Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


788. Sten Selander

[Berlin 18/12 1927][1]

Nej käre Sten Selander

det ämnar jag ej, nej nej. [2]

Tvärtom                                                                                                                            

Din

HB

orsaken varför du så tycker är den att detta är en övergångsbok till det älende i vilket jag nu [lever?], ett älende[3] ō en befrielse, få vi hoppas.

Handskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.

Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck.

Sten Selander (1891–1957), lyriker och kulturskribent. På senare år framträdde hans starka miljöintresse bl.a. i verket Det levande landskapet i Sverige (1955). Selander var sedan 1952 ledamot av Svenska Akademien.


[1] Enligt poststämpel.

[2] Åsyftar romanen Kerrmans i paradiset, som förelåg på bokhandelsdiskarna i slutet av november 1927. Sten Selander hade anmält denna roman tillsammans med Ludvig Nordströms romanserie Peter Svensks historia och Gustaf Hellströms Snörmakare Lekholm får en idé i en översiktsrecension som han med en tidspräglad rubrik kallar ”Fiske ur julboksfloden”. Selander gör gällande: ”Romanen av 1927 är i sin typiska gestalt samhällsskildring, gärna med stort, kulturhistoriskt perspektiv bort mot de senaste femtio eller hundra åren och genomgående med en stark tonvikt lagd på de ekonomiska faktorerna.” I Kerrmans i paradiset kompletteras detta tema med en bitter äktenskapshistoria, vars ”skenbara vardaglighet egentligen inte är mindre ohyggligt än den som gestaltas i Strindbergs ’Dödsdansen’”. Kerrmans äktenskapliga svårigheter blir inte mindre upprörande genom ”den kusliga lustighet, vari Hjalmar Bergman sveper in det hela”. I det sammanhanget gör Selander anmärkningen att Bergmans ”humor” kanske främst äger sin motsvarighet i Swifts satirer, ty under dess yta existerar ”aldrig riktigt lodade djup av ondska, egoism och tarvlighet”. Den ”utomordentliga skärpan hos Hjalmar Bergmans själsanalyser” kommer också till uttryck i de inskjutna miniessäer, i vilka författaren utvecklar sin livs- och människosyn. Den skarpsynthet som där utvecklas får Selander att associera till La Bruyère och La Rochefoucauld. Trots sin beundran för ”geniet” finner Selander att den nyutkomna romanen trots allt präglas av en viss trötthet i stil och komposition. Bergmans ”fantasis ymnighetshorn har ända hittills synts outtömligt, här skymtar man för första gången dess botten. Vore det kanske inte skäl att låta de okända och underliga källsprång, som fylla det, rinna till under en tid, innan det nästa gång tvingas att flöda?” (Bonniers Veckotidning, nr 50, 1927, som publicerades den 11/12 1927). Det var detta förslag till en paus i det hektiska skrivandet som Bergman med sitt upprepade nej vände sig mot, ty han hyste andra planer. I en intervju i Svenska Dagbladet den 16/11 1927 hade han som sin intention uttalat att fortsätta sin skildring av ”svenskt affärs- och tankeliv” i ytterligare en bok kring romanfigurerna Jonas och Helen, ”vilken troligen kommer att få titeln ’Det svenska huset brinner’”. Denna plan fullföljdes aldrig.

[3] Bergman levde vid denna tid ensam i Berlin och beklagade sig över att han mådde både psykiskt och fysiskt dåligt. Det destruktiva liv han levde ingav honom självförakt och drev honom in i depressioner, där han bearbetade sin dödslängtan – och såg döden som en befrielse. Att ta sitt liv mäktade han inte, men väl att medvetet supa ihjäl sig. Brevets handstil vittnar om stark upprördhet.

Personer:

Hellström, Gustaf (3)
La Bruyère, Jean de (1)
La Rochefoucauld, François de (2)
Nordström, Ludvig (7)
Selander, Sten (2)
Strindberg, August (34)
Swift, Jonathan (3)

Verk:

Jonas och Helen, roman (41)
Kerrmans i paradiset, roman (9)

Adressat:

Selander, Sten (1)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA