Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


629. Gustaf Muck Linden

Skodsborg den 26/10 XXV

Käre Muck! Härmed rapport över denna blandade hippa. Först spelet: Reumert var nog de Wahl överlägsen. Uppsättningen[1] mera utarbetad och intelligent, det kroppsliga helt behärskadt, stundom kanske för mycket. Däremot brast det kanske något i bredd och resning. I det hela: Swedenhielm översatt på danska. Rolf bättre än Kåge men entonig. Julia ungefär som Zanderholm, sämre på åtskilliga punkter, bättre på några. Bo ej så bra som Winnerstrand. Neiiendam nådde Borgström till knäna. Pedersen var nära nog identisk med den Stockholmske. Astrid nästan som Molander på förberedand[e] gen.-rep. fast på gen.rep. och premiär betänkligt förstörd av nervositet. (Samma sak med Neiiendam.) Kommer så Mahlbergs Eriksson. Jag vill inte förolämpa M. genom någon som hälst slags jämförelse med B. O. Jag nöjer mig med att säga att det i sitt slag var en av de vackraste sceniska skapelser jag sett. Regien var i det stora hela din, samspelet mycket godt, tempot för långsamt dock, regissören en ovanligt trevlig gammal teater-råtta, Poul Nielsen.[2] Publik-mottagandet att döma av eget vittnesbörd godt, att döma av Norries,[3] Nielsens, ett par underregissörers, skådespelares, och premiär-habituéers utsago ovanligt godt. Mycket lång slutapplåd som till sist tvingade in undertecknad. Press: syrlig, i Politiken (Sven Lange)[4] nästan arrabiat. En pressman, Niels Thomsen, sa mig att hans kollegor varit fullkomligt ursinniga över Pedersen. Hinc illae[5] – Hjalle S.[6] sa mig ytterligare att Sven Langes välkända valspråk är: Släpp ingen djävul över bron.[7] För min del skulle jag vilja rösta för en smula repressalier, ty danskarna behöver nog åthutas [?].[8]

Nu en annan sak. Teaterföreningen i Århus begärde mitt tillstånd till ett gästspel av D.K.s ensemble för en eller ett par föreställningar. Jag hänvisade dem först till dig men då avgörandet brådskade måste jag ta det i egen hand och efter rådplägning med regissör? (uppfattade ej namnet) begärde jag 300 per afton. En sorts kontrakt härå bifogar jag. Premiären ståtade med Udsolgt vilket nu förtiden ej lär vara så vanligt – om man inte heter Fokin[9] förståss. (Men vad man då kostar – det bad Norrie att få behålla för sig själv.) Vidare har en regissör vid det Ny, Robert Schmidt,[10] gripen av helig entusiasm (sköna tanke!) velat pracka stycket på danska landsorten. Blir något därav kommer han emellertid att vända sig till dig.

Slutligen bifogar jag ett brev från Pelle[11] till ditt närmre begrundande. Den där lille Anders[12] tycks väl ändå vara en rätt söt figur? Man har inte rätt att vara så slafsig som människa, när man inte är bättre än han som skådespelare. Jag framkastade inför Norrie och Nielsen (på Anders’ begäran) tanken på ett gästspel för honom här. Ehuru jag för ögonblicket avskyr Anders vill jag ej att han skulle ha sett deras livliga mimik. Jag framförde till Reumert[13] en hjärtevarm hälsning från hans ”gamle vän” de Wahl och fick till svar: Jae – jae – jeg har vist nok truffet ham nogen gang – –

Jag för min del träffade ett sex alnar långt fruntimmer vid namn Movinkel.[14] Lyckligtvis hände det icke i en mörk skog. Hon skulle nu resa hem till Oslo och sätta upp ”Swed” med Eide[15] i huvudrollen. Herren bevare oss för nordmännens raseri.

Det är, käre Muck, vad jag har att meddela dig. Nu reser jag någonstans. Vet inte vart. Hur många ruttna lingon bjuder du för mig?

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Musik- och teaterbiblioteket.


[1] Det kongelige Teaters uppsättning av Swedenhielms hade premiär den 24/10 1925. Uppsättningen gick 21 gånger under spelåret 1925–1926. Se brev 627 och 569 till Linden den 21/10 1925 resp. den 30/11 1924. Av dessa framgår rollbesättningen på Det kongelige Teater resp. tidigare på Dramaten. I den danska uppsättningen spelade Poul Reumert huvudrollen, Thorkild Roose – Rolf Swedenhielm junior, Ingeborg Middelboe – Julia Koerner, Carlo Wieth – Bo Swedenhielm, Betty Kirkeby – Astrid, Sigrid Neiiendam – Marta Boman, Rasmus Christiansen – Pedersen och Henrik Malberg – Eriksson. Av en tämligen omfattande korrespondens till Bergman från Poul Reumert (1883–1968) framgår dennes fascination inför Bergmans senare dramatik och inte minst inför uppgiften att tolka ”Din geniale ´Swedenhielms´, som ofte har varmt mit Sind”. I de entusiastiska breven från senare år – avfattade på en blandning av danska och svenska – berättar han om sin aldrig förverkligade dröm att gestalta Joe Meng i Patrasket: ”Ta´ mig Fan vill jag hemsk gaerne spela Joe. Jag hoppas att förmå det.” I de sista breven från senhösten 1930 skriver han om en annan förhoppning: ”at blive Markurell, som jeg jo lange har beundret i Bogform” och att ”jeg maa kunne blive den Markurell, som Du har taenkt Dig”.

[2] Den danske skådespelaren och regissören Poul Nielsen (1862–1931) verkade vid Det kongelige Teater.

[3] Författaren och teatermannen William Norrie (1866–1946) var chef för Det kongelige Teater 1924–1930.

[4] Sven Lange (1868–1930), dansk kritiker och dramatiker.

[5] lat., hinc illae lacrimae, härav dessa tårar. Yttrande av en rollfigur hos den romerske komediförfattaren Terentius (ca 195–159 f.Kr.)

[6] Författaren Hjalmar Söderberg (1869–1941), bosatt i Köpenhamn.

[7] General Johan August Sandels berömda ord till Sven Dufva i Runebergs Fänrik Ståls sägner, 1848 resp. 1860.

[8] Med bläck överstruket oläsligt ord.

[9] Den ryske dansaren och koreografen Mikhail Fokin (alt. Fokine) (1880–1942) gjorde en internationellt uppmärksammad karriär vid Sergej Diaghilevs (1872–1929) Ryska balett i Paris och gästspelade i Stockholm fyra gånger under åren 1913–1925, då han bl.a. gjorde instuderingar med operabaletten.

[10] Robert Schmidt (1882–1941), skådespelare och regissör vid Det ny Teater i Köpenhamn, hade – enligt brev från Stina Bergman till Linden den 24/10 1925 – bett om ett exemplar av Ett experiment för att eventuellt sätta upp denna pjäs.

[11] Regissören Per Lindberg, Bergmans svåger.

[12] Skådespelaren Anders de Wahl (1869–1956), som tolkat Swedenhielm senior på Dramaten.

[13] Den ledande danske skådespelaren Poul Reumert. Se not 1.

[14] Agnes Mowinckel (1875–1963) skådespelare och regissör för uppsättningen av Swedenhielms på Nationaltheatret i Oslo, som hade premiär den 5/1 1926.

[15] Den norske skådespelaren Egil Eide (1868–1946) som spelade huvudrollen i Swedenhielms i Oslo.

Personer:

Bergman, Stina (287)
Borgström, Hilda (4)
Christiansen, Rasmus (2)
de Wahl, Anders (25)
Diaghilev, Sergej (1)
Eide, Egil (2)
Fokin, Mikhail (1)
Kirkeby, Betty (2)
Kåge, Ivar (6)
Lange, Sven (6)
Lindberg, Per (80)
Linden, Gustaf Muck (98)
Malberg, Henrik (4)
Middelbo, Ingeborg (2)
Molander, Karin (5)
Movinkel, Agnes (1)
Neiiendam, Sigrid (6)
Nielsen, Poul (2)
Norrie, William (5)
Olsson, Bror (8)
Reumert, Poul (26)
Roose, Thorkild (4)
Runeberg, Johan Ludvig (5)
Sandels, Johan August (1)
Schmidt, Robert (2)
Söderberg, Hjalmar (17)
Terentius, Publius (2)
Thomsen, Niels (1)
Wieth, Carlo (2)
Winnerstrand, Olof (3)
ZanderholmSundström, Tyra (3)

Verk:

Ett experiment, drama (9)
Patrasket, drama (22)
Swedenhielms, drama (64)

Adressat:

Linden, Gustaf Muck (51)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA