Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


663. Tor Bonnier

Venezia 12/4 [1926]

Tack käre Tor för brev. Underrättelsen om ”De nios” beslut[1]  gladde mig. Jag gick genast och bestälde mig sex par skjortor. Mina venetianska vänner ha nämligen sagt mig att mina skjortor dels äro omoderna, dels så slitna att högra axeln sticker upp ur skjortan. Det har om än i ringa grad skandaliserat Venedig. Stina har bekräftat Venedigs dom i det hon säger: dina skjortor kunna ej längre stoppas. Problemet är alltså aktuelt. Jag har av lättförståliga ekonomiska skäl motsatt mig en beställning. Till följd av ditt brev har jag ansett mig böra kunna upphäva skjort-förbudet. Men skulle ditt meddelande visa sig vara falskt, anser jag dig moraliskt om också ej juridiskt betalningsskyldig för skjortorna. (Jag skall längre fram angiva priset.) Även kan man tänka sig att Åke,[2]  är betalningsskyldig. Hans fräcka tanke att beröva mig de tio tusen (som jag ej fått) genom att till mig försälja en mindervärdig bil är klandervärd och förtjänar näpst. Jag vill göra Åke ett förslag. Alltjämnt under förutsättning att jag erhåller de tio tusen, förbinder jag mig att köpa hans bil för sextio (60) dollars. (Det var det pris som min amerikanska nigger betalat för sin härliga Ford och då hade den dock icke förstörts av Åke utan av någon annan.) Han Åke skall å sin sida förbinda sig att varje morgon under juni, juli, augusti 1926 infinna sig för att köra mig och min hustru några varv rundt Segholmen. Härför erhåller han 25 kr i månaden. Kanske finner han det lite men i våra dar måste man ju se på slantarna.

Detta om ”De Nio” Åke och hans fördärvade moral och bil.

Du frågar om min nya roman.[3]  Jag har i ett brev som du sannolikt inte fått då du skrev ditt nämt dess namn. Den blir fullt färdig omkring den 1 juli ifall inte Döden dessförinnan hämtat dess författare. Men det är en stor sak, varför jag tror att vi skola vänta med att diskutera den tills vi kunna luta våra huvuden samman i rådslag för att se om vi kunna plurra den på publiken och erhålla skäliga sekiner för vår gemensamma möda.

Till B.V.T. skall jag gärna söka finna något, som jag kan tro vara lämpligt. Men att söka och att finna är inte samma sak. Apropos har tidskriften användt sig av min vän Thommesen[4]  i Köpenhamn? Skriver teaterkrönikor med kulisskunskap och skvaller med talang. Kai har hans adress. Rekommenderas.

Själv skriver jag för ögonblicket en komedi som skall heta ”Amerikanskan”[5]  äh Tor gör lite reklam för gammal vänskaps skull och den handlar om en amerikanska som konfronteras med tre europeiska äktapar, nämligen: fru Julia Koerner och hennes man Kurt Balzar, löjtnant Louis de Lorche och hans hustru Suzanne född Balzar, greve Ludwig von Batwyhl och hans grevinna Katja, född Kock. (Förlåt jag glömde nämna att fru Koerner-Balzar är född Swedenhielm, i högsta grad.)

Nåväl denna komedi, som kanske blir fågel kanske fisk kanske något annat på f upptar förnärvarande min tid men borde om jag inte är för lat och om inte venetianarna tar för mycket tid vara färdig omkring den första maj då min gamle vän Muck[6]  med maka anländer för att hämta den för den europeiska marknad som man alltjämnt hoppas på och Gud ske pris att det finns en dylik humbug som hopp.

Eljes vet jag intet nytt. Jo, nu ska jag säga dig en sak. Men gå först och ta dig en cognac. Tor, min vän, skulle du inte vilja göra lite film? Nåja, tag det med ro, kasta dig inte ut på Sveavägen utan sätt dig i din synnerligen bekväma stol och lyssna. Jag skrev i somras på beställning av Svanström[7]  ett scenario över Flickan i Frack. Sen sprack de Wahl-filmen[8]  varför förläggarna drogo sig tillbaka. Jag har havt trassel med saken i det en del personer: Ch Magnusson, Hemberrg, Bryde, och några andra filmkurrar förfrågat sig rörande manuskriptet.[9]

Jag har ju önskat vara lojal mot Svanström varför jag blev utskrattad av Rasch[10]  och har därför behållit rätten för henne. Den 25 mars skulle hon i er kassa inbetala 3000 och den 15 juni 3000. Jag tar för givet att hon icke gjort det. I så fall kan du gärna låta någon av de edra omedelbart återfodra manuskript (2). Jag stipulerade att pengarna skulle inbetalas i er kassa eller hos Muck[11] * som sköter min Swedenhielm-affär äh Tor, gör lite reklam: på festspelen i Magdeburg i juni ska uppföras några mästerverk och däribland Swedenhielms med Tysklands störste (glöm inte det) karraktärskådespelare Klöppfer[12]  i huvudrollen var va vi? Jo, jag anser mig efter 3/4 år inte behöva ta mer hänsyn till Svanströms ehuruväl de varit synnerligen korrekta i fråga om de Wahl-filmen.[13]  Skulle ni alltså vilj[a] vara så vänliga att på ett fint sätt säga folket Swanström att författaren Hjalmar Bergman behöver nya skjortor, att han söker medel därtill och att han därför önskar kursa bort sitt manus någonstans där han kan erhålla pängar. Finkänsligt förstår du för de stackars människorna[14]  rå ju inte för att de är fattiga. Lika lite som jag.

Och nu till detta filmförslag, som jag ber dig ta med ro men icke med den vanliga svenska slöheten ifall det skulle finnas något lite guldstoft i det. Victor Sjöström reser till Sverige i början av juli. Han känner min bok (alltså Flickan)[15]  och skrev till mig: Hjalmar, varför blev du inte filmregissör. Han har alltså sett den synnerligen enkla bokens möjligheter som film-lustspel. Hans namn är populärt. Mitt kanske mindre men dock passabelt. Hur skulle det vara att låta honom inspela denna lättinspelta sak på några ferieveckor? Det skulle ske i den formen ekonomiskt taget att ni satsade en summa i ett för allt. Sådant avtal kan man göra med Sjöström som ju är en organisatör och arbetskarl av första ordningen. I reklamväg skulle det göra sig väl: Victor Sjöström som för kort tid återvänder från sin verksamhet i Amerika vill här göra en svensk film Hj. Bergmans roande novell Flickan i Frack man kan vara övertygad om att denne svenska filmens mästare kommer att skapa ett litet mästerverk i sitt slag. Ungefär så, inte sant?

Tänk på saken, om du behagar. Den är ju löslig, ty jag vet inte ens om Sjöström har rätt att spela in i Europa. Ett ekonomiskt samarbete med Metro-Goldwyn vore kanske också tänkbart? Filmen i Sjöströms händer bleve säkert icke dyr och framförallt ni kunde fastställa på förhand er risk. Jag finge en slant och reklam. (Ja nu är jag ju visserligen enligt ditt påstående en rik man men slantarna är aldrig att förakta.) Flickan i frack som stackars gamle Albert Bonnier köpt för dyra pängar, finge också reklam. Nåja Tor, tänk på saken och tänk snabbt för om förslaget gillades skulle jag slunga ett night-letter [16] till Victor för att efterhöra om det alls låter sig göras.

Ja, sen vet jag inte mer att prata om. Stina är förtjust att hon fått en ny översättning. Och tackar därför. Beträffande mina bedrövliga förhållande har jag redogjort. Men den där karlen som bestal mig[17]  vet du vad? jag möter honom ibland. Då springer han för brinnande livet och försvinner i en oändligt lång ”calle”.[18]  Jag kan ju inte springa efter. Nog räcka ännu krafterna, men jag är en gammal och högaktad man och kan inte springa. Jag går med långa steg efter och ser ynglingen försvinna på snabba fötter i ett venetianskt clair-obscure. Det är måleriskt men hans räddsla plågar mig. Jag söker utfundera ett signalsystem som kan få honom att stanna så att jag på min välklingande italienska skulle kunna yttra ungefär följande: Unge man, ni har rånat mig. Det var djävligt illa gjordt men tag det med ro. Ert straff är redan ert straff och jag tänker inte öka på det. Laga att ni inte gör om er dumhet men spring inte heller. Någonting i den stilen skulle jag vilja säga det aset men det låter mig icke säga det det. På grund av dess fullständigt ogrundade fruktan. (Din fruktan att behöva betala mina skjortor saknar däremot icke grund i verkligheten.)

Och eljes? Ingenting nytt. Jag skrev i går till Mussolini[19]  och beklagade honom för skottet som träffade näsan. Jag vet själv hur det känns. För att nu inte tala om alla näsknäppar som herrar kritici stundom även herrar förläggare tilldelat mig, så hände det en gång att min pappegoja, Jakob var dess namn, flög på mig och bet mig i nässpetsen. Det gjorde så ondt att jag till skillnad från min i högsta grad och i allt högre grad beundrade Mussolini kastade mig över antentatorn och misshandlade densamma. Vilket naturligtvis inte var bra. Emellertid, efter nogsamt begrundande skrev jag till Mussolini även för att i mitt brev ge kollega Gabriele[20]  en liten snärt. Helt liten men dock en snärt. Man är ju kollegor.

Ajjöken Tor, må så godt, hälsa alla. Lura mig inte för mycke på [min] nya roman och så vidare –

Din

HjB

Stina säger att pojken som springer för mig i ”callarna” slutligen i beklaglig desperation kommer att skjuta mig. Omöjligt är det givetvis ej. I så fall kan icke något bidrag till B.V.T. levereras. Får jag däremot leva kommer det – om så behagas – i september detta nådens år.

*som nyss lämnat redovisning ō  där fanns ej dessa pängar.

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.


[1]  Bergman erhöll Samfundet De Nios pris på 10 000 kronor med motiveringen: ”För hans fantasistarka och betydande produktion inom romanens och dramats område”. Tor Bonnier hade redan i brev den 9/4 1926 under tysthetslöfte meddelat Bergman beslutet. ”I lunchrummet hos oss, där varje dag diskuteras ytterst konfidentiella meddelanden, har allvarligt övervägts vilket bilmärke som bör tillrådas dig. I alla händelser avråder jag dig från att köpa Åkes begagnade Hupmobile.” I brev den 22/4 1926 kan han ytterligare informera Bergman: ”Beträffande ´De nios´ pris, så föreligger ett bestämt beslut, men det har varit krafter i rörelse för att riva upp det till förmån för den döende August Brunius. Som jag vet att Lamm och Landqvist äro bestämt emot något sådant, så förmodar jag alltjämt att du får dina slantar och jag slipper betala skjortorna.”

[2]  Bokförläggare Åke Bonnier, näst äldste son till Lisen och Karl Otto Bonnier, hade bl. a. ansvar för förlagets tidskrifter däribland Bonniers Veckotidning.

[3]  Syftar på den kommande romanen Jonas och Helen, som dock inte var färdigställd förrän den 14 september.

[4]  Sannolikt avses Rolf Thommessen (1879–1939), bl a. chefredaktör för den norska tidningen Tidens Tegn (1917–1938).

[5]  Komedin, som ursprungligen gick under namnet ”Amerikanskan på Kebnekajse”, kom senare att döpas om till Dollar och utarbetades under tre olika perioder. I en första version skrevs den enligt almanackan under september 1925, manuskriptet övergicks i april 1926 och omarbetades slutgiltigt under juni–juli 1926. Bergman framhöll i en intervju i Scenen den 15/9 1926, att komedins tema nära anslöt till upplevelser i USA: ”Och vad Dollar beträffar kan jag berätta att jag i Amerika just träffat på en typ liknande Julia Johnstone en ung dam med svenskt påbrå, naturligtvis i pjäsen starkt accentuerad men med samma predikotalanger och samma åsikter.”

[6]  Regissör Gustaf Muck Linden kom aldrig att sätta upp Dollar. Det blev istället John W. Brunius som regisserade urpremiären på Oscarsteatern i Stockholm den 1 september 1926. Den gavs 21 gånger.

[7]  Karin Swanström (1873–1942) var regissör för filmen Flickan i frack, som hade premiär på Skandia i Stockholm den 6/9 1926. Paret Swanström-Claësson hade vid det laget lyckats starta ett nytt bolag efter konkursen med Skandinavisk Film 1925. Se not 8 nedan.

[8]  Huvudrollen i filmen Flygande holländaren skrev Bergman direkt för Anders de Wahl. Filmnovellen tillkom på begäran av filmregissör Karin Swanström. Efter flera omskrivningar i Florens i april–maj 1925 spelades filmen in under sommaren samma år. Den hade premiär den 12 september 1925 men rönte svalt mottagande av både kritik och publik. Bolaget Skandinavisk Film, ägt av Karin Swanström och hennes make Stellan Claësson, gick strax därefter i konkurs.

[9]  Med manuskriptet avses filmscenariot till Flickan i frack. Charles Magnusson var chef för Svensk Filmindustri och Wilhelm Bryde biträdande regissör för Bergmans sista stumfilm En perfekt gentleman från 1927 med Gösta Ekman i huvudrollen. Oscar Hemberg, författare och journalist. Se brev 578 till Tor Bonnier den 18/12 1924, not 4.

[10]  Herman Rasch som Bergman samarbetade med kring Karl XII-filmen för AB Historisk Film. Se skilda brev till Herman Rasch under perioden 1923–1926.

[11]  Gustaf Muck Linden fungerade som teateragent i Norden för Bergmans dramatik vid denna tid.

[12]  Eugen Klöpfer (1886–1950). Namnet är tillfogat med bläck ovanför raden. Klöpfer var chef för Kammerspiele i Berlin. Se brev 656 till Per Lindberg den 1/3 1926, not 7.

[13]  Se not 8 ovan.

[14]  Ordet människorna är tillfogat med bläck ovanför raden.

[15]  Filmsynopsen på Flickan i frack skrevs i juni 1925, ursprungligen för Swanström–Claëssons filmbolag Skandinavisk Film. När bolaget gick i konkurs ville Bergman söka intressera Tor Bonnier för att med Victor Sjöström som regissör finansiera projektet. Denne avböjde vänligt men bestämt i brev till Bergman den 22/4 1926, varvid förslaget föll. Filmmanuskriptet blev ändå inspelat under sommaren 1926 med Karin Swanström som regissör. Filmen hade premiär den 6 september 1926. Betalningen dröjde däremot något. Se brev 665 till Tor Bonnier den 24/4 1926, not 1, samt not 7 ovan.

[16]  eng., nattelegram. Det var billigare att telegrafera nattetid, varför meddelanden då kunde göras utförligare.

[17]  Bergman blev rånad i Venedig den 12/3 1926. Se brev 660 till Tor Bonnier den 15/3 1926, not 4.

[18]  calle – gränd, gata, särskilt i Venedig.

[19]  Brevet har eftersökts men inte kunnat återfinnas.

[20]  Den italienske författaren Gabriele D´Annunzio (1863–1938).

Personer:

Bergman, Stina (287)
Bonnier, Kaj (20)
Bonnier, Karl Otto (87)
Bonnier, Lisen (31)
Bonnier, Tor (348)
Bonnier, Åke (29)
Brunius, August (5)
Bryde, Vilhelm (10)
Claësson, Stellan (2)
D'Annunzio, Gabriele (4)
de Wahl, Anders (25)
Ekman, Gösta (38)
Hemberg, Oscar (7)
Klöpfer, Eugen (5)
Lamm, Martin (19)
Landquist, John (22)
Linden, Gustaf Muck (98)
Magnusson, Charles (11)
Mussolini, Benito (8)
Rasch, Herman (38)
Sjöström, Victor (118)
Swanström, Karin (9)
Thommesen, Rolf (1)

Verk:

Dollar/Amerikanskan på Kebnekajse, drama (9)
En perfekt gentleman, film (12)
Flickan i frack, film (3)
Flygande holländaren/de Wahl-filmen, film (2)
Jonas och Helen, roman (41)
Karl XII, del 1, film (32)
Karl XII, del 2, film (21)
Swedenhielms, drama (64)

Adressat:

Bonnier, Tor (239)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA