334. Tor Bonnier Djupvik den 11/3 XVIII Kära Tor, jag har nu avslutat andra delen av T.o.e.N.[1] och sänder samtidigt härmed manuskripetet. Skulle Du vilja skicka mig honoraret i p.a.?? Av den långa King Omar-sagan (enl. Burton ”very longsome”!) har jag alltså uteslutit största delen och endast bibehållit så mycket som Lane tog med i sin upplaga. I stället har jag tillagt ungefär motsvarande mängd från nästa del. Det var ju så vi kommo överens? Vad har Ni för er i Stockholm, är ni alltjämt oavrättade? Jag ser i tidningarna, att K.G.Westman[2] far omkring och säger att vi borde ha begärt ententens[3] och Tysklands mandat för intervention. Den läran predikade jag i början av februari och framförde den även per telefon till Greta, men hon glömde kanske att vidtaga nödiga åtgärder. Att handla isolerat medför dubbel risk (politisk och social). Att inte handla alls torde däremot ej medföra någon risk, eftersom ordet risk utan tvivel förutsätter möjligheten av en lycklig utgång. Emellertid – lyckas Tyskland verkligen återställa ordningen kring Östersjön, så ha vi ju all anledning att vara glada och tacksamma. För oss innebär det nog ingen annan fara än den som ligger i ett ytterligt understrykande av det redan rätt kända faktum att Sverige är en quantité négligeablee.[4] Så det. Häromkvällen hade jag påringning från Lars Hansson,[5] som nu läst den där pjesen, Du vet. Han var ganska entusiastisk och synnerligen livad för rollen. Han hade också havt en nattlig uppläsning för några kamrater, som samtliga funno stycket synnerligen spelbart och spelvärdt. Emellertid betonade han, att såväl Collijn som Fröberg [6] alltjämt ställa sig skeptiska, varför saken alltjämt torde vara oviss. Hans refräng blev dock: [”]Det vore väl fan om jag inte skulle kunna få Collijn att ge ett bra stycke någon gång.” Så det. Och här tycks stunda till vår. I dag töar det starkt och isarna knaka betänkligt. Häromdagen höllo vi på att gå ned oss i d.s.k. Munkhålan, som lär vara ett förrädiskt ställe. Luckorna för loggian äro nu borttagna och vi sutto där hela dagen i går. När blir det fred? Jag ämnar nämligen företaga en utländs[k] resa och skulle gärna se, att man dessförinnan slöte fred. Alltså när? Svar utbedes per omgående. Din HjB. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Bergmans översättning av Tusen och en natt efter Richard Burtons engelska edition. Se brev 332 till Tor Bonnier, den 6/2 1918, not 1 och 2. [2] Karl Gustaf Westman (1876–1944), som vid detta tillfälle var ecklesiastikminister i Hjalmar Hammarskjölds (1862–1953) krigsministär, reagerade kritiskt mot den flottintervention i Åland som Sverige företog i februari 1918. Bakgrunden till denna militära aktion var den folkrörelse som bildats på Åland till förmån för en anslutning till Sverige. I början av 1918 uppvaktade representanter för denna rörelse den svenska kungen och regeringen i frågan. Den s.k. Ålandsfrågan medförde en kraftig spänning mellan Sverige och Finland, som vid denna tid nyligen blivit självständigt. Konflikten löstes först 1921 inom ramen för Nationernas Förbund. [3] I ententen – ett försvarsförbund – som bildades 1907 ingick Ryssland, Storbritanien och Frankrike. Denna allians fick stor betydelse under Första världskriget. [4] fr., en negligerbar storhet – här fritt tolkat: en nation att bortse ifrån. [5] Lars Hanson (1886–1965), vid denna tid lovande ung skådespelare vid Nya Intima teatern. Han skulle senare under året uppträda i huvudrollen i Bergmans nyskrivna komedi Ett experiment, den pjäs han just fått till genomläsning. [6] Gustaf Collijn (1880–1968), chef för Nya Intima teatern på Birger Jarlsgatan, och regissör Einar Fröberg (1875–1934). |
|