Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


765. Johannes Edfelt

 [Segelholmen] 16/7 -27

Käre du, tack för brev och dikt. Uppdraget beträffande Lewin kan jag för närvarande ej påtaga mig. Ska vi låta karln tillsvidare leva? Jag har varit i Berlin oc[h] ej i Köpenhamn samt har i först nämnda stad grundat en orden, vilken jag kallar ”Wir heiligen Ritter der Malancholie”.[1] Herrn är utesluten.

Eftersom jag i ditt brev tyckte mig finna en önskan att se din dikt tryckt i ett julnummer, visade jag den häromdagen för Kaj Bonnier, som lovade ta den i B. V. T.s[2] julnummer. Därifrån får du alltså besked och är min åtgärd dig ej till pass så har du endast att återfordra manus.

Apropos så skrev jag igår, en vers lydande sålunda:[3]

En gång ville jag dö

det var att strö

dunlätt aska över flammande låga,

det var att råga

livet.

Åren gick. Jag ville dö.

Det var att strö en skovel mull över glödande malm

hetta och kvalm

livet.

Nu vill jag dö,

sänka en gnista i snö.

Din död, käre, gjorde mig döden lätt.

OCH DU FICK RÄTT

O DÖD.[4]

Se där. Även jag skriver vers – sådan den nu är. Må nu godt min lille gosse oc[h] tänk med överseende på mig och mina laster – på köpet de poetiska.

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.

Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck.


[1] ty.,Vi melankolins heliga riddare.

[2] Bonniers Veckotidning.

[3] Det i Edfelts dikt anslagna dödstemat får här sin replik. Se brev 757 till Johannes Edfelt den 16/5 1927. I det livsspann Bergman tecknar i sin dikt är varje segment sett i relation till ett starkt manifest dödsmedvetande. Det första är närmast euforiskt, det andra präglas av desillusion och ångestladdat äckel, medan det tredje och sista innebär en försoning, eftersom jaget redan drabbats av andlig död. Bergman befann sig i den period av sitt liv, då han själv mer eller mindre medvetet genom alkohol- och drogmissbruk och stark arbetsbelastning sökte en självvald död.

[4] Den välkända metaforen om dödens samtal med en stadig man utvecklade Bergman än tydligare i sin dikt ”Ergo sum” i den uppsaliensiska studenttidningen Ergo. Den utgör en undertext till den här återgivna centrallyriska prosadikten. Temat om den andliga döden som en destruerande kraft i livet återkommer ofta i den senare hälften av hans produktion från Herr Sleeman kommer (1916) och En döds memoarer (1918) och framåt.

Personer:

Bonnier, Kaj (20)
Edfelt, Johannes (46)

Verk:

En döds memoarer, roman (15)
Ergo sum, prosalyrik (3)
Herr Sleeman kommer, drama (18)

Adressat:

Edfelt, Johannes (16)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA