Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


693. Tor Bonnier

[Berlin 13–14/10 1926][1]

Käre Tor, tack för brev. Det är i visst stycke så pass tydligt att jag gärna skulle vilja sända det som en avskedshälsning till min f.d. hustru. (Givetvis utan kommentar!) Brevet är emellertid ditt varför jag utber mig och avvaktar ditt tillstånd.[2]

Beträffande korr[3] kan jag säga att jag arbetat så raskt som möjligt steg upp kl 6 och läste tills ögonen gingo i kors och vatten. 1-13 avgingo i förrgår. I går kväll fick jag ytterligare två som skola läsas och avgå idag. Väsentligare strykningar komma först nu.

Att B.V.T. inte ville ha min novell var mycket tråkigt för mig.[4] Nåja, kanske inte så tråkigt det bör väl närmast kännas som om jag blivit ung på nytt. Emellertid måste jag säga följande: om ett anständigt förlag beställer ett bidrag och av någon anledning ser sig nödsakadt att refusera detsamma brukar manus återsändas till författaren. Det är en enkel handling av hövlighet och hederlighet. Jag anhåller därför att så snart som möjligt återfå manus. Att överlämna mina manus till fru Stina Lindberg är i själva verket inte fullt korrekt.

Jag ska gärna skriva något i ”Flickan”-stilen åt B.V.T. men[5] jag måste ju säga att sedan tidningen blivit så deficil gör jag det med fruktan och bävan. Vem är den nye huvudredaktören? Kanske min f.d. svärmor?

Apropos vad du skriver om vissa damer[6] kan jag på inga villkor underskriva. För mig äro de lika vidriga när och var och hur jag träffar dem. Är därför också besluten att inte träffa dem.

Jag flyttar idag in i min och Werners[7] våning. Det enda verkligt hemska spörsmål som reser sig är detta: Var fan kommer grabben att ställa sin radio och hur ska jag kunna på ett fint sätt påta sönder den???

Till sist en liten rolig historia för att avsluta ett trist brev. Jag åt i går lunch med Werner och Nils[8] på Bristol. På notan förekom ett fel som retade mig varför jag tillkallade diverse hovmästare och direktörer samt hotade att hämta polis från gatan. Jag tycks ha uppträdt temperamentsfullt, ty en av de större filmdirektörerna salen var smockfull med sånt tog Werner avsides och sa på fullaste allvar: Jag förstår att han måste vara en stor regissör. Presentera mig! Jag måste engagera honom![9] – Nå, jag avböjde presentationen men där ser du Tor, hur lyckligt det är att vara olycklig.

Och nu ajjöken för denna gången. Jag avvaktar otåligt din tillåtelse att använda brevet så som skrivits.

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.

Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck.


[1] Såväl av brev 690 till Gustaf Muck Linden den 11/10 1926 som av brev 687 till Tor Bonnier den 6/10 1926 framgår att Bergman den 13–14 oktober skulle flytta till Paulsbornerstrasse, därav dateringen av brevet, som också förutsätter att han nåtts av Tor Bonniers brev av den 11/10 1926, not 2 nedan. Brevet torde vara identiskt med det som ”smugit sig in i packningen” enligt brev 695 till Tor Bonnier den 17–18 oktober 1926.

[2] Tor Bonnier hade den 11/10 1926 skrivit till Hjalmar Bergman: ”I går söndag voro Stina och vår gemensamma f.d. svärmor hemma hos Greta på middag, där jag träffade dem en kort stund. De äro icke otrevliga fruntimrena Lindberg någon gång så där om året. Joja [son till Tor och Greta Bonnier] och jag gapade med ögon och öron som på cirkus.” Inte minst det sista uttalandet var det som Bergman tog fasta på och ville citera. Han ville med uttrycket ”f.d. hustru” markera att hans separation från Stina var tänkt att bli definitiv och refererar i brevet till henne som ”fru Stina Lindberg”.

[3] Korrekturet gällde romanen Jonas och Helen, som utsändes från förlaget den 10/11 1926.

[4] Novellen ”Jesus, dörrtappen och den skriftlärde”. Se brev 680 till Kaj Bonnier, september 1926, not 1.

I brev den 11/10 1926 meddelar Tor Bonnier: ”Beträffande B.V.T., måste jag meddela dig, att dess redaktion blev lite rädd för din profana behandling av Jesus, särskilt som novellen skulle gå in i julnumret. [- - -] Stina tog med sig Jesus-novellen för att placera den på något annat håll.”

[5] Överkorsat på maskin har här stått: sedan tidningen blivit så dificil.

[6] Augusta Lindberg, Stina Bergman och Greta Bonnier.

[7] Filmskådespelaren Werner Fütterer, en av Bergmans ”fostersöner”.

[8] Filmskådespelaren Nils Asther, en av Bergmans ”fostersöner”.

[9] Denna scen återger Bergman i brev 694 till Stina Bergman omkring den 15/10 1926, något som fick henne att i svarsbrev likna maken vid en ”clown”. Cirkusuppträdande som cirkusuppträdande! I brev till Tor Bonnier den 3/1 1927 återkommer Stina Bergman till denna beskrivning av ”fruntimrena Lindberg”: ”Du lär ha skrivit i ett brev till Hj. att jag varit på middag hos er på Djurgården och att Joja och du fann det hela vara som på Circus. Jag förstår mycket väl vad som var orsaken till detta ditt yttrande men det förstår inte Hj. Jag har redan tvenne gånger i onda ordalag blivit beskylld för att ha uppträtt circusaktigt vid mina Stockholmsbesök.”

Personer:

Asther, Nils (18)
Bergman, Stina (287)
Bonnier, Greta (77)
Bonnier, Johan/Joja (2)
Bonnier, Kaj (20)
Bonnier, Tor (348)
Fütterer, Werner (47)
Lindberg, Augusta (97)
Linden, Gustaf Muck (98)

Verk:

Jesus, dörrtappen och den skriftlärde, novell (12)
Jonas och Helen, roman (41)

Adressat:

Bonnier, Tor (239)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA