Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


621. Herman Rasch

SKODSBORG, villa Skodsborg den 8/10 XXV

Käre HERMAN! Först och främst vårt hjärtligaste tack för all Eder vänlighet vid vårt besök! Och ber dessutom Tschao[1] att få framföra sin allra förbindligaste svansviftning till den älskvärda fröken Jazz!

Vi ha nu varit ett par dagar här och jag har ”vallat” mina funderingar rörande filmen.[2] Mina åsikter ha icke ändrats och då jag framställt dem såväl för Dig som för Brunius – för den senare mera i detalj under körningens lopp – torde jag icke ha mycket att tillägga. En koncentrering av filmens början med utrensande av mera ovidkommande element, som icke öka intresset för kungen och hans kämpande folk torde vara att rekommendera. Likaså borde nog texterna kring ”privatfolket” läggas så, att dessas inbördes förhållande här liksom i första delen betonas. Julgranen på Berga är tämligen omotiverad men en kraftig text från Erik innan han slår fogden desto mera på sin plats. Vid Poltava kan man väl med fördel klippa en hel del på de stillasittande generalerna och likaså på kungen bland buskarna som nästan föreföll att ”trycka”. Den förfrusna truppen har ju många verkningsfulla scener men bör nog också beskäras något särskildt därför att snömängden är ringa och intrycket av vinterns fatala makt icke låter upprätthålla sig alltför länge. Lasses livsfara i dessa snöbilder är en onödig upprepning. Däremot skulle man vilja ha hans fara i den sista kul-regn-bilden (då Erik står på lur) starkare betonad. Detta går väl numera endast genom text. Denna text (eller texter) bör enkelt och rättframt ge sensmoralen nämligen att kungens uppoffrande tapperhet då det gälde att rädda en av sina bussar bröt udden även av hans mest förbittrade undersåtes hat. Får man icke fram detta tillräckligt klart och osökt är det bättre att offra hela episoden och alltså även fogde-historien – men det vore ju onekligen skada.

Att en ganska radikal ändring av texterna[3] bör företagas för att filmen skall komma till sin rätt, torde Brunius vara ense med mig om, vilket han förrästen också uttalade vid körningen. Genomlästa på en textlista kunna de ju passera utan gravare anmärkning men sedda i sammanhang med bildmaterialet sakna de som oftast förmågan att stödja och förklara och äro framförallt mycket stämningslösa. Denna brist gör sig synnerligast märkbar i texterna kring de bilder som just skola verka genom sitt stämningsvärde och där det ”rent historiska” är mindre bärande.

Detta är alltså i huvudsak vad jag har att anföra – en del detalj-anmärkningar framförde jag ju muntligen till den kraft och verkan det hava kunde.

Jag går här och väntar på min premiär,[4] vilken torde äga rum omkring den tjugonde.[5] Jag hoppas att Du sänder mig något meddelande innan dess?

Med en hjärtlig hälsning[6]

Din tillgivne

Hjalmar Bergman

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.


[1] Tschao – Stina Bergmans pekineser.

[2] Det finns flera skildringar av såväl Hjalmars som Stina Bergmans hand om den upprördhet som paret kände under och efter visningen av andra delen av Karl XII-filmen den 2 oktober 1925. I almanackan står endast ordet: ”svårt”. Regissören John W. Brunius hade tillåtit Ivar Johansson – en ”flyhänt filmklippare och manussnickare” (Gösta Werner) – att göra radikala ingrepp i Bergmans manus utan att denne fått meddelande därom. Se brev 622 till Tor Bonnier den 8/10 1925 samt brev 649 till Victor Sjöström den 11/1 1926, not 6. I ett långt brev till svärmodern, Fredrique Bergman, den 14/10 1925 berättar Stina utförligt om vilken ”skandal” förhandsvisningen blev inför en liten utvald publik på 25 personer. Efteråt hade paret Bergman en diskussion med Herman Rasch, som ”levde i den tron att Brunius i år som i fjol minutiöst följt manuskriptet. Då vi underrättade honom om att inte 5 scener i den första akten var Hjalmars sa han mycket lugnt, då kan ni vara övertygade om att det kommer att klippas bort igen och det fortare än vanligt. De sista fem akterna voro något så när följda manuset och voro därför också mycket bättre. Där finns storartade saker och hela den turkiska delen har följt manuset och [är] mycket lyckad, åtminstone i jämförelse med de övriga. Men det hela saknade storhet, spänning och romantik. Det hade herr Johanson dragit försorg om att det var borta och det medgav också Rasch då han fick höra hur saken förhöll sig.

Nå Rasch svor på att hela filmen skulle klippas om efter Hjalmars manus, hans texter skulle återtagas och det hela skulle bli så som han ville. Han [Rasch] skulle ta filmen med sig och komma hit ner så att Hjalmar och jag skulle få se igenom den och då säga vad vi ytterligare ville skulle göras om. Han blev naturligtvis rädd för skandalen som det ju skulle bli om Hjalmar inte ville stå för den, men det är fråga om ifall filmen alls kan bli så pass bra att Hjalmar står för den.” Ödet ville att flera kritiker, när Karl XII-filmen i ett omredigerat skick hade premiär den 16/11 1925, i sina recensioner framhöll att de ansåg att andra delen var filmatiskt starkare än den första.

[3] Ivar Johansson (se not 1) hade tillsammans med filmbolagets sakkunnige Hugo Uddgren (1876–1955) tillskapat trista texter. I det ovan citerade brevet hade enligt Stina Bergman till och med Brunius i slutet av visningen ”ojjat sig över de djävla (ursäkta) texterna”. Bergman försökte i sitt filmarbete alltid reducera texternas antal men var desto mer noggrann med att ge dem en lyrisk eller expressiv utformning. Han arbetade därför vidare med den uppgiften. Se brev 631 till Herman Rasch den 29/10 1925.

[4] Premiären på Swedenhielms på Det kongelige Teater den 29/10 1925 med den kände karaktärsskådespelaren Poul Reumert (1883–1968) i huvudrollen. Komedin gick där 21 gånger den säsongen.

[5] Överkorsat: ”Innan dess får jag kanske hoppas på någon”.

[6] Hälsningsfrasen är handskriven.

Personer:

Bergman, Fredrique (54)
Bergman, Stina (287)
Bonnier, Tor (348)
Brunius, John W. (25)
Johansson, Ivar (5)
Rasch, Herman (38)
Reumert, Poul (26)
Sjöström, Victor (118)
Uddgren, Hugo E. (8)
Werner, Gösta (11)

Verk:

Karl XII, del 1, film (32)
Karl XII, del 2, film (21)
Swedenhielms, drama (64)

Adressat:

Rasch, Herman (24)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA