Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


736. Stina Bergman

[Berlin 28 februari 1927][1]

Kära du, nu är jag alltså åter i Berlin. Jag for från K. i första, rädd för klådan, som ju inte är så trevlig att demonstrera inför främlingar. Naturligtvis var jag ensam, men så blev det mig också förmycket. I andra klass satt ett tjugutal herrar som sedermera visade sig vara ingeniörer hos Nydquist & Holm samt engarerade[2] av Kemal Pascha[3] för att göra järnvägsbyggen i Mindre Asien. Jag gick in till de närmaste och sa: Vill någon av er hålla mig sällskap till Berlin? De anmälde sig alla sex (fler fanns inte i den kupén) så jag hade bara att välja, fick fatt på en ofantligt hygglig karl omkring de trettio och satt sen och pratade med honom om Konstantinopel, om hans hustru och två små döttrar, som han för närvarande ej får ta med sig samt om hans kontrakt på fem år etc. Så gick ju tiden. När vi skildes sa han: Var kväll kommer jag att be för herr Bergman ända tills ni blir frisk. – Jag sätter inte så stor tro till kuren, men jag tycker att det var en hygglig gosse och det gjorde mig dock godt.[4] – På Nordland[5] blev jag vänligt mottagen men fick genast ett anfall av melankoli varför jag ringde upp Werni som strax kom samt vidare Marcus (C.D.)[6] med en läkare. Den senare ville ge mig en morfininjektion men jag sa nej trots att klådan var ohygglig. Så gav han mig i stället codein samt ett salicyrsyrepreparat varmed Werner tvättade mig. Därefter följde jag Werni till Paulsborner, pojkarna bäddade en soffa åt mig bredvid hans säng och jag sov något så när tills jag skulle väcka den där sovgrisen som nämligen skulle fara till Kassel. Sedan jag följt honom till station promenerade jag men mötte en herre som sa: ni blöder kollosalt ur näsan, torka av er så att ni inte förstör era kläder. Sa jag: Torka av mig ni om ni har en ren näsduk, för det har inte jag. Vi lunchade sen och pratade Kina-politik (han hade varit i K. och skulle tillbaka). Sen promenerad[e] jag åter något men blev mycket trött och kallade på Fall[7] som höll mig sällskap till kl 11 då jag tog en stor – kanske alltför stor – dos somnifen och sov med några avbrott till kl 8. C-dos[8] under natten och kvällen en halvbutelj förty jag hade försiktigt nog ej köpt mera. I dag har jag rakat mig, skickat smuts till tvätt, ätit så mycket jag förmått – men aptiten är sämre än någonsin – samt tänker om en stund ringa upp Petrén.[9] Pojken Seelig[10] är alltjämt här och blir det för svårt till kvällen, får han väl sitta en stund på sängkanten och hålla mig i handen.

Eljes intet nytt. Den beskedlige Feddersen[11] sa mig då jag klagade över min melankoli: Jag vet vad det vill säga. Jag har havt tre bröder som lidit av melankoli och DE TOGO ALLA TRE LIVET AV SIG. Uppmuntrande. Nå nu ligger inte självmord så nära till för mig – trots melankolien – men det kan ju hända ändå att jag inte blir så värst långlivad. Och det må vara händt.

Hälsningar!

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.

Brevet är skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck.


[1] Brevet är odaterat. Det har tentativt daterats till den 28/2 1927 utifrån uppgifter i såväl samtida brev som anteckningar i almanackan. Brevet utgör nummer 14 i den svit av bevarade brev som Bergman skrev till hustrun Stina under perioden oktober 1926 till april 1927. Se brev 694 till Stina Bergman omkring den 15/10 1926, not 1.

[2] Felskrivning för engagerade.

[3] Kemal Atatürk, (1881–1938), turkisk militär under sultanperioden och Turkiets första president 1923–1938.

[4] Enligt Sven Lidmans nekrolog över Bergman hade denne återkommit till episoden – som tydligen gjort ett djupt intryck på honom – i ett samtal med Lidman våren 1929: ”Han [Bergman] börjar berätta om en resa till detta Berlin, där han nu ligger död. Han hade suttit ensam i sin kupé och från den bredvidliggande hördes glada muntra svenska mansröster. Plötsligen får han en svår hjärtattack – känner dödens närhet – ångesten vid att vara hjälplöst hemlös, okänd på ett framrusande tåg i ett främmande land. Han reser sig upp, rusar in i kupén bredvid, säger sitt namn, att han är svårt sjuk, att han önskar att någon eller ett par av de svenska herrarna ville göra honom sällskap och sitta i hans kupé till framkomsten till Berlin.

De resande äro en grupp svenska ingenjörer på färd ut till det stora svenska järnvägsbygget i Mindre Asien. Ett par av dem stiga genast upp och göra honom sällskap in i hans kupé. Samspråket blir såsmåningom allt förtroligare och den ene av de unga ingenjörerna börjar berätta för den sjuke ensamme svenske diktaren om livet i Gud, om frälsning i Jesus Kristus – berättar att han själv är pingstvän. När de efter framkomsten till Berlin skiljas åt, säger han: ‘Jag skall inte glömma att bedja till Gud för herr Bergman.’ Jag tittar plötsligt upp vid denna punkt i Hjalmar Bergmans berättelse. Hans röst har blivit så underligt djup och mörk. Och där sitter han i min länstol och tårarna strömma över hans ansikte. ’Vet du jag måste gråta – det är det mest oförtjänta och underbara som har hänt mig – tänk att det finns en människa som ber till Gud för mig – tänk vilken kärlek.’ ”

[5] Enligt dagboken lämnade Bergman Köpenhamn den 26 februari och reste till Berlin, där han första natten ”sov på soffan hos Werner Fütterer” i dennes lägenhet vid Paulsbornerstrasse 1. Därefter bodde han på Hotel Nordland.

[6] Docent Carl David Marcus, lektor i nyare nordisk litteratur vid Berlins universitet.

[7] Dr jur. Ernst Fall, Bergmans teateragent i Tyskland.

[8] Den sedvanliga cognacsdosen.

[9] Professor Karl Petrén i Lund, Bergmans läkare sedan 1912, som han nyligen besökt.

[10] Seelig, en av Bergmans många pojkvänner i Berlin, som var svensk.

[11] Teaterkamrer Valdemar Feddersen som ofta bistod Bergman under hans Köpenhamnsvistelser på 20-talet.

Personer:

Atatürk, Kemal (1)
Bergman, Stina (287)
Fall, Ernst (12)
Feddersen, Valdemar (24)
Fütterer, Werner (47)
Lidman, Sven (7)
Marcus, Carl David (11)
Petrén, Karl (6)
Seelig, Gunnar (5)

Adressat:

Bergman, Stina (43)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA