Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


851. Per Lindberg

Gosslar 2/1 XXX[1]

Käre Pelle, god fortsättning för dig och lilla frugan! Ändtligen kan jag sända dig en radio-komedi.[2] Hurudan den är törs jag inte bedöma men bleve tacksam få ditt omdöme. Stina påstår att den ena rollen  Brita  är mycket svår; jag kan knappast dela hennes åsikt därvidlag.

Jag är ledsen ifall jag satte dig i klister med mitt strejkande.[3] Men det hela blev mig övermäktigt. Och som Reumert[4] telegraferade till Wettergren: med 39 graders feber bör man inte arbeta. Likvisst gjorde jag ett försök  jag bad legationen skaffa mig en sekreterare för att jag skulle kunna diktera från sängen  de skickade mig mycket riktigt en hygglig svensk pojke, anstäld vid legationen. Men då gjorde jag den upptäckten att jag inte kan skriva eller diktera med en annan människa i rummet. Så sprack det försöket.

En tid var jag rätt sjuk.[5] Mina läkare, en dansk och en svensk ville lägga in mig på S. Hans hospital men min Röda-kors-syster som jag hade i fem veckors tid, satte sig absolut däremot och vi flyttade i stället till en gammal vän till mig, f.d. kamrer vid Folketeatret.[6] Där bodde jag sen några veckor men hade inte särdeles roligt eftersom doktorn formligen dränkte mig i allehanda sömnmedel. Jag skulle sova natt och dag. Det var ledsamt. Men några av mina Köpenhamnsvänner kom ju ibland och pratade bort en stund, Poul[7] först och främst, Gösta[8] också, Otto Jacobsen[9] med men han blev så förnärmad därför att jag en gång råkade kalla honom en stor skit. Jag försökte kompromissa och bad att få kalla honom en liten skit. Men det helade inte hans sårade hjärta. Människor är så känsliga och det är egentligen bara jag som måste tåla mig med allt. Några gamla bekanta sökte också upp mig: fru Hjalmar Bergström,[10] Karen Michaelis[11] och andra. En dag vaknade jag vid att en stor dame satt vid min säng. Jag satte mig upp och bockade efter förmåga. Jag kände henne inte men förstod att hon var skådespelerska och rättade min konversation därefter. Sen hörde jag av Feddersen att det var Betty Nansen.[12] Hon gav mig en liten vit porslinselefant så att jag inte skulle ha så tråkigt där jag låg.

Nåja, så gingo ju dagarna trots allt och hade jag inte ibland havt så vidriga plågor, skulle det kanske bara varit angenämt att vila så där fullständigt hänsynslöst, dagligen bedövad av den gode doktorn. Några dar hade jag det riktigt svårt  trots min sömnighet skulle syster ta min temperatur sju åtta gånger om dygnet därför att doktorn väntade lunginflammation. Att ta starka sömnmedel och ändå bli väckt varannan var tredje timma  det är rent ut sagdt djävligt.

Hur som hälst befinner jag mig nu på bättringsvägen hoppas jag och skall då sända dig flera ”komedier” ifall du vill ha förståss. Först vill jag dock gärna höra ditt omdöme om denna. Möjligen återvända vi om några veckor till Köpenhamn  ifall Feddersen, som följde oss till Hamburg, stannar där  då skulle vi nämligen övertaga hans lilla men mycket trevliga våning, kanske för ett år eller mer.

Nej, ajjöken med dig nu, käre Pelle, må så godt och hälsa Signe! Stina hälsar!

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Sveriges Radios dokumentarkiv.

Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck.


[1] Datumangivelsen handskriven.

[2] Veckokomedin ”Två damer och en herre diskuterar dans” sändes i radio den 11/1 1930 i Per Lindbergs regi.

[3] Avser troligen dröjsmålet med den aktuella veckokomedin.

[4] Karaktärsskådespelaren och regissören Poul Reumert (1883–1968), som blev nära vän till Bergman i och med tolkningen av rollen som Swedenhielm senior i Swedenhielms på Det kongelige Teater i Köpenhamn hösten 1925. Bergman uttryckte vid olika tillfällen sin stora tillfredsställelse med denna gestaltning. Reumert gästspelade f.ö. också i rollen på Dramaten.

[5] Bergman befann sig senhösten 1929 i en svår sjukdomskris och vistades delvis ensam i Köpenhamn på olika adresser. Därifrån begav han och hustrun sig till Gosslar. Se brev 852 till Johannes Edfelt den 4/1 1930.

[6] Åsyftar vännen Valdemar Feddersen, kamrer vid Folketeatret i Köpenhamn, som tog väl hand om Bergman vid hans besök i Köpenhamn under senare år.

[7] Poul Reumert. Se not 4.

[8] Skådespelaren Gösta Ekman (1890–1938), som vid den här tiden gästspelade på Dagmarteatret i Köpenhamn, bl.a. i rollen som Joe Meng i Patrasket.

[9] Otto Jacobsen (1870–1939) var direktör för Dagmarteatret i Köpenhamn 1929–1934.

[10] Hjalmar Bergstrøm (1868–1914), dansk dramatiker. Hans namn skrivs omväxlande med stunget ø och vanligt ö.

[11] Karin Michaëlis (1872–1950), dansk författare. Hon gjorde internationell succé med bl.a. Pigen med glasskaarene, 1924.

[12] Betty Nansen (1873–1943) var en av Danmarks mest framträdande skådespelerskor i början av seklet och blev senare chef för den teater som bar hennes namn.

Personer:

Bergman, Stina (287)
Bergstrøm, Hjalmar (5)
Edfelt, Johannes (46)
Ekman, Gösta (38)
Feddersen, Valdemar (24)
Jacobsen, Otto (2)
Lindberg, Per (80)
Lindberg, Signe (11)
Michaëlis, Karin (2)
Nansen, Betty (5)
Reumert, Poul (26)
Wettergren, Erik (16)

Verk:

Dans/Två damer och en herre diskuterar dans, radiopjäs (1)
Patrasket, drama (22)
Swedenhielms, drama (64)

Adressat:

Lindberg, Per (24)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA

Original


Original full storlek
851_01.png
851_02.png