Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


740. Stina Bergman

[Berlin 5/3 1927][1]

Kära du, jag hoppas du fått mitt tel att jag och Werni fara i morgon (söndag) afton till via Guerazzi.[2] Biljetterna äro i varje fall köpta och pojken har varit på konsul[a]tet och fått visum. Mitt hälsotillstånd har de båda sista dagarna betydligt försämrats utan att jag kan angiva särskild orsak. Möjligen en fullständig aptitlöshet. C-förbrukningen[3] ungefär densamma – i varje fall ej större. I övrigt ett – undantagandes sjukdomen – lugnt leverne.

Få nu se om mina Florens-promenader med Werni kan förströ något och hjälpa mig upp ett par tum. Det är nog ovisst – men försöka duger. Vidare ska jag åter söka arbete ett par timmar per dag. En eller två noveller för Sv.D. och D.N. samt Å & Å som redan fått löfte. Vidare kom Lehman[4] och hans kompanjon till mig i dag den 5te[5] och gåvo mig en film-synops över Pirandellos[6] Die neue Kolonie. L. hade talat med Ufa- människorna om synopsen samt ställt i utsikt en ”drehbuch”[7] av mig varpå de svarade: Kommer ni med en drehbuch av Bergman, så satsa vi trehundratusen. Tänk att detta alltför lösa kött ännu har så pass värde!

För mig är det ej stort.

Hälsningar!

den sjette kl 1/2 2 f.m. d.v.s. på natten [8]

Gud vet förrästen vad jag har för sjukdom. Jag vaknar nämligen ibland ur min sparsamma sömn av att jag ligger och biter i luften eller rättare nafsar. Men inte kan det väl vara vattuskräck[9] eftersom jag just nu åter fallit för min 48de och sista last – BADET ÄR FÄRDIGT! Vad ska det bli till natten? Möjligen kommer Seelig och håller mig om handlovarna men det är väl osäkert. För närvarande är han hos grabbarna vid Poulsborner[10] och sen gå de väl ut på något natt-gallej kan jag tro. Och jag får slita sönder mig efter behag. Jag ser nog faslig ut. Idag kom dock chefen i Gloria-concern, direktör Kant till mig och sa: Uppriktigt talat vet jag inte hur ni skriver men ert huvud är intressant och fashinerande.

Hur roligt att kunna fashinera ännu som döende!

Mina distraktioner spela mig alltjämt spratt. I går eftermiddag stämde jag möte med film-kurrarna på Schwediches Reisebyrå där jag i alla fall skulle hämta biljetterna. Därefter gingo vi till Adlon och hade en ”sitzung” på cirka halvannan timma, varefter herrarna avlägsnade sig. Då tänkte jag plötsligt: var är biljetterna? Letade och fann dem men inte sovvagnsditon. Klockan var sex, byrån stängd. Jag svettades och letade överallt. Så tänkte jag: kanske finns det ännu någon kvar på byrån varför jag lät en telefon-boy ringa upp – kom tillbaka och sa: meldet sich niemand.[11] Nåväl, jag skulle betala samtalet och ge pojken något dricks, griper i fickan men finner att jag inte har småpängar varför jag räcker honom något, som jag antar vara en femtiomark och ber honom växla. Varpå han säger: Aber herr Bergman das ist ja das Schlafwagenschein![12] Snyggt fast inte pråligt![13]

Nu sitter jag här och väntar på pojken som ska hämta mig kl 6. Naturligtvis kommer han försent. Och då blir jag rasande. Det kan ju glädja dig att inte behöva rida ut den stormen. Pojken gör det väl mindre allrahälst han torde ha Anatol[14] i sällskap och den lugnar mina nerver – om det behövs – genom att buga sig djupt på gammalryskt manér.

Just nu ringde Werni och påstod sig vara färdig.

Adjö. Jag är inte sjuk men jag är döende. Det är vi förrästen alla. Åter en hälsning!

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.


[1] Enligt almanackan. Dateringen till den 5/3 1927 är också säkerställd av brevtexten. Brevet utgör nummer 17 i den svit av bevarade brev som Bergman skrev till hustrun Stina under perioden oktober 1926 till april 1927. Se brev 694 till Stina Bergman omkring den 15/10 1926, not 1.

[2] Avser gatuadressen i Florens.

[3] C-förbrukningen åsyftar Bergmans dagliga intag av cognac.

[4] Willy Lehmann, regiassistent vid det tyska filmbolaget Ufa:s Tempelhof-ateljé i Berlin.

[5] den 5te – tillskrivet för hand ovanför raden.

[6] Luigi Pirandello (1867–1936) italiensk dramatiker, vars kändaste verk är Sei personaggi in cerca d’autore / Sex roller söker en författare, 1921. Pirandello erhöll nobelpriset i litteratur 1934. Die neue Kolonie avser Luigi Pirandellos pjäs La nuova colonia från 1926.

[7] drehbuch, ty., regibok.

[8] Tidsangivelsen är tillskriven för hand.

[9] vattuskräck, alternativ benämning på rabies. Bergman alluderar skämtsamt på sin passion för bad och vatten.

[10] Paulsbornerstrasse 1, Werner Fütterers våning, där Seelig, en av hans vänner, tydligen uppehöll sig.

[11] ty., Ingen svarar.

[12] ty., Men herr Bergman det är ju sovvagnsbiljetten.

[13] Snyggt men inte pråligt, sa fan måla svansen ärtgrön. Gammalt talesätt.

[14] Anatol Lotzy – en rysk vän till Fütterer.

Personer:

Bergman, Stina (287)
Fütterer, Werner (47)
Lehmann, Willy (3)
Lotzy/Lozzew, Anatol (6)
Pirandello, Luigi (5)
Seelig, Gunnar (5)

Adressat:

Bergman, Stina (43)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA