Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


665. Tor Bonnier

Venezia den 24/4 [1926]

Käre Tor, härmed några rader rörande den tragi-komiska Swanströms-affären. [1] Jag tycker mig förstå att du varit snäll och efterkommit min anhållan att låta kräva manus ty jag fick ett förvirradt och hjärtskärande telegrafiskt skri från S. med bön att jag måtte ”erkänna godtagande av tre tusen den 24 april jag har allting färdigt för att börja strandsätt mig icke”. Nåja för femtioelfte gången gav jag efter och telegraferade följande: [”]Om tre tusen inbetalas hos Bonniers den 24 april kvarstår Swanströms filmrätt”. Naturligtvis var det en dumhet men jag vet snart varken ut eller in i denna fåniga affär.

Med anledning av ett brev från Lankan[2] kan jag befria så dig som Åke[3] från alla mardrömmar beträffande skjortorna. Det ser ut som om jag skulle kunna betala dem själv. Får vi hoppas. Men jag är också bjuden på en fest hur det går med det, vet jag inte ännu. Emellertid lämna vi Venedig den 5 eller 6, för att resa direkt till Berlin. Med anledning därav telegraferade jag dig i dag och bad att maj-pängarna måtte sändas i Berlin-check till hotel Nordland (jag känner icke gatunamnet det ligger alldeles i närheten av Stettiner-B-f) den fjärde maj vi komma dit den 7 ty jag är rädd att mina sekiner då äro på upphällningen. Vi stanna där ett par dar för att ordna med Swedenhielms[4] och hälsa på vår grabb[5] (ja det är inte han som behöver sekiner, jag tänker tvärtom låna av honom, han spelar för närvarande titelroll i sin tredje tyska film och är engagerad för ytterligare tre ursäkta om fadersstoltheten skulle lysa igenom.)

Jag mötte i förrgår Lubbe N.[6] på S. Marcusplatsen. Ehuruväl hans fart var synnerligen måttlig 2/3 knop cirka tycktes mig kampanilen vackla betänkligt. Den har som bekant redan fallit en gång liksom de flesta kvinnor men jag vet ju ej om Lubbe då vistades i Venedig. Kanske är min misstanke obefogad. Emellertid skola vi bjuda honom och ev. hans maka på någon föda den första eller andra maj. Lindens[7] vänta vi i dagarna men ha på länge inte hört något från dem. Jag är mycket orolig eftersom jag skulle ha tagit ut pluringar på Mucks kreditiv. De tro att vi ska stanna här till den 15 så [det] bär kanske åt helvete.

Förrästen är jag sjuk som en gammal råtta som råkat förgapa sig i läcker fosforkaka. Fötterna kännas ej mer och ur min mun utgår eld. Kanske blir jag snart en liten ängel. Det börjar klia i skulderbladen liksom om där skulle börja växa något. Men först måste jag sluta min komedi och skriva två romaner samt sluta en. Jag skrev häromdagen en sketch för Conrad Veigt,[8] har ingen aning om hur den blev. Har överhuvudtaget inte aning om mycket. Har inte blivit bestulen på länge. Se där allt om mig. Med hjärtliga hälsningar till er alla –

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.

       


[1] Regissör Karin Swanström ville behålla filmrättigheterna till Flickan i frack, vars två filmsynopsis Tor Bonnier på Bergmans uppdrag avkrävt henne. I sista minuten betalade hon in första hälften av Bergmans honorar. Se brev 663 till Tor Bonnier den 12/4 1926, noterna 7 och 15.

[2] Litteratur- och kulturkritikern John Landquist, som vid denna tid var sekreterare i Samfundet De Nio, hade meddelat Bergman att han skulle få mottaga Samfundets pris vid en högtidlighet i maj. På grund av Ellen Keys bortgång den 25/4 1926 kom dock festligheten att inställas. Se brev 664 till John Landquist den 23/4 1926.

[3] Bokförläggare Åke Bonnier som inom förlaget bl.a. ansvarade för Bonniers Veckotidning.

[4] Swedenhielms hade premiär på Kammerspiele i Berlin vid månadsskiftet juli–augusti 1926.

[5] Bergmans ”fosterson”, filmskådespelaren Werner Fütterer, som vid den här tiden var bosatt i Berlin.

[6] Författaren Ludvig Nordström (1882–1942).

[7] Regissören Gustaf Muck Linden och hans hustru skådespelerskan Olga Raphael-Linden var nära vänner till Bergmans. Linden var vid denna tid Bergmans teateragent i Norden.

[8] Den tyske filmskådespelaren Conrad Veidt (1893–1943), känd från en rad skräckromantiska filmer som Doktor Caligaris kabinett och Satanas. För honom skrev Bergman en kort sketch – ”Döden som läromästare” under mars 1926 i Venedig.

Personer:

Bonnier, Tor (348)
Bonnier, Åke (29)
Fütterer, Werner (47)
Landquist, John (22)
Linden, Gustaf Muck (98)
Nordström, Ludvig (7)
Raphael-Linden, Olga (34)
Swanström, Karin (9)
Veidt, Conrad (2)

Verk:

Döden som läromästare, drama (2)
Swedenhielms, drama (64)

Adressat:

Bonnier, Tor (239)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA