Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


649. Victor Sjöström

MERAN den 11/1 XXVI

Victoribus! Inte har jag önskat dig och dina kvinnfolk stora och små vare sig go jul eller godt nytt år. Det är fisigt – som man med en elegant vändning sa till sin flamma i min ungdom när hon inte ville pussas. Lika fisiga ha ju ni varit så att det ena får väl ta ut det andra. Men nu önskar jag er go fortsättning och därmed har jag övertaget som gentleman och vän betraktad!

När skrev jag till dig sist? Härifrån eller från Danmark? Jag bör ju inte reproducera mina nyheter alltför många gånger. Men å andra sidan – de är så små, man glömmer dem fort och lätt. Det är fördelen med små nyheter att man kan servera dem många gånger utan att någon märker det. Alltså: I Köpenhamn hade jag premiär[1] och den gick bra. Men Lange,[2] som nyligen haft ett stort fiasco på Lorensberg skrev elakt. (Vilket till julen renderade mig ett flammande brev från vår vän Feddersen,[3] som skrev att L borde ”skydes vis han kun er en erlig kugle vaerd”. Leve Feddersen!) Emellertid lyckades han Lange[4] inte bättre än att stycket ännu lever på repertoaren. I Oslo hade jag premiär i tisdags.[5] Jag har ingenting hört därifrån men enligt telegram till svenska tidningar tycks det ha gått bra.

Karl XII[6] däremot – har jag berättat dig något om det? När Brunius körde den för mig och Rasch?[7] Det höll på att bli stora skrällen. I första delen hade han ju följt manus skapligt nog ehuru han behagat fördärva texterna. I andra delen behagade gossen traska på egen hand. Jag påpekade för Rasch vad som händt och han var nere hos mig i Skodsborg för att förmå mig ”att göra något”. Men vad skulle jag göra åt en redan klippt film? Resultatet: under det att första delen gick nio veckor för utsålda hus på Palladium samt nu upplever en renaissance på ett flertal mindre teatrar samt nyligen haft 6 utsålda veckor på Kino-Palaeet, föll del två redan efter sin femte Palladium-vecka. Håll till godo mine herrar!

Apropos bio. I denna här hålan finns trenne som vi då och då gynna ehuru de ej äro särdeles gynnansvärda. Här går tysk film och amerikansk film. För var gång vi sett en tysk säga vi: Den är i alla fall sämre än den amerikanska. För var gång vi sett en amerikansk säga vi: Den är i alla fall sämre än den tyska. N.B. en viss mr Seastrom har ännu ej dykt upp på dessa dukar . –

Jo, hör på! Här om kvällen då vi besökte en av dessa biografer, upptäckte jag ett väldigt, släpande, påfågelsliknande släp, däröver en böjd kvinnonacke, däröver i en magnifik säng Ivans något blekfeta anlete. Vidare Gösta med dragen värja inför en folkhop anförd av stackars Elffors och Lundell.

Med andra ord Vem dömer eller som den här kallas La prova del fuoco[8] – mitt första namn på filmen, som du kanske erinrar dig. Det ska verkligen bli roligt att återse den gamle vännen. Bara nu inte kopian är för djäkligt usel. Emellertid har jag och min gemål kommit överens om att vi vid utgåendet högljudt skola tillkännagiva vår entusiasm. Ändtligen ha vi sett en film! Det blir en njutning –

Och vad pysslar och sysslar du med, grabb? Är du midt upp i jobbet eller går du och slår dank som du brukar di[n] late lymmel? Ja, jag frågar bara. Hövligast. Och hur är det med dina landsmän? Är Mojje[9] på något sätt så där du vet inte fullt besluten vad han ska göra? Det förefaller otroligt. Att Lasse[10] skulle ha kommit i delo med ledningen förvisar jag utan vidare till sagornas värd. Likaså att Edith fått en ny bil, Gujje en ponny och Cajje smisk.[11] Har du något att berätta om allt detta, så berätta.

Själv håller jag på med ett drygt arbete, en roman som egentligen skulle publiceras i Sv.D.[12] Men, gosse, när jag ser efter, finner jag att arbetet kommer att omfatta cirka 70 volymer om 500 sidor vardera. Så länge räcker inte Sv.D. I varje fall icke jag.

Här skrivs i tidningarna om ett intimt samarbete mellan Metro-Goldwyn och U.F.A. När allt kommer omkring blir du kanske rätt vad det är detascherad[13] till den europeiska fronten. Vidare har det ju varit mycket språk om en sammansmältning av Ufa och Sv.F.[14] Min svåger Tor har tillochmed varit anmodad att taga plats i direktionen. (Han svarade: Ja, om det inte kostar något. Klok karl.) Nåja, någonting ska ju folk ha att prata om. Apropos Ufa så har vår pojke, Werner,[15] som du kanske erinrar dig från ett besök på Segholmen, havt en stor roll i en Conrad Veigt-film som avslutas i dagarna. Hoppas grabben skött sig så att han kan få mera jobb. Det behövs.

Och vad ska jag sen skvallra om? Vi stanna här till den 25/2. Vart sen? Vete Gud, Han och ingen annan. Jag väntar min premiär på Burgteatern,[16] men där råder ju så krångliga förhållanden – ingen vet, vem som egentligen har teatern – än mindre vem som styr den. Bleve det premiär nu på vår-kanten så kunde det ju vara roligt att se på gen.rep. eftersom vi äro så nära. Det har också varit tal om ett uppförande på den där jiddisch teatern i New York,[17] du vet. Men det hänger ännu helt i luften. I alla händelser skulle det vara lite långt att kvista i väg till den föreställningen. Ånej vi rota oss väl kvar i Italien tills det blir sommar och då krypa vi sakta och varligt upp till Segholmen för att löga oss. (Och fara omkring i vår dyrbara mahogny-båt av mahogny.)

Eljes, kära du, intet nytt under solen. Det lunkar upp och det lunkar ned och till sist lunkar det i graven. Så mycket är åtminstone visst. Vad blir det sen av det hela? Gå i kloster Victoribus! Innan det blir för sent. Tag Mojje med dig. Och vill damerna inte följa så inackordera dem på en hederlig bondgård där de kunna odla marken, äta ice-cream-soda, dansa och shingla sig. Ty sådan är ofta nog kvinnan och ingenting ondt i det. Må godt allesamman.

Din

HjB

[Handskrivet tillägg:] Hälsa Mojje från hans väninna Alma S.[18] Hon less på Sicilien. Det gjorde inte han vill jag minnas. Fast det fanns ju mycket som var alldeles för vackert för honom, den skurken. (Jag erinrar mig just nu att han förbjudit mig att kalla honom skurk. Ja, vad människan är glömsk – )

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.


[1] Den ledande karaktärsskådespelaren Poul Reumert (1883–1968) spelade huvudrollen i den danska uppsättningen av Swedenhielms på Det kongelige Teater i Köpenhamn. Premiären ägde rum den 24/10 1925.

[2] Bergman vill här försvara sig mot den negativa kritik som framförts av den danske dramatikern och kritikern Sven Lange (1868–1930). Dennes pjäs Simson och Delila från 1908 hade premiär på Lorensbergsteatern i Göteborg den 1/10 1925 och gick 29 gånger. Rent publikmässigt rörde det sig alltså knappast om ett ”stort fiasco”, utan påståendet i brevet får ses som ett utslag av jalousie de métier, yrkesavund.

[3] Teaterkamrer Valdemar Feddersen tog ofta hand om Bergman under hans ibland kaotiska Köpenhamnsvistelser på 20-talet.

[4] Namnet infört för hand med bläck.

[5] Premiären på Swedenhielms på Nationaltheatret i Oslo ägde rum den 5/1 1926.

[6] Åsyftar andra delen av Bergmans Karl XII-film, vars manus till hans egen och inte minst Stina Bergmans ilska väsentligt överarbetats av den unge Ivar Johansson (1889–1963), som senare blev en habil filmregissör. Se brev 621 till Herman Rasch den 8/10 1925, not 2.

[7] Regissören John W. Brunius (1884–1937), som ansvarade för inspelningen av Karl XII-filmen, och ingenjören Herman Rasch, som var initiativtagaren till och den drivande kraften i det temporära filmbolaget AB Historisk Film. Rasch innehade posten som bolagets vice ordförande.

[8] Åsyftar en italiensk kopia av filmen Vem dömer – som på italienska fått titeln La prova del fuoco [Eldprovet]. De uppräknade skådespelarna är Ivan Hedqvist, Gösta Ekman, Nils Elffors och Nisse Lundell.

[9] Smeknamn på regissören Mauritz Stiller (1883–1928) som nyligen kommit till Hollywood. I bagaget hade han bl.a. Bergmans filmmanuskript ”En historia från Sicilien”. Se brev 618 till Victor Sjöström den 18/8 1925, not 6.

[10] Skådespelaren Lars Hanson (1886–1965), som vid denna tidpunkt befann sig i USA.

[11] Sjöströms hustru Edith Erastoff och hans två döttrar, Bergmans guddöttrar.

[12] Romanen Jonas och Helen, som skrevs under flera perioder och på olika platser från november 1925 fram till september 1926.

[13] Av det franska verbet détacher, frigöra.

[14] Det tyska filmbolaget Ufa (Universum Film Aktiengesellschaft) och Svensk Filmindustri AB.

[15] Den unge tyske filmskådespelaren Werner Fütterer – som Bergman gärna kallade sin fosterson. För den tyske filmskådespelaren och regissören Conrad Veidt (1893–1943), känd för sina skräckfilmer, skrev Bergman sketchen ”Döden som läromästare”. Den trycktes för första gången i Bonniers Veckotidning, nr 37, 1926.

[16] Avser Burgtheater i Wien och en eventuell premiär där på Swedenhielms.

[17] Åsyftar sannolikt en av de två jiddisch teatrar, som inrättats i USA efter Första världskriget: Yiddish Art Theatre eller Jewish Art Theatre.

[18] Författaren och historikern Alma Söderhjelm. Se brev 592 till Alma Söderhjelm den 26/2 1925.

Personer:

Bergman, Stina (287)
Bonnier, Tor (348)
Brunius, John W. (25)
Ekman, Gösta (38)
Elffors, Nils (1)
Erastoff, Edith (47)
Feddersen, Valdemar (24)
Fütterer, Werner (47)
Hanson, Lars (11)
Hedqvist, Ivan (12)
Lange, Sven (6)
Lundell, Nils (1)
Rasch, Herman (38)
Reumert, Poul (26)
Sjöström, Cajje/Gujje (24)
Sjöström, Victor (118)
Stiller, Mauritz Moje (42)
Söderhjelm, Alma (28)
Veidt, Conrad (2)

Verk:

Döden som läromästare, drama (2)
En historia från Sicilien, filmförslag (7)
Jonas och Helen, roman (41)
Karl XII, del 2, film (21)
Swedenhielms, drama (64)
Vem dömer – /Gudsdomen, film (23)

Adressat:

Sjöström, Victor (68)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA