Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


656. Per Lindberg

Meran den 1/3 [1926]

Broder Pelle, dessa rader för att uttrycka min glädje att du åter beträder scenen.[1] Det var hög tid för dig   och för scenen! Din lilla polemik med den beskedlige Klintberg[2] var roande. Men håll nu käften, Pelle! Du är hatad och fruktad tillräckligt ändå. Dessutom har det ringt, rasten är slut, skoltimman börjar. Vänta till nästa rast med att klå upp de återstående grabbarna.

Du frågade efter någon min pjäs att spela. När jag det hörde, sa jag genast: Nej, han skall inte spela mig. Det blir en onödig stötesten. Svågerskapet kommer genast att tillgripas för att nedklubba oss båda. Emellertid  när jag sen hörde, att du har i utsikt en rätt så fyllig svensk repertoar, blev jag tveksam. Möjligen skulle du ju då kunna låta HjB slinka med utan att framkalla alltför svåra konvultioner hos herrar epileptici och mag-kranke. Men som du själv påpekar finns det inte mycket att välja på. Spelhuset och Vävaren äro absolut för skrymmande. Porten är kanske tänkbarare men ett så ”tungt” stycke är naturligtvis alltid ett farligt expriment.[3] Hade jag fått sluta den komedi, jag halvskrev i somras,[4] kunde vi troligen havt ett rätt spelbart stycke. Men fan ville annorlunda och som oftast är det ju han som rår. Jag står dock nu inför en ny komedi. Ingenting är i allmänh[e]t ovissare än just denna position. Vi lämna Meran i dagarna och frågan blir då  var finna ett drägligt härberge härnäst? Vi ska pröva på i Venedig, men jag har litet hopp. Komedien är likvisst i trängande behov av att finna ett lämpligt barnbördshus.[5] 

Möjligen har jag att vänta tvänne Swedenhielmspremiärer i vår: den ena i Prag den andra i Berlin.[6] Prag är nu verkligen kontraktsenligt avgjord  men krångel blir det väl alltid  eller hur, herr Teaterdirektör? Berlin-historien vilar helt och hållet på Klöpfer,[7] som tyckes gripen av en våldsam entusiasm för stycket. Jag frågar mig bara: hur ska en våldsam entusiasm kunna räcka länge? Min entusiasm plär vara vid pass en timma. (Och då ska jag ändå vara en smula berusad.)

Nej, ajöken, nu käre Pelle. Hoppas vi träffas ett slag eller två på sommarkanten. Hälsa din hulda maka. Träffar du din syster Greta, så säg henne att jag blivit alltför konsternerad av senare händelser för att tillskriva henne. Det är ej den goda viljan som saknas.*

Hej och lev väl!

HjB

*säg henne vidare att i vad Stina kan ha skrivit har jag ej del.[8]

Maskinskrivet brev.  Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.


[1] Per Lindberg hade tillsammans med skådespelaren och regissören Ernst Eklund (1882–1971) vid denna tid planer på att starta Konserthusteatern, som ånyo skulle ge honom en fast scen att verka vid, något han saknat sedan han lämnat Lorensbergsteatern 1923. Planerna förverkligades under spelåret 1926–27 och blev en konstnärlig framgång för Lindbergs regikonst. Men publikunderlaget räckte inte till för att driva verksamheten vidare. Lindberg kom istället att knytas till Dramaten de närmast följande åren. Se Ulla-Britta Lagerroths avsnitt ”Modernismens genombrott i huvudstaden” i Ny svensk teaterhistoria, del 3, 2007.

[2] Regissören Gunnar Klintberg (1870–1936). Bergman avser en tidningspolemik mellan Lindberg och Klintberg.

[3] De förslag Bergman för fram är de tre dramerna Spelhuset, Vävaren i Bagdad och Porten, som publicerades i en volym 1923, men som hade skrivits tidigare. De fullföljer alla tre den mer experimenterande, modernistiska dramaturgi han inlett med sina marionettspel under 10-talet.

[4] Kan möjligen syfta på ett opublicerat komediutkast, som kallats ”Konstnärskamrater”.

[5] Åsyftar komedin Dollar, från början kallad ”Amerikanskan på Kebnekajse”, som påbörjades i Venedig i mars 1926 men färdigställdes på Segelholmen först i mitten av juli samma år. Den hade premiär redan den 1 september på Oscarsteatern i Stockholm i John W. Brunius regi och gick 21 gånger. Se brev 663 till Tor Bonnier den 12/4 1926, noterna 5 och 6.

[6] Swedenhielms hade premiär på Tschechisches Stadttheater i Prag den 25 september 1926 och på Kammerspiele i Berlin vid månadsskiftet juli–augusti 1926.

[7] Eugen Klöpfer (1886–1950), chef för Kammerspiele i Berlin. I ett brev till Per Lindberg den 27/2 1926 berättar Stina Bergman följande anekdot: ”Han [Klöpfer] hade ryggskott en dag och då passade [Ernst] Fall [Bergmans teateragent i Tyskland] på att sätta Swedenhielms i hans händer och karlen blev så förtjust så ryggskottet flög sin kos och två dagar därefter undertecknades kontraktet. Han ville genast fösa undan vad som repeterades på Kammerspiele för att börja med Swedenhielms först, men det gick visst inte.”

[8] Asterisktexten är handskriven.

Personer:

Bergman, Stina (287)
Bonnier, Greta (77)
Bonnier, Tor (348)
Brunius, John W. (25)
Eklund, Ernst (2)
Fall, Ernst (12)
Klintberg, Gunnar (10)
Klöpfer, Eugen (5)
Lagerroth, Ulla-Britta (6)
Lindberg, Per (80)
Lindberg, Signe (11)

Verk:

Dollar/Amerikanskan på Kebnekajse, drama (9)
Konstnärskamrater, dramautkast (1)
Porten, drama (16)
Spelhuset, drama (15)
Swedenhielms, drama (64)
Vävaren i Bagdad, drama (19)

Adressat:

Lindberg, Per (24)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA