Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


630. Tor Bonnier

Skodsborg den 26/10 [1925]

Käre Tor, tack för ditt brev! Du måtte tro mig bra egenkär, då du misstänker mig kräva en tolv timmars resa för det angenäma sammanträffandet med mig. Ånej. Men som du kanske erinrar dig, var initiativet ditt och att det gladde mig bevisade jag genom att omedelbart telegrafera dig en välkomstönskan. Senare telegraferade jag premiär-datum.[1] Mitt tredje telegram var ingalunda framkallat av Greta men väl i viss mån av din Mamma som i brev till Stina förklarade att en Köpenhamnstripp skulle skada dig i ditt nuvarande nervösa tillstånd. Jag kunde alls icke dela hennes åsikt, vilket jag eller rättare Stina också meddelade henne.

I somras delgav Greta sina bekymmer[2] åt syster sin och alltså även åt dess tyvärr siamesiske tvilling, undertecknad. Jag gav då åtskilliga prov på den visdom och människokännedom, som är för mig så storartadt och plågsamt kännetecknande, samt uttalade många djupsinniga saker om äktenskap i allmänhet och ert i synnerhet. Jag tror inte att jag visade mig särdeles älskvärd mot Greta, ty jag håller ju styvt på husbondeväldet. Å andra sidan tror jag att hon på botten av snusförnuftet spårade så pass mycken välmening både mot henne och dig, att hon inte tog illa upp. Sen dess ha vi varken muntligen eller skriftligen disskuterat dessa ting och er inbördes ställning var mig för närvarande obekant.

Emellertid ditt förslag gladde mig och när jag inte fick något återbud, tog jag för givet att du skulle komma. I brev till Stina meddelade din mamma att hon och din pappa också funderade på att komma. Givetvis önskade vi dem välkomna och funderade sen rätt mycket över hur denna förstorade familje-hippa skulle ordnas på angenämaste sätt, hade uppriktigt sagdt betydligt schå med att anskaffa en teater-loge (här råder nämligen någon sorts abonemangssystem vid premiärerna på D.Kl.). Nåväl, fredagen kom men alltjämt ej ett ljud vare sig från Bonnier sen. eller Bonnier jun. Stina hade råkat nämna till fru Blix[3] att ni skulle komma vilket förts vidare till Söderberg,[4] som understödd av sin fru började en veritabel telefonkampagn för att arrangera en middag hos dem på söndagen. Vi förmodade att ni skulle komma. På fredag kväll ringde Stina upp, träffade Kai[5] som meddelade att hans pa och ma voro hos gummorna vid Vettern[6] och hemförväntades på måndagen. Om er visste han ingenting men lovade att höra efter och tala om, vilket löfte han sen gav fan. När vi ytterligare väntat någon timme ringde vi upp er (för andra gången, första gången gavs ej svar) och de hjärtevarma ord jag då riktade till Greta, anser jag ha varit fullt berättigade. Detta om den inhiberade Köpenhamnsresan. Förrästen var det kanske bäst som skedde. Jag kan ifråga om förstörda nerver upptaga en säkerligen mycket framgångsrik tävlan med dig och därför är det ju möjligt att sammanträffandet varit mindre lämpligt.

Det finns i ditt brev en passus, som jag tar som en snärt åt mig. Denna: det är sällan man ber mig om något som inte genast berör vår kassa. Jag kan inte neka till att snärten tog. Det är verkligen sällan vi träffas utan att jag föreslår dig någon mer eller mindre dålig affär. Men eftersom du råkar vara min förläggare och eftersom jag är i allra högsta grad beroende av mitt arbete ser jag inte hur jag skulle ha kunnat undvika den saken allra hälst vi träffas ej alltför ofta. Kan det vara dig till tröst, så vill jag nämna att den omständigheten torde vara nästa[n] lika obehaglig och tröttsam för mig som för dig. Ligger det i dina ord någon förmodan om att min vänskap för dig mer skulle ägnas ”mäktig chef” än dig själv, så ber jag dig vara övertygad om att mina känslor för bokförläggaren är åtskilligt svalare ja verkligen betydligt än mina känslor för Tor Bonnier. Och önskar du att jag skall flytta mina ruttna affärer över till ett annat hus vilket onekligen skulle göra ett slut på våra ständiga affärssamtal så var snäll och säg det så snart som möjligt. Kan jag bära alla andra obehag så kan jag väl bära det med.

Jag avundas dig din Afrika-resa. Själv är jag väl halvvägs åt helvete. Nåja, det lär ju vara hett i båda landen, men i Afrika finns dock vackra saker och vackra saker är till sist det enda som är. I helvete kan inte ens fan själv existera.

Lycklig resa! Det hade varit roligt att råkas men det får alltså anstå till annan tid och ort. På andra sidan helvetet kanske.

den 27/10

Jag hindrades i går just då jag skulle med egen hand underteckna och kungligt sigill bekräfta. Det har nämligen införts censur såväl på in- som ut-gående brev och min censor och siamesiske tvilling ingrep kraftigt med utropet: Här har Tor skrivit så vänligt till dig och du svarar så ovänligt! Oooooh jag förstår dig inte! Omoom jag kunde fatta etc. etc.

Jag blev skraj. Sannerligen om jag har råd att på något sätt stöta ifrån mig en människa som visar vänlighet. Därför tillslöt jag bläckpennan, for till stan, återvände i sinom tid, genomgick den vanliga kvälls-ritualen som genom ett antal groggar för mig in i den eviga vilans antichambre. Vaknade denna morgon och genomläste mitt opus som jag inte kunde finna anmärkningsvärdt ovänligt. Varför jag avsänder det i hopp om att du dömer som jag.

Du kunde gärna ge mig några notiser från din resa. När en gammal resenär som jag av en eller annan orsak tvingas lägga upp, blir han pigg på andras resor. Alldeles som en gammal Don Juan slutligen tvingas att läsa sig till kärlekens fröjder. Alltså har du någon gång lust att anställa en fullt okonventionell resebetraktelse, så har du i varje fall en mycket tacksam adressat i mig. Själva adressen kan jag ej för ögonblicket uppgiva, men den vet nog fröken Stern[7] i sinom tid. Kanske bättre än jag. Nu rinner mig något i sinnet. Far du till Kairo nu? Så stöter du kanske samman med min lille vän Nils Asther[8] som skall resa dit den 1 nov[em]ber. Hälsa honom vänligt, är du hygglig, och ge honom inte fanen bara därför att han råkar vara en liten idiot. Det[9] betyder så föga. Än en gång tusen nöjen på färden! Och har du lust så meddela mig några!

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.


[1] Den danska premiären på Swedenhielms skedde på Det kongelige Teater den 24/10 1925.

[2] Åsyftar de problem inom Tor och Greta Bonniers äktenskap som senare ledde till skilsmässa.

[3] Fru Anna Blix, även kallad Nike, var god vän till Hjalmar Söderberg. Se brev 610 till Hjalmar Söderberg den 7/5 1925.

[4] Författaren Hjalmar Söderberg (1869–1941) var bosatt i Köpenhamn.

[5] Bokförläggare Kaj Bonnier (1901–1970) yngste son till Lisen och Karl Otto Bonnier.

[6] Karl Otto och Lisen Bonnier var nära vänner till Ellen Key och hennes kvinnliga vänner i Villa Strand vid Vättern.

[7] Aina Stern, Tor Bonniers sekreterare.

[8] Filmskådespelaren Nils Asther (1897–1961), en av Bergmans ”fostersöner”. Se brev 383 till Stina Bergman den 24/11 1919.

[9] Understruket med bläck av Bergman.

Personer:

Asther, Nils (18)
Bergman, Stina (287)
Blix, Anna Nike (3)
Bonnier, Greta (77)
Bonnier, Kaj (20)
Bonnier, Karl Otto (87)
Bonnier, Lisen (31)
Bonnier, Tor (348)
Key, Ellen (32)
Stern-Branner, Aina (6)
Söderberg, Hjalmar (17)

Verk:

Swedenhielms, drama (64)

Adressat:

Bonnier, Tor (239)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA