342. Algot Ruhe

                                                                                                                Segelholmen, Dalarö den 6/8 XVlll

Kära Algot Ruhe! Tack för Dina vänliga rader! Tack – på förhand – för vad jag har att vänta!^[1] (Efteråt tackar jag kanske så lagom!) Tack slutligen för Din välvilja att presentera mig i så fint sällskap! Förargligt nog hör jag till dem, som sällan besöka fotografen (detta snarare av ekonomiska än av blygsamhets-skäl) något foto stod ej till mitt förfogande. Men jag har skrivit till tre kvinliga bekanta uppmanande dem att avstå från min bild till dir. Roosvals^[2] förmån. Så han får kanske mer än han önskar.

Jag skall säga Dig en sak. Jag börjar bli en gynnare med hård hud. Ty mestadels har jag varit ute i ruskväder. Att Ditt omdöme likväl har en eminent förmåga att beröra mig resp. väl ō illa, har sin orsak. Om Du minns samtalet av maj 1915, så minns jag än bättre ett samtal av anno 1906. Då, kära Maestro, ingav Du mig så mycken vördnad, att det aldrig går ur i tvätten!

Få nu se om det blir något samtal 1918. Det skulle jag önska! Jag skall i år försöka genomkämpa en stockholmsk hyra (ifjol flydde jag fegt ur striden)^[3] och det vore mig kärt att stöta ihop med Dig. Har Du ingenting däremot så träffas vi!

                                                                                                                                         Din tillgivne

Hjalmar Bergman

Handskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.