Carl (4)
Gustav V, sv. kung (5)
Gustav VI Adolf, sv. kung (3)
Karl XII, sv.kung (7)
Louise, sv. drottning (2)
Madsen, Sophus (1)
Rasch, Herman (38)
Svennberg, Tore (16)
Uddgren, Hugo E. (8)
Werner, Gösta (11)
Wilhelm, sv. prins (7)

Verk:

Gustaf III/Drottningens juvelsmycke, filmförslag (7)
Karl XII, del 1, film (32)
Karl XII, del 2, film (21)
Swedenhielms, drama (64)

Adressat:

Bonnier, Tor (239)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA