Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


707. Stina Bergman

[Berlin 4/11 1926][1]

Ändtligen! Tack för att jag återfått Jesus-novellen.[2]

Jag antar – eller hoppas i varje fall – att jag inte behöver plåga Er med många fler brev. Något recidiv kommer kanske men Ni kan ju ta det med ro. Lusten sjunker antagligen i takt med Rehfischs[3] hjärt-kurva.

Om Ni eller Sjöström ljuger, intresserar mig inte. Er förmåga att ljuga tror jag mig aldrig ha betvivlat.* Åtminstone ej under senare år.

Visst förstår jag att skället i boulevard-bladet skulle roa Er. Men var det verkligen nödvändigt att underrätta mig? Anser Ni, att jag fått för lite skäll i min dar? Må vara. Likväl vill jag säga Er att alla försök att nedsätta mitt sprudlande levnadsmod och min arbetslust äro överflödiga. De sjunka självmant. Var Ni så lugn.

Era brev ha ju dessutom uträttat åtskilligt. Er ärelystnad bör snart vara tillfredsstäld.

Får jag tid, skall jag här grunda en orden som skall heta ”Die heiligen Ritter der Melancholie”. Kanske förvånar det Er att dessa riddare ska kallas heliga. Jag kunde säga Er orsaken men Ni är dömd att icke förstå. Den, som efter många års bekantskap kallar mig clown, förstår litet.[4]

Må Ert samvete värka som en pästböld. Eller som just nu mitt hjärta.

Om det ej vållar för mycket besvär bleve jag tacksam ifall jag kunde få resten av mina brevpapper – som jag av obegriplig anledning förvägrades medtaga. (Ni skulle väl aldrig inbillat Er att jag ämnade återvända?) Emellertid blir det kanske billigare och mindre besvärligt, ifall Ni ringer upp Bagges och ber dem sända mig namnplåten.

Apropos – jag bleve givetvis ytterst tacksam därest Greta ville släpa hit min gamla päls. Men är det inte för mycket besvär för henne att dras med åbäket? Nog kommer jag att behöva den, ty här är kallt. Min skinnkappa finns hos Clara Larsson.[5] O jag måste berätta Er att jag blivit en sprätt (Nils inflytande). Jag har låtit sy mig en kappa hos Mannheimers.[6] En herre kom till mig och sa – på Adlon eller möjligen Esplanade –:Tillåter Ni att jag kopierar er kappa? – Jag svarade: Gärna. Om ni kan uppbära den. –

Alltså: jag går omkring i en vacker kappa varöver lyser ett rött cognacsuppsväldt ansikte. Så sött.

Förrästen har jag på gamla dar blivit fruktansvärdt inkonventionell. När jag i går skildes från min hjärt-professor, sa han: Herr Bergman, das ist doch Schade dass ein Mann wie sie zu Grunde geht. – Tog jag den ärevördige gråhårsmannen – cirka 65 – om hakan och svarade: Meinst du das wirklich, liebling, oder willst du mir nur schmeicheln?[7] – Han verkade en smula överraskad. Nu tar Ni detta som ett belägg för Er clown-teori. Ack vad Ni tar fel.[8]

*när Ni nu vill ja, ja

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.

Brevet är skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck.


[1] Brevet är odaterat och osignerat. Det utgör nummer 5 i den svit av bevarade brev som Bergman skrev till hustrun Stina under perioden oktober 1926 till april 1927. Se brev 694 till Stina Bergman omkring den 15 oktober 1926, not 1. Enligt brev 704 till Kaj Bonnier den 31/10 1926 hade Bergman ännu ej erhållit ”Jesus-novellen”. I brev 708 till samma adressat, den 5/11, har den äntligen nått honom. Det aktuella brevet till Stina Bergman bör alltså ha tillkommit någon gång mellan dessa datum, tentativt den 4/11.

[2] Se brev 699 och 705 till Stina Bergman omkring den 25/10 resp. månadsskiftet oktober/november 1926.

[3] Den hjärtspecialist – professor Rehfisch i Berlin – som Bergman anlitat, sedan Werner Fütterer av våda kommit att skada honom i bröstkorgen. Se brev 705 till Stina Bergman månadsskiftet oktober/november 1926.

[4] Syftar på Stina Bergmans brev I till maken, återgivet i anslutning till brev 694. Där raljerar hon att maken kanske kan bli ”en acceptabel clown”.

[5] Det hotell där Bergman brukade bo i Stockholm och troligen gjort så även före sin avresa till Köpenhamn och Berlin.

[6] Enligt en anteckning i dagboken gjordes den 9 oktober en beställning av en ulster och den 11 oktober en provning av densamma hos firman Mannheimers. Bägge gångerna var Nils Asther med som smakråd.

[7] ty., Herr Bergman, det är ändå synd, att en man som ni går till botten. – Menar du verkligen det, älskling, eller vill du bara smickra mig.

[8] På kuvertet till brevet står följande: ”Vet ni vad jag numera gör? Jag går varje dag med en nejlika i knapphålet. Vit eller röd alltefter kostymen. Vet ni varför? Jo jag säger: lik ō blomma höra samman. Som ni vet är jag en obotlig egoist och jag har därför skaffat mig ett nytt valspråk: Aktning för de döda. Men vad ni har varit duktig! Detta är i [oläsl.] – jag vill säga: på arton år bara dödat en.”

Personer:

Asther, Nils (18)
Bergman, Stina (287)
Bonnier, Kaj (20)
Fütterer, Werner (47)
Rehfisch, professor (2)
Sjöström, Victor (118)

Verk:

Jesus, dörrtappen och den skriftlärde, novell (12)

Adressat:

Bergman, Stina (43)

Relaterade brev:

Från Stina Bergman till Hjalmar Bergman, brev I.

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA