Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


650. Tor Bonnier

Meran den 17/1 [1926]

Hej, god fortsättning och tack för ditt brev! I skyddet av vilken dynasti befinna sig herrarna[1] för ögonblicket? Eller ha ni redan kommit till det land[2] där det lär finnas folk som alltjämt die dauernde Getrenntheit der beiden Naturen in Christus behaupten?[3] Det är tydligen en vacker bilderbok som ni fått tag på. Vad du säger om den ebreo-islamitiska byggnadskonsten är intressant. Sätter du den verkligen högre än den grekiska? Och var är skiljopunkten från den grekiska? (Ty att där finns en korsning är väl obestridligt? Men varmed är alltså den grekiska korsad?)

Och så öva ni er i den verkligen roande och spännande konsten att pruta. Det har jag också gjort ehuruväl blott i orientens hitersta förposter: Konstantinopel, Smyrna, Tunis. Om här i Meran en man kommer till mig och säger: Min herre här är ett konstverk som jag själv utfört och som jag därför kan sälja till er för sju lire, så svarar jag omedelbart: Min herre, jag är glad åt att förvärva detta utmärkta konstverk och jag ber eder mottaga tio lire såsom en ringa gärd av min tacksamhet. Annorlunda förhöll jag mig i Tunis där jag använde en dag för att pruta ned en broderad schal från 150 till 20. Jag glömmer aldrig min svärd- och grön-turban-bärande vän som försålde duken! Vi talade länge och ingående om Karl XII och hans tragiska öde. (Karl XII var en svensk kung som kanske fallit dig ur minnet den storslagna filmen[4] med samma namn torde du dock erinra dig.) Nå schalen var antagligen värd 5; naturligtvis blir man lurad. Men, mine herrar, det finns ett sätt att utöva ekonomiska repressalier. Rök och drick kaffe! Avsluta intet köp över 5 frs utan att säljaren bjuder er på kaffe och cigarretter. En kopp orientaliskt kaffe är i Europa värd 4 a 5 guldfranc. (Undantag: Italien där råvaran, bönan, är dyrare än annorstädes och fabrikatet i förhållande till kvaliteten betydligt billigare. Hur är detta möjligt? Svaret ger sig självt: Mussolini!) Alltså dricken kaffe och varen vällustiga så luren I likaförbannadt de brunhyade jannarna.

Vad oss beträffar så leva vi det stillsammaste av alla stillsamma liv, innestängda i en bergsklyfta. Här är kallt 12 grader och cirka en meter snö men solen skiner ofta. Inga histrioner[5] förmörka vår himmel men väl hotar Alma[6] från sydväst! Kanske i sällskap med Wilhelm![7] Nåja i nödfall tillgriper man ju ohövlighetens paraply.

Om här skrivs? Jag har skrivarsjukan och den tar sig hos mig det egendomliga och perversa uttrycket att jag måste skriva. Jämt, jämt. För närvarande håller jag på med en studie över fantasien. I romanform. Den var ursprungligen avsedd för Sv.D.[8] Emellertid finner jag vid närmre betraktande att den kommer att omfatta cirka 70 volymer om 500 boksidor vardera. Och som jag nyligen skrev till din pappa[9] så länge räcker inte Svenska Dagbladet. Inte heller jag.

Senare delen av ditt brev kräver några bemötanden. Du skriver bl.a. att jag och min ärade maka skulle ”döma dig som bortskämd pojke” etc.[10] Tanken är radikalt fånig. När jag i somras talade med Greta om den här frågan d.v.s. orsaken eller i varje fall en av orsakerna till den schism som uppstått er emellan, framlade jag min åsikt sålunda: Tor är chef eller en av cheferna för ett stort företag. Han måste således inrikta sin person på att vara chef. När han kommer hem, händer det att han blir behandlad som lagerbokhållare. Du menar ingenting ondt därmed, du tror att ni alltjämt är ett par barnungar som kunna kivas utan skada. Och Tor finner sig i det därför att han tycker om dig. Godt och väl men ingen om-tyckning kan hindra att det i längden sliter ut hans nerver. Jag relaterar min diagnos därför att jag tror att jag trots min lilla dagliga cognacsliter har en ganska nykter syn på saker och ting. I somras delade Greta fullkomligt min åsikt och var rent rörande i sin entusiasm för att åstadkomma en ändring. Hennes nuvarande uppfattning känner jag ej. Stina skrev henne ett julbrev, som jag inte läste men som tycks ha stött henne för huvudet vi ha på länge inte hört något från henne. Icke förty skrev jag nyligen och gav henne ett råd, som jag upprepar för dig. Oombedda rådgivare är sällan välsedda, men jag struntar i det. Jag råder er inte att vända tillbaka det är orimligt. Jag råder er att skapa något nytt er emellan. Det är svårt att finna sättet? Desto bättre. Då har ni något att ägga er ambition. Gå ni isär så förneka ni er ungdom och det har ni inte råd till. Du är rädd för att du gör dina barn en stor orätt. Den saken tycker jag att du kan taga jämförelsevis lätt och låt inte den tynga för mycket på dina beslut. Att du gör dig själv orätt är i detta fall betydelsefullare. Kom ihog att vår ålder varken är början eller slutet. Jag skriver i min av visdom vimlande bok: Ett språk säger: gossen är mannens fader. Det är riktigt men det bör kompletteras med: mannen är gubbens följeslagare. Jag skulle vilja säga till er båda: Mitt herrskap det är tid på att ni sätter bo.

Kära du, tänk om du kommer uppdykande i Florens rätt vad det är! Det skulle ju vara skojjigt. Vi stanna här till den 10 mars och jag tar för givet att vi sen styra kosan dit om ingenting oförutsedt inträffar. Frågan är emellertid hur länge vi stanna. Det får som vanligt bli bostaden som avgör. Om vi verkligen komma till Dalarö i sommar är väl ej avgjordt. Jag tycker att vi leva billigare dyrt här än billigt hemma.[11] Hur kan det komma sig? Svaret ger sig självt: Mussolini![12] Det enda som lockar oss är vår eleganta mahognybåt av mahogny. Det är ju förstås syndigt att inte använda den

I övrigt intet nytt under solen. Jag skrev och önskade herrarna godt nytt år men värdeförsändelsen har kanske aldrig nått er. Få se hur det går med denna. Här är fridfullt så det förslår. Likvisst hade vi på själva nyårsdagen en sensation: jordbävning. Tillpåköpet en stark en. Vi bo överst i ett ruckel och rucklet skakade betänkligt på huvudet. Vi störtade ned på gatan för att se rucklet falla vilket man ser bättre utifrån än innifrån men rucklet föll ej. Inte ett enda ruckel föll trots vår sinnesskakning. Hur ska man förklara det? Svaret ger sig självt: Mussolini!

Hej nu på dig! Hälsa Sigge.[13] Och om latmasken någon gång upphör att gnaga ditt ryggbast så skriv några ord!

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.


[1] Tor Bonnier var tillsammans med författaren Sigfrid Siwertz (1882–1970) vid denna tid ute på en längre utlandsresa – bl.a. i Egypten – för att koppla av från stressande arbete och slitningar i äktenskapet.

[2] Åsyftar det engelska protektoratet Palestina, inrättat efter Första världskriget och förvaltat under Nationernas Förbund.

[3] ty., det folk som alltjämt ”hävdar den varaktiga åtskillnaden mellan Kristi två naturer”. Kristi två naturer brukar anses avse föreställningen om Kristus, dels som Messias och Guds son, dels som Jesus och människa.

[4] Karl XII-filmen som Bergman skrivit filmmanuskriptet till. Se brev till Herman Rasch m.fl. under åren 1924–1925.

[5] histrioner, skådespelare, komedianter.

[6] Historikern och författaren Alma Söderhjelm, som vid denna tid befann sig på Sicilien. Se brev 592 till Alma Söderhjelm den 26/2 1925.

[7] Prins Wilhelm, yngre bror till Gustav VI Adolf och vän till Alma Söderhjelm.

[8] Åsyftar romanen Jonas och Helen, 1926.

[9] Bokförläggare Karl Otto Bonnier, naturlig kontaktperson medan sonen Tor Bonnier befann sig på sin långa utlandsresa vid denna tid.

[10] På grund av den nära släktskapen visade både Hjalmar och Stina Bergman stort deltagande i den bonnierska äktenskapliga krisen. Detta framkommer inte minst i den bevarade korrespondensen mellan systrarna Stina och Greta.

[11] hemma, tillskrivet med bläck ovanför raden.

[12] Benito Mussolini (1883–1945). Om Bergmans sympatier för denne italienske politiker vittnar flera tidningsuttalanden. I Dagens Nyheter den 28/4 1926 uttalar Bergman i en intervju följande: ”Jag kommer att vänta åtskilliga århundraden innan jag tillåter mig att bedöma l´on Mussolinis politiska gärning. Men jag tillåter mig redan nu som turist och gäst i Italien att tacka honom därför att tågen avgå och anlända på precis tid och därför att det är ordning och skick i landet igen. Jag var i Italien två år innan Mussolini lagt sin lejontass på Roma och jag försäkrar att vi turister hade det ganska svårt. Ingenting funktionerade varken ljus, vatten, tåg och framför allt inte funktionärerna. Dessutom blev man ofta på gatorna överraskad av kulsprutor som smattrade kring öronen. Italienarna, älskvärda mot sina gäster som de alltid ha varit och alltjämt äro, brukade då skynda fram och varnande viska i mitt öra, puff, puff, skynda hem! Tack vare detta räddade jag mitt och min hustrus liv. Men ehuruväl jag beundrar kulsprutans sinnrika konstruktion finner jag det mycket angenämare att gå på de vackra gatorna i Italiens hundra vackra städer utan sällskap av kulsprutor.” Se brev 669 till Märta Lindqvist, den 30/4 1926, not 4.

[13] Författaren Sigfrid Siwertz.

Personer:

Bergman, Stina (287)
Bonnier, Greta (77)
Bonnier, Karl Otto (87)
Bonnier, Tor (348)
Gustav VI Adolf, sv. kung (3)
Karl XII, sv.kung (7)
Lindqvist, Märta Quelqu'une (22)
Mussolini, Benito (8)
Rasch, Herman (38)
Siwertz, Sigfrid (10)
Söderhjelm, Alma (28)
Wilhelm, sv. prins (7)

Verk:

Jonas och Helen, roman (41)
Karl XII, del 1, film (32)
Karl XII, del 2, film (21)

Adressat:

Bonnier, Tor (239)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA