168. Marie Mizi Franzos Hälsingborg den 1/2 XII Kära Fröken Franzos! Tack för Ert vänliga kort i förrgår! Att Ni icke hört något från oss på en tid, beror därpå att jag arbetat under högtryck den sista månaden. Idag har jag ändtligen sändt manuskriptet till förlaget.[1] Det är en stadsskildring och delvis en fortsättning af Hans Nåds Testamente. Så förekomma hans nåd, Blenda m.fl. personer äfven här. – Förlaget vill nu för tiden inte gärna ge ut böcker annat än till julen. 25-öresböckerna ha nämligen förstört marknaden under den öfriga delen af året, bedröfligt nog. Jag skall emellertid försöka förmå dem att ge ut den i vår. Och sänder Er naturligtvis så snart som möjligt ett ex. Apropos, tror Ni, att R&L[2] ger mig några exemplar af böckerna? Ja, nu lider det fram emot den tiden – måtte de komma ut i en lycklig stund. Läser Ni svenska tidningar så har Ni sett, hur kollosalt Strindberg[3] firats. Bland annat spelade på samma kväll icke mindre än 16 teatrar (däraf sex i Stockholm) 16 olika Strindbergspjäser. Ståtligt. Annars gräla vi mest om pansarbåtar[4] o.d. som sannolikt ej intresserar Er! Vi ha en lång tid haft smällande kallt äfven här nere i Skåne, som annars brukar ha mildt klimat. 15-16º celsius under noll med blåst till, det biter. Min hustru har också gått ō förkylt sig, men jag hoppas det snart går öfver. En dag hade vi besök af min hustrus syster och svåger (Bonnier)[5] men det är också det enda besök vi mottagit på öfver tre månader. Så Ni ser, att vi frångå ej våra ensliga vanor. Men i sommar och vackert väder hoppas vi få mottaga kärt besök från Wien! Bra roligt, att Ni tyckte om min Solivro![6] Det var så att säga ett program förverkligadt i en ungdoms-kaprice. Levertins rec. [7] förekommer i samlingen af litteraturanmälningar. Den skrefs – vill jag minnas – samma år L. dog. Jag träffade honom sedan – första ō enda gången – och tackade. Och han log sitt vackra, blida leende. Det var en väl en vecka före döden. Hur har Ni det i Ert vackra Wien? Roligt? Konserter, teatrar, baler, föreläsningar, five o´clocks, bazarer – oj, oj, oj! I nästa vecka kanske vi fara till Köpenhamn för att höra Sigfrid ō Ragnarök (Götterdämmerung)[8] – ifall jag verkligen kan besluta mig för ett så djärft steg – Var god och framför min vördnad för Er fru Mor! Min hustru hälsar Er hjärtligen ō likaså Er Hjalmar Bergman Handskrivet brev. Originalet finns i Österreichische Nationalbibliothek. [1] Romanen Vi Bookar, Krokar och Rothar. Ur en stadskrönika, som skrevs dels i Zürich sommaren 1911, dels i Helsingborg från den 30/10 1911 till den 28/1 1912. Manuskriptet insändes till förlaget den 1/2 1912. Se brev 152 och 165 till Mizi Franzos den 2/7 1911, not 3, resp. den 16/12 1911, not 3, och brev 169 till Tor Bonnier den 1/2 1912, not 1. [2] Det tyska förlaget Rütten & Loening. Avser de av Franzos översatta verken Hans Nåds testamente/Das Testament Sr.Gnaden och Amourer/Amouren. [3] August Strindberg firades med bl.a. fackeltåg av Stockholms arbetarekommun på sin 63-årsdag den 22/1 1912. Den dagen hade Dramaten premiär på Erik XIV, Svenska teatern på Gustav Vasa och Folkets Hus-teatern på Kronbruden. [4] F-båten var den mest kontroversiella frågan i den samtida politiska diskussionen kring svenska försvaret. Den inflammerade debatten utlöste en nationell insamling av privata bidrag, och på några få månader inflöt medel som täckte kostnaderna för byggandet av pansarbåten. [5] Tor och Greta Bonnier. [6] Avser debutromanen Solivro från 1906. [7] Författaren Oscar Levertins (1862–1906) recension var införd i Svenska Dagbladet den 26/5 1906: ”Författaren har tydligen icke själv upplevt mycket. Livets intryck hava icke i hans själ ristat sin starka outplånliga skrift. Det allra mesta hos honom är drömmeri, vackert och vekt växelspel av sol och skugga, av flyktiga bilder och lättrörda känslor. Därför göra de allvarliga styckena så ringa verkan. Syran har icke bitit. Men vinnande och intagande förblir dock den vackra sagan om ´Solivro´, själfull och självständig i själva stilen med dess ungdomliga skimmer och behag.” Se brev 67 till Augusta Lindberg den 2/6 1906, not 1. [8] Richard Wagners (1813–1883) operor Ragnarök och Siegfried ingår som de två senare delarna i operacykeln Nibelungens ring, som tillkom under åren 1853–1874. Särskilt Stina Bergman var en passionerad operaälskare. |
|