Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


879. Greta Bonnier

Firenze den 8/4 XXI [1]

     Kära Greta, svenskan är ett godt språk att göra sig förstådd på. Och om jag ändå inte använder det till att be Dig om förlåtelse, så har det sin särskilda orsak. Jag tror, du hör till dem, som förstå att ibland måste man förlåta utan vidare. Ty funnes icke den förmågan så skulle jorden stanna. [2] 

      Och låt oss nu anse, att vi återställt lugnet i Europa!

      Emellertid vill jag av rent teoretiskt intresse, draga upp några huvudlinjer för den här cyklonens uppkomst. Först och främst var det redan sen i somras inte riktigt väl mellan mig och Pelle. Några småord här och där som stucko. Vidare ett yttrande framburet till mig genom tredje person: Ska man spela den pjesen ("Sagan") så måste man stryka en hel akt.[3] Detta är ett yttrande som en dramaturg ej har glömt ännu 700 år efter sin död. Nå, allt det där låg och pyrde. Kom så därtill, att jag tyckte han genom sin tystnad behandlade mig en smula nonchalant. (Och det ska han akta sig för den förbaskade tuppkycklingen, som är tio år yngre än jag!)

     Där har du alltså den ena oväderskurvan. Den andra behagade du själv beskriva, min söta, genom att lätt och lekfullt undvika varje svar på våra ängsliga frågor rörande herr von Hanckens öden och äventyr. Jag betraktar den boken som min bästa. (Och att min åsikt ej är orimlig, därför talar en rec. som jag fick häromdagen av Bertel Gripenberg i Svensk Tidning.[4] Har du eller Tor läst den? Det var ord och inga visor och för mig en hugsvalelse.) Alltså hade jag för von Hancken – fast du inte tror det – samma känslor som du för Joja.[5] Och jag ville just se, vad du hade gjort, om vi havt Joja med oss i Italien och på alla dina frågor svarat med att tala om annat!

     Där har du den andra kurvan. Och så möttes den ena och den andra och en cyklon uppstod. Men detta skriver jag inte för att renovare dolorem [6] utan därför att jag anser det nyttigt att då och då rita en karta. Jag är nämligen mycket distrait och ibland vet jag inte, var jag lagt min näsa. Förrästen har jag svarta vingar över mitt huvud, även röda – men svart är starkare. Hur jag än börjar min dag, kommer tanken: snart dö, snart dö. Viskar och liskar. Kanske är jag sjuk. Dåndimpade häromdagen på gatan – och det gjorde jag väl inte av hälsa? Och så har jag en tandfistel. Det låter kanske löjligt men det känns inte löjligt. Och så har jag Anders och Greta och Christian och vad nu hon heter.[7] De är så snälla, så snälla, så snälla! Men för mig ringer det och ringer det likafullt.

     Får nu se om vi träffas i Paris i maj. I alla fall, Greta lilla, den här saken är ju avgjord och skrinlagd?                                                                                                                                

Din

HjB

Brevet är återgivet efter publikationen Den moderne Hjalmar Bergman, Hjalmar Bergman Samfundets Skriftserie, nr 2,1988.


[1] Detta brev har tidigare förbisetts. Därav innevarande numrering och placering.

[2] Beträffande bakgrunden till detta brev se brev 878 till Greta Bonnier, den 10/3 1921.

[3] Åsyftar dramamanuskriptet ”Sagan”.  Se not 2.  

[4] Bergman återkommer vid flera tillfällen till sin glädje över den finlandssvenske författaren Bertel Gripenbergs (1878–1947) uppskattande recension av Herr von Hancken, bl.a. i brev 502 till Hans Larsson den 9/5 1923, not 16.

[5] Tor och Greta Bonniers son Johan.

[6] lat., förnya smärtan.

[7] Diktaren Anders Österling var en av de få samtida författarkollegerna som Bergman sedan mitten av 10-talet uppehöll en personlig kontakt med. Christian Günther hade vid den här tiden inlett en framgångsrik ämbetsmannakarriär, bl.a. inom utrikesdepartementet, vars chef han som omstridd utrikesminister blev under Andra världskriget. Under första hälften av 10-talet visade Günther litterära ambitioner. Enligt Bergmans almanacka ”överraskades” man den 1 april 1921 av de bägge parens ankomst. Den 13 april bjöd Stina och Hjalmar Bergman Österlings på ”avskedsmiddag”. Som framgår  av brev 417 till Anders Österling, den 26/4 1921, blev samvaron synnerligen lyckad.

 

Personer:

Bonnier, Johan/Joja (2)
Gripenberg, Bertel (5)
Günther, Christian (2)
Lindberg, Per (80)
Österling, Anders (48)

Verk:

Herr von Hancken, roman (8)
Sagan, drama (8)

Adressat:

Bonnier, Greta (3)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA