Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


878.  Greta Bonnier

Florence le 10/3 XXI[1]

 

      Ma gentille et très aimable Belle-Soeur! [2]

      Vous m'avez écrit une lettre en français. Pourquoi en français? Pour faire de l'exercise où bien pour vous suggerer, vous-même, à vous exprimer en des termes modérés, doux, courtois?

Quant à moi, je n'ai pas besoin d'une langue suggestive pour vous répondre, très gracieuse Belle-Soeur, tout-à-fait comme il faut. Votre charmante personnage, la mémoire de vos belles

et exquises qualités pourrait bien dompter l'ours le plus sauvage! Eh bien, je ferai de l'exercice, moi.

     Votre frère vous a grondé et il a fait très, très mal. Certainement! C'est ma faute – bien entendu! Donc, je voudrais bien me disculper un peu. Mais – je ne trouve pas let mots. Peut-être que ma connaissance avec la langue des poéts, des chevaliers et des avocats est trop restreint. Pourtant, je pense en suedois – et je ne trouve pas les mots, non plus. Voilà, ma très aimable Belle-Soeur, une bien triste situation! L'auteur ne trouve plus les mots. Les petits oiseaux s'enfuient, le pauvre chasseur y reste, stypéfié, mortifié. Ça me fait la peine. Une très jolie, très gentille, très intelligente jeunne dame vient m'accuser d'être un vilain. Et je ne me sais pas disculper! Est-ce que je serais vraiment grossier?

     Mais oui!

     Belle et Bonne Dame! je suis grossier. Et je ne me disculpe pas. Je suis troublé et je ne me disculpe pas. Je suis un peu maltraité, eh bien, je grogne mais je ne me disculpe pas. Je suis même un peu tourmenté. La faute est à moi, je le sais –  mais je ne me disculpe pas. Et voilà un bel original!

     Madame, mes manuscrits ne vous intéressent pas. Bien. Je vous dirai de plus – mais s'est une confidence, que j'irai faire et je vous prie conserver le secret jalousement entre nous!! mes manuscrits ne m'intéressent pas. Ce n'etait pas le question des manuscrits, pas de tout ma jolie dame! C'etait la question de la miséricorde. Laissez-moi tranquille! Madame, vous avez eu la bonté de me permettre vous écrire quand j'aurai retrouvé "ma bonne et brillante humeur." Mais je vous crois assez femme pour être un tout petit peu curieuse des toutes petites choses, et c'est justement pour ça que je vous ai répondu tout-de-suite. Et pour dire la vérité – si vous auriez vu – quelque fois – de bonne et brillante humeur chez moi, ça aura été un reflet bien faible de votre propre tempérament, heureux et séduisant. En me voyant près de vous, vous avez sourit à votre propre sourire, si belle, si gaie, si radieuse, si contagieuse, si dangereuse!

     Pourtant!

 L'ours reste lourd!

 Votre belle et bonne gaité vous a trompé.

 Et voilà enfin que je peux vous dire:

     Ce n'est pas ma faute!

     Daignez accueillir, Madame Belle-Soeur, mes salutations les plus respectueuses, mon affection la plus sincère!

Votre très dévoué

Hjalmar Bergman

   I översättning:

      Min goda och allra käraste Svägerska!

      Ni har skrivit ett brev på franska till mig. Varför på franska? För att öva eller kanske för att suggerera er själv till att uttrycka er i måttliga, milda, artiga ordalag? Vad mig beträffar, behöver jag inte ett suggestivt språk för att svara er, min intagande Svägerska, precis som sig bör. Er förtjusande person, minnet av era vackra och utsökta egenskaper skulle mycket väl kunna tämja den vildaste björn! Nåväl, jag skall öva mig, jag.

     Er bror har grälat på er och han har varit mycket, mycket elak. Säkert! Det är mitt fel naturligtvis! Därför skulle jag vilja urskulda mig en smula. Men – jag finner inte orden. Kanhända är min kännedom om poeternas, riddarnas och advokaternas språk alltför begränsad. Men jag tänker likväl på svenska – och jag hittar inte heller orden. Där har du, min allra käresta Svägerska, min tråkiga belägenhet! Författaren finner inte längre orden. De små fåglarna flyr sin kos, den stackars jägaren blir kvar förbluffad, dödligt sårad. Det gör mig ont. En mycket vacker, mycket snäll, mycket intelligent ung dam kommer och anklagar mig för att vara en tölp. Och jag kunde inte urskulda mig. Är det så att jag verkligen är ohyfsad?

     Javisst!

     Vackra och Goda Fru! jag är ohyfsad. Och jag urskuldar mig inte. Jag är besvärad och jag urskuldar mig inte. Jag känner mig en aning illa behandlad, välan, jag grymtar men jag urskuldar mig inte. Jag är t.o.m. en smula pinad. Felet är mitt, jag vet det – men jag urskuldar mig inte. Minsann, ett vackert original!

     Madame, mina manuskript intresserar er inte. Bra. Jag skall för övrigt berätta för

er – men det är ett förtroende som jag skall ge och jag ber er att svartsjukt bevara hemligheten mellan oss!! mina manuskript intresserar mig inte. Det var inte fråga om manuskripten, inte alls min söta fru! Det var fråga om barmhärtighet. Låt mig vara ifred! Min fru, ni hade godheten att tillåta mig skriva till er när jag återfunnit "mitt goda och strålande humör". Men jag tror ni är tillräckligt mycket kvinna för att vara något litet nyfiken på några verkligt små saker, och det är just därför jag har svarat er med en gång. Och för att säga sanningen – om ni skulle ha sett – någon gång – ett gott och strålande humör hos mig, har det nog varit en mycket svag återspegling av ert eget temperament, lyckligt och förföriskt. När ni sett mig nära er, har ni lett mot ert eget leende, så vackert, så glatt, så strålande, så smittsamt, så farligt!

     Likväl!

     Björnen förblir tungsint!

     Er vackra och goda glädje har lurat er.

     Och detta är vad jag till sist kan säga er:

     Det är inte mitt fel!

     Hav godheten att mottaga, Fru Svägerska, mina mest respektfulla hälsningar, min mest uppriktiga tillgivenhet!

Er mycket tillgivne

Hjalmar Bergman

Brevet och översättningen är återgivna efter publikationen Den moderne Hjalmar Bergman, Hjalmar Bergman Samfundets Skriftserie, nr 2, 1988.


[1] Detta brev har tidigare förbisetts. Därav innevarande numrering och placering.

[2] Bakom detta särpräglade brev ligger en familjekonflikt. Greta Bonnier, Stina Bergmans äldre syster, tycks i ett numera förlorat brev till systern ha berättat, att brodern Per Lindberg, som oftast visade intresse och förståelse inför Bergmans verk, visat sig tveksam inför dramamanuskriptet Sagan. Greta Bonniers skvaller om broderns bedömning nådde Bergmans öron och utlöste omedelbart en kraftig reaktion, som han ger luft åt i brev 404  till Per Lindberg den 16/2 1921. Denna Bergmans reaktion hade tydligen i sin tur fått det lindbergska temperamentet hos Greta Bonnier att svalla. Hennes ilska hade tagit sig uttryck i ett på franska avfattat brev med anklagelser över Bergmans dåliga uppförande mot Per Lindberg. I brevet till svägerskan den 10/3 1921 tycks Bergmans vrede något ha lagt sig i fråga om själva grundkonflikten. Även han tillgriper det franska språket i sin chevalereska men lätt raljanta ursäkt för sitt agerande. När ytterligare tid förflutit, förklarar han i ett nytt brev till ”Greta lilla”, att ”den här saken är ju avgjord och skrinlagd”, men tillogar försiktigtvis ett frågetecken. Se brev 879 till Greta Bonnier den 8/4 1921.

De många turerna kring tillkomsten av sagoskådespelet Sagan har Ulla-Britta Lagerroth närmare utrett i sin studie ”Hjalmar Bergmans Sagan – och Per Lindbergs”, Hjalmar Bergman Samfundets årsbok, 1980. Se även brev 501 till Martin Lamm, den 1/5 1923, not 12.

Personer:

Bergman, Stina (287)
Lagerroth, Ulla-Britta (6)
Lamm, Martin (19)
Lindberg, Per (80)

Verk:

Sagan, drama (8)

Adressat:

Bonnier, Greta (3)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA