Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


648. Karl Otto Bonnier

TRETTONDAGSAFTON 1926 i Meran

Bokförläggaren

H.Herr KARL OTTO BONNIER

Stockholm.

Käre Karl Otto, mitt hjärtligaste tack för brev och pengar! Även för nästa gång blir jag tacksam att få beloppet mig tillsändt på sätt som hittills. Jag har lätt att få dessa papper inlösta, ty jag har öppnat ett blygsamt conto hos en bankir härstädes. På så sätt har jag ett gömställe, där jag kan smussla undan de – tyvärr! – småsmulor jag lyckas rädda ur slösarparet Bergmans klor. (Det är inte lätt att vara homme d´affaires[1] åt dylikt folk!) För mars kommer jag kanske att utbedja mig en ändring i försändelsesättet – beroende på om vi komma att lämna Meran den 25/2 då vårt hyreskontrakt utlöper. Jag kan inte säga att vi trivas överdrivet väl i denna lilla bergshåla. Här är vackert men det vilar över det hela en viss tristesse, som ju min starka manliga själ klarar med ett ha!ha!ha! men som tynger den Stinaska själens svagare vingar. Vår våning är emellertid trevlig till överkomligt pris och det håller oss kvar. Dessutom skulle jag gärna vilja avsluta det arbete, jag påbörjat, innan vi ge oss ut på en mer eller mindre äventyrlig vårseglats. (På landbacken n.b. – men ordet seglats verk[ar] så ungdomligt och käckt.) Det är en stor roman,[2] må Karl Otto tro. Givetvis den bästa jag skrivit men tyvärr inte fullt lika bra som den nästkommande. Vartill min högt vördade och värderade förläggare måhända anmärker: Kanske du rent av skulle skriva den nästkommande först? Tja! Det finns vissa indiskreta anmärkningar, som man har svårt att besvara – –

Att mitt ”stipendie-brev” införlivades med arkivet var en stor men hemsk ära. Stödd på detta dokument kommer kanske Wärldshistorien en gång att döma mig både som gravskändare och barnamördare. Nåja – om historiens dom kan man måhända säga, vad gamle Frans Josef en gång lär ha sagt om Österrikes Zukunft: den är dunkel aber sicher.[3] Mitt Anna Branting-förslag[4] tillkom så att jag snodde om i lederna utan att träffa något täckeligt anlete förrän jag stod framför den sirliga lilla frun. Hennes nyblivna änkestånd och nyss firade sjuttioårsdag suggererade kanske i viss mån. Hjalles[5] kandidatur till ett pris honoris causa[6] skulle jag varit den förste att understödja. Men jag hade för mig att han rätt nyligen fått ett dylikt – möjligen var det i stället Tor Hedberg eller Per Hallström.[7]

Från dessa trakter intet nytt. Jo, nyårsdagen skakades vi av en kraftig jordbävning! Vi störtade tre trappor ned på gatan för att se vårt hus falla. Men det föll inte. En jordbävning nyårsdagen måste emellertid något betyda. Är det jag eller Mussolini som ska skakas av och falla? Mussolini är kanske större statsman än jag men å andra sidan vilar mitt ok ej så tungt och på färre än hans. Att döma av skalvets geografiska belägenhet är jag den utpekade men stöten var så stark att Vår Herre möjligen hytte åt två storheter på en gång.

Från Tor blott ett julkort via förlaget. Det var lite vemod och lite skämt. Och varken över det ena eller det andra har man orsak att förundra sig.

GOD FORTSÄTTNING på det nya året, käre Karl Otto, och dessa båda Meraniters hjärtligaste hälsningar till Moster[8] Lisen och Dig!

Din tacksamme och tillgivne

Hjalmar Bergman

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.


[1] homme d’affaires, fr., affärsman, ekonomiskt sakkunnig.

[2] Åsyftar romanen Jonas och Helen som påbörjats i december 1925 i den italienska staden Merano och som Bergman höll på med under den fortsatta Italienvistelsen hela vårvintern 1926 men inte slutförde förrän i september samma år hemma i Sverige. Se brev 637 till Karl Otto Bonnier den 6/12 1925, not 1.

[3] Frans Josef – Österrike-Ungerns näst siste kejsare, som alltså ansett Österrikes framtid mörk men säker.

[4] Se brev 641 till Karl Otto Bonnier den 19/12 1925. Anna Branting var änka efter Hjalmar Branting som avlidit den 24 februari 1925.

[5] Författaren Hjalmar Söderberg, som tidigare erhållit stipendier, blev denna gång lottlös men tilldelades 1929 ytterligare ett.

[6] honoris causa, lat., för hederns skull, alltså ett hederspris.

[7] Författaren Tor Hedberg (1862–1931) hade erhållit ett Bonnierstipendium 1921 och författaren Per Hallström (1866–1960) 1923. Hallström fick 1928 ytterligare ett stipendium.

[8] Det familjära ordet Moster användes som tilltal även till personer utanför den trängre familjekretsen.

Personer:

Bergman, Stina (287)
Bonnier, Karl Otto (87)
Bonnier, Lisen (31)
Bonnier, Tor (348)
Branting, Anna René (3)
Branting, Hjalmar (6)
Frans Josef, österrik. kejsare (2)
Hallström, Per (11)
Hedberg, Tor (36)
Mussolini, Benito (8)
Söderberg, Hjalmar (17)

Verk:

Jonas och Helen, roman (41)

Adressat:

Bonnier, Karl Otto (34)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA