[1] Psykoterapeuten och författaren Poul Bjerres (1876–1964) artikel hade rubriken ”Tyska intryck och svenska perspektiv. I” och var införd i Svenska Dagbladet den 16/6 1918. Bergman har i brevet klistrat in ett urklipp från tidningen.

[2] I sin korrespondens under Första världskriget återkommer Bergman över huvudtaget sällan och endast fragmentariskt till hur han upplevde krigshändelserna. Tämligen ofta umgicks han under åren 1917–1919 med sin författarkollega Sven Lidman (1882–1960). Denne genomgick vid denna tid en omvälvande livskris. Lidman har i sin dagbok för den 30 maj 1917 nedtecknat ett samtal, som de bägge diktarna fört om den betydelse den aktuella politiska situationen hade för dem: ”Världskriget hade först lämnat honom [Bergman] likgiltig. Kriget var inte märkvärdigare än andra krig. Men sedan när det gick på längden började han bliva allt mera upptagen och plågad av det. Känna hur djupt det högg i människosjälen, kände det som om hela mänsklighetens byggnad under de sista tiotusen åren slogs sönder. Den mänskliga själens stora byggnad från den dag, då människan första gången höjde sig över djuren genom att ställa frågan ’varför lever jag?’.

Vi konstaterade vilken tom och möglig kultur vi nått till Im Voraugust. Men hur angenäm denna bekväma dunstvärld var för den intresserade sensationsmänniskan och sybariten.”