Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


731. Stina Bergman

[Berlin den 11/12 1926][1]

Kära du, tack för ditt brev![2] Jag går nu att telegrafera[3] ett välkommen. Men kära barn, har du också satt dig in i vad du gör och hur det ska bli?[4] Minns du vår förra jul?[5] Mina nerver äro inte bättre nu än då. [6] Den enda förmildrande omständigheten skulle väl vara att jag antagligen kommer att tillbringa större delen av dygnet i sängen. Det gör jag redan nu. – Jag har ännu ej någon våning då jag i det längsta velat undvika att binda mig förrän jag blivit denna kvitt. Men nu går det inte längre utan Falls[7] ha fått order att skaffa den nya. Så snart adressen blir bestämd, sänder jag den. Werner[8] kommer antagligen att resa till Harz. Förrästen är det rätt likgiltigt var han är. De två, tre sista dagarna ha vi inte ens hälsat på varann. I morgon, söndag, stannar han antagligen hemma och då – tar jag rum på hotel! Ja, det är ju inte pojken själv men hela hans anhang som driver mig på flykten.

Alltså, om jag inte hör något annat från dig så möter jag på stationen. Och än en gång: välkommen – om du vågar.

HjB

Jag har skrivit till Tor rörande hyrespängarna.

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.

Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck.


[1] Brevet är odaterat. Det utgör nummer 11 i den svit av bevarade brev som Bergman skrev till hustrun Stina under perioden oktober 1926 till april 1927. Se brev 694 till Stina Bergman omkring den 15/10 1926, not 1. Bergman nämner i brevet som är odaterat, att följande dag är en söndag. Den 12 december inföll detta år på den enda tänkbara söndagen i detta sammanhang. Stina Bergman bör ha anlänt till Berlin omkring den 16–17 december. Jfr not 4 nedan. Brevet dateras härmed till den 11/12.

[2] Detta brev som möjligen var ett svar på Bergmans brev 729 omkring den 10/12 1926 är förkommet.

[3] Telegrammet finns inte bevarat.

[4] I ett brev daterat Berlin den 20/12 1926 berättar Stina Bergman för modern Augusta Lindberg: ”Min resa gick förträffligt och sammanstötningen i Berlin blev stormig, som väntat var. Sedan han illfänats till 6 på morgonen sov han som en död i 12 timmar och sedan har han sovit ungefär 18 timmar om dygnet och börjar nu se ut som en människa igen. Jag tror nog det var nödvändigt att jag kom annars hade han på trots och av hämndlust gått åt skogen, nu kommer han säkert att sansa sig för varje dag som går och han talar redan om att börja arbeta igen.”

[5] Om julen i Meran skriver Bergman i brev 645 till svågern Per Lindberg den 27/12 1925: ”Men här är triste som i helvete.” I brev 647 till vännen Algot Ruhe den 29/12 1925 heter det: ”Skriver när helgälendet är över.”

[6] Att denna självinsikt var korrekt, därom vittnar flera brev från Stina Bergman till olika adressater. För Tor Bonnier berättar hon i brev den 3/1 1927 om makens svårigheter att komma igång med skrivandet – i första hand olika filmförslag. ”Hela hans nervsystem är så skört att man får ta [det] varligt om det ska lyckas över huvud taget att få honom till människa igen. Den här tiden har gått åt till bara sömn.”

[7] Dr jur. Ernst Fall, Bergmans teateragent i Tyskland, och dennes hustru Gerda f. Marcus.

[8] Filmskådespelaren Werner Fütterer, som Bergman gärna kallade sin ”fosterson”.

Personer:

Bergman, Stina (287)
Fall, Ernst (12)
Fall, Gerda, f. Marcus (6)
Fütterer, Werner (47)
Lindberg, Augusta (97)
Lindberg, Per (80)
Ruhe, Algot (43)

Adressat:

Bergman, Stina (43)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA