391. Karl Mantzius Segelholmen, DALARÖ den 7/6 XX H. Herr Doktor KARL MANTZIUS Köpenhamn. Jobsposten från det kongl. Teater[1] erhöll jag redan för några veckor sedan, varför Herr Doktorns brev av den 3/6 beredde mig oblandad glädje som ett bevis på intresse för rollen. Än större glädje skulle det bereda mig att få se Eder utföra rollen i Stockholm. Emellertid är pjesen sedan ett år tillbaka antagen till spelning på k. Dramat. Teatern, och kommer – efter vad hr Hedberg[2] sagt mig – att uppföras under nästa säsong. Frågan är således den – förutsatt att Herr Doktorn ej har något emot ett gästpsel på Dramaten? – huruvida rollerna redan äro utdelade. Isaac har i så fall tilldelats hr Personne,[3] vilket gör att Hedberg näppeligen skulle våga sig på ett tillbakatagande. Jag sökte igår komma i telefonförbindelse med hr Hedberg, misslyckades men avtalade en sammankomst i medio av nästa vecka. Skulle Herr Doktorn av någon orsak ej önska ett gästspel på Dramaten, förbinder ju min aktion till ingenting, då jag ju givetvis säger Hedberg att Herr Doktorn var okunnig om styckets antagande. Troligtvis träffar jag då också hr Collijn.[4] Vågar jag i så fall taga mig friheten privatim meddela Collijn, att Doktor Mantzius ev. ej skulle ha någonting emot ett gästspel på Intiman? Jag tror att jag tar risken även om jag ej skulle hinna erhålla Edert svar, ty det skulle alltför mycket glädja mig och många med mig att få återse Doktor Mantzius på en Stockholmsk scen. Och skulle Herr Doktorn icke ha lust, får ju det hela stå som ”löst prat” för min räkning. Personligen såge jag naturligtvis hälst att återseendet ägde rum på Dramaten och i Isaacs gestalt! På nyåret låg jag några dagar i Köpenhamn och tittade på teatrarna. Uppriktigt sagdt var det en enda föreställning som gav mig verklig och stor tillfredsställelse – ”En skavank”.[5] Pjesen är ju icke betydande men jag satt på parkett och önskade mig min stolsrad fylld av Stockholmska skådespelare. Ty det är ju dock icke uteslutet att de kan lära sig något. Kanske rent av lära sig vad stil-känsla betyder för det sceniska arbetet. Och just nu dyker en praktisk fråga upp för mig? Vilket är lättast och enklast – att få några tjog Stockholmska skådespelare ned på en Köpenhamnsk parkett? Eller att få d:r Karl Mantzius upp på en Stockholmsk scen? Jag ska ta och fråga Hedberg. Så snart som möjligt skall jag underrätta Herr Doktorn om, hur landet ligger beträffande ”Lodolezzi” och förblir vördsammast Eder förbundne Hjalmar Bergman Maskinskrivet brev. Originalet finns i Det kongelige Bibliotek, Köpenhamn. [1] Åsyftar refuseringen av Lodolezzi sjunger. Se brev 380 och 382 till Mantzius den 9/11 1919, not 1, resp. den 15/11 1919, not 1. [2] Författaren Tor Hedberg var vid denna tid Dramatens chef. Något uppförande av Lodolezzi sjunger kom aldrig till stånd på Dramaten. [3] Karaktärsskådespelaren och teaterhistorikern Nils Personne (1850–1928). [4] Gustaf Collijn (1880–1968), chef för Nya Intima teatern. Tanken att fråga Collijn om möjligheten av att denna teater skulle vara intresserad av att uppföra Lodolezzi sjunger med Karl Mantzius som gäst i rollen som doktor Isac kom från denne själv i ett brev till Bergman den 3/6 1920. Inte heller på denna teater iscensattes pjäsen. [5] En Skavank, pjäs av den danske författaren Meir Goldschmidt. Se brev 385 till Stina Bergman den 8/1 1920, not 1. |
|