347. Per Lindberg Liljeholmsvägen 4: LILJEHOLMEN den 30/10 XVIII Vän Pelle, jag mötte nyligen Din sköna syster, den yngsta av Gracerna,[1] och erfor då, att Du alltjämt har Arlequin i tankarna. Men Pelle! Tror Du tiden vara mogen för Arlequin[2] i Göteborg? Måste jag icke presenteras med ett lättillgängligare program? (Sleeman[3] är jag mindre rädd för.) Nu går jag frugtsommelig[4] med en komedi, som – om icke fan tar bofinken (han håller dock på, det aset!) – torde bli nedskriven före jul.[5] Skulle vi hellre invänta det? Ja, Du förstår – Du känner situationen därnere vida bättre än jag; och detta är därför snarare en fråga blott och bart än ett råd. Det icke blott skulle gläda mig att snart få se just Arlequin i din dräkt: det skulle bli en upplevelse för mig, det försäkrar jag dig. Men skamfilad och skamfilad på nytt av publik och kritik har jag blivit mycket skeptisk ifråga om rent praktiska (ekonomiska o.s.v.) resultat.[6] Besinna därför Pelle, och sedan Du besinnat, skriv mig några ord. Vill Du trots min varning, så säger jag endast: Som dig för godt synes, O Anandah![7] Din HjB Nämn icke mina tvivel för Muck,[8] i alla händelser ej förrän Du fattat Ditt beslut. Men hälsa honom. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek. [1] Karin Lindberg, den yngsta av de tre systrarna Lindberg. Gracerna, tre till antalet, var enligt grekisk mytologi behagens gudinnor. [2] Marionettspelet Dödens Arlekin, som utlöstes av erfarenheterna kring faderns dödsbädd 1915. I Dagens Nyheter hade Bergman den 2/3 1917 inför urpremiären på Dramaten förklarat: ”Jag har kallat mina pjäser Marionettspel, [- - -] emedan de tillhöra en grupp av dramer jag skrivit, som utgår från en gemensam grundidé. Jag betraktar här mina människor som marionetter, emedan de styras av den bakomliggande kraft om vilken de själva äro omedvetna. I ena fallet är det deras eget förgångna som avgör deras öde, i ett annat omständigheternas makt, eller har [det] som i Dödens Arlekin, [- - -] varit en stark människa som satt omgivningen i scen efter sin vilja, tills slutligen den största auktoriteten, Döden, uppträder.” Per Lindberg hade efter sitt lärlingsår hos den tyske mästerregissören Max Reinhardt anställts som regissör vid den tämligen nystartade Lorensbergsteatern i Göteborg. Dödens Arlekin uppfördes aldrig på Lorensbergsteatern. [3] Herr Sleeman kommer, ett annat av de tre marionettspelen. [4] frugtsommelig da., havande. [5] Åsyftar sannolikt planläggningen av komedin Lodolezzi sjunger, som enligt almanackan skrevs den 15–28 november 1918. [6] Syftar troligen på publikfiaskot med de två marionettspelen En skugga och Dödens Arlekin, som hade premiär på Dramaten den 2/3 1917 och gick sex gånger och på kritikmotgången med Ett experiment på Nya Intima teatern i januari 1918. [7] Ananda, munk och lärjunge till Buddhan Shakyamuni, känd för sin förmåga att memorera och recitera dennes texter. [8] Gustaf Muck Linden var vid denna tid chef för Lorensbergsteatern. |
|