150. Tor Bonnier Roma den 25/5 XI Tack kära Tor för bref och pänningar! Att vi skola träffas på en alpspets, är föga troligt. Vi för vår del söka endast i figurlig mening höjderna – ”samhällets höjder.” Apropos – berördes jag till en början mycket pinsamt af Ditt utfall mot vår vördade konung.[1] Men jag fann ju snart, att det hela var en liten elegant turnerad artighet adresserad till förste exellensen,[2] som Du på detta sätt velat ställa i jämbredd med Birger Jarl och Arvid (sic!!) Horn.[3] För egen del kan jag icke sympatisera med herr Lindman, som så hänsynslöst angriper den enskildes äganderätt (vattenrätten).[4] Men det är ju möjligt, att mina åsikter blifva en nyans rödare, när –ahimé [5] inom kort – det Bonnierska stipendiets sista centime rullat – För att återvända till bergen – i augusti befinna vi oss sannolikt i Zürich. En stad, som väl icke är den vackraste men den största i Schweitz. (Och min med åren alltmer sig stegrande folkilska gör, att jag föredrager de stora städerna framför de små. När min hustru och jag slutligen kommit så långt, att vi kunna följa Den fullständigt Väckte, Den fullständigt Upplyste Herren Buddha,[6] skola vi sannolikt draga oss tillbaka till Paris’ eller Londons öknar.) Alltså – ifall Eder väg går däröfver – träffas vi i Zürich. Men någon fotvandring våga vi icke tänka på. Först o främst skulle det bli för dyrbart. I min gröna ungdom gjorde jag en fotvandring Örebro – Nora – Örebro, och den kostade mig i bara skjutslega öfver 20 kr. Och dessutom blef jag sjuk på konditoriet i Nora. Så det vågar jag inte.
Hedberg[7] har återsändt ”Snödropparna”[8] med några hjärtliga rader. Om ”Familjen”[9] talar han icke. Och det begär jag inte heller. Litteratur-maskinen skall sättas upp i Zürich och pådrages om cirka åtta dagar. Sannolikt blir det en roman, ovanligt enastående ō bra i sitt slag. Hur lång den blir kan jag icke på förhand bestämma. Två gånger har Ni betalt mig en afrundad summa, men sista gången fick jag per tryck-ark. Det är en jäkla risk. Men naturligtvis tar jag icke hänsyn till sådant. Min hustru packar sedan i måndags. Jag hjälper henne så godt jag kan, genom att icke gå i vägen. Och så snart hon svimmar, ger jag henne vermouth (2,50 buteljen). Madame de Antonini de Doria[10] gråter ō vill prompt gifva oss en stor silfversamovar (en familjeklenod) till afskedsgåfva. Men det vore ju orätt att begagna sig af den känsliga själens paroxysmer. Dessutom begär hon för mycket för den. Vi gråta icke och skratta icke. Rom har blifvit en del af oss. Eller tvärtom. Dess skönhet och dess minnen har tagit våra själar. Dess loppor vårt blod. Med vördsamma hälsningar till Buffeljägaren, Hans flottosande hydda och djurhudsklädda familj! HjB. En bok, sänd till Zürich, skulle mottagas med djup tacksamhet. Avskrift efter xeroxkopia av förkommet original. [1] Kung Gustav V. [2] Arvid Lindman (1862–1936), industriman, konteramiral, högerman och statsminster 1906–1911. [3] Birger Jarl (d.1202) och kanslipresidenten och lantmarskalken Arvid Horn (1664–1742) – två av Sveriges mer framträdande statsmän genom tiderna enligt Bergman. [4] Vattenkraftens ökade betydelse under de sista decennierna av 1800-talet krävde en översyn av tidigare spridda regleringar kring vattenrätten. En på riksdagens begäran 1906 tillsatt kommitté i ärendet överlämnade 1910 ett betänkande till regeringen med förslag om en ny vattenlag. [5] ahimé, ital. ack, tyvärr. [6] Religionsstiftaren Siddharta Gautama Buddha, född på 500-talet f.Kr. i Indien, framhöll värdet av att individen tar avstånd från och drar sig undan världen. [7] Tor Hedberg (1862–1931), chef för Dramaten 1910–1922. [8] Skådespelet Snödropparna från 1911 – enligt Bergmans egna uppgifter till dåvarande docenten Sverker Ek 1917. Se brev 322 till Sverker Ek, sensommaren/hösten 1917. Denna datering har accepterats av Erik Hjalmar Linder och Johannes Edfelt. Pjäsen kom aldrig att sättas upp eller tryckas under Bergmans livstid. [9] Ungdomsdramat Familjens renhet från hösten 1906. Dramat kom aldrig att uppföras under Bergmans livstid. Det hade tillsammans med Det underbara leendet tryckts på Ljus förlag 1908. [10] Paret Bergmans hyresvärdinna. Se brev 105 till Tor Bonnier den 25/11 1909, not 1. |
|